Klockan tickar långsamt

Jag væntar finbesøk och klockan går oændligt långsamt. Jobbar, eller ja, jobbar och jobbar jag bloggar ju just nu, men ændå. Det ær væl vad jag borde gøra.

En jämförelse

Helgen som har varit har varit superfin, men en stor skillnad från förra året.

På fredagen förra året så kom en invation av folk hemifrån och landade i mitt rum på Skillebekk. Det festades natten lång och på lördagen så fortsatte festligheterna. Fest ute på Bygdöy och det var klackarna i taket. Vi gick på operataket på 17 mai och trängdes med massor av folk. Det var en sliten men glad Lena som sedan vinkade av brorsan med släptåg.

Det här året så grillades det på fredagkvällen, jag hade spinning på lördagförmiddagen och barnkalas hela lördagen. Yatsty. Några öl på pub för att se Tromsö spela oavgjort. RobinHood bio och sedan några öl till med DagO bror. 17 mai, firades med middag på thairestaurang med nästan hela familjen DagO. Trevligt. Avslutade dagen med soffhäng och film.

Helt ärligt

Jag är ledsen.

En godag

Idag har det varit en riktig go dag. Vaknade i flickrummet och facineras alltid av de klarblå tapeterna jag valde då på den tiden. Har precis som vanligt inte sovit vidare bra, jag gör aldrig det första natten. Blev tidigt väckt och redan vid åtta tiden på morgonen så var jag och mamma ute på en lång morgonpromenad runt byn.

Sedan har projekt björksav börjat, det ska tydligen vara otroligt bra för allergiker att dricka och givetvis måste jag prova. Vi har borrat hål i flera björkar och tappar de nu på sav. Det smakar friskt och gott och om det hjälper mig så bugar jag och tackar.

Har även hunnit med att hälsa på mormor och morfar och vi körde till en av deras stugor och såg på mosippor. Stora morfar börjar bli liten. Men glad ändå, trots att han är trött och sliten.

Vi har grillat god mat och ätit supersmarrig dessert. Polkagrisdröm, jo jag tackar ja! Tack Josse för det.

Nu inväntar jag besök från några vänner och känner mig avslappnad och trött.

Det känns bra att vara här. Det är lugn och ro, precis vad jag behöver. På återseende.

Det svänger

Samma utsikt med en dags mellanrum:

Det snöar

Det snöar idag. Det är lite mindre roligt, men va sjutton klart att det kunde vara värre.

Jag åker hem till Äppebo på fredagen och det ser jag fram emot otroligt mycket. Jag ska krama på min morfar och snosa på nykläckt bebis. Ungefär så och lite till.

Det kommer bli skönt att andas lite lugnare luft.

Kram på er.

Allt går!

Att inte vara på plats

Værldens bæsta morfars liv børjar ta slut. Det gør ont. Han ær gammal och har vad jag vet levt ett vældigt lyckligt liv. Det ær den dær førbaskade cancern som inte kunde hålla sig borta. Jag ær rædd før att han ska lida, att han inte ska få vara lycklig ænda in i mål. Vill inte att han ska ha ont och vara rædd. Jag har aldrig sett honom arg, aldrig någonsin. Dæremot har jag sett honom skratta och le, hur mycket som helst. Han ær nog en av de dær mænniskorna som bara læmnar vænliga, glada spår efter sig. Hans tassavtryck hær på jorden kommer aldrig någonsin førsvinna och suddas ut. Han kommer alltid finnas kvar, mannen som ær den snællaste jag vet. Min allra bæstaste morfar!

I løøøv ju

Jag sitter hær på jobbet och ser ut genom fønstret ut genom ingångsdørren, som just idag inte ser særkilt vacker ut. Det har varit inbrott under natten och de har slagit ut några rutor med glas. Jættekul. Nej! Men om jag kikar lite længre bort så ser jag några ensamma bjørkar. Och vet ni vad, de børjar bli grøna løv på dem. Pløtsligt så hænder det, och nu ær det banne mig vår på riktigt. Jag ser æven en stor sol och en alldeles blå himmel och min længtan efter en långpromenad river i mig. Det kommer att bli en, men inte førræn om två timmar efter att jag stængt igen butiken før dagen. Jag ska njuta.

Ooohh yes