Och vips, så är jag strax utanför Lillehammer

Det är givetvis kunder som gör att det blir lite förflyttningar inom Norge för tillfället. 

Idag så har jag hamnat i Øyer, utanför Lillehammer.  Kan även kallas Hafjell. Här finns bland annat en skidbacke, Hunderfossen och Lilleputthammer. Som vanligt, så tog jag en promenad när jag var klar med sista mötet för dagen och kom till hotellet vid halv sju tiden. Här var faktiskt solen framme, tyvärr så fick jag endast njuta av den utomhus när den gick ner bakom fjället. 

Ena sidan av dalen lös fortfarande upp av solens strålar - men det fick jag inga kort på och här nere så nådde solens strålar inte ner.

Snön har börjat försvinna här uppe och det ligger endast kvar i skidbacken, konstsnön. Jag tror de stänger om en vecka eller så. 

Det är ett litet samhälle som liksom kretsar kring sina turistattraktioner samtidigt som det är en fantastiskt plats för naturupplevelser.  Längdskidor, mountainbike och så vidare. Fiske, vandring och allt möjligt friluftsliv.  OL (dvs OS) symbolen syns fortfarande på fjället. 

Jag får liksom känslan av Sälen här. Och jag kan precis förstå känslan hos dem som jobbar och bor här just nu, efter mina år uppe i Sälen. Sista rycket innan lugnet sänker sig i några veckor och sommarsäsongen startar. 

En promenad med friska vindar

Så kom jag fram efter några timmar i bilen.

Gissa om det är skönt att byta om, gå ut och få massor av frisk luft i dessa omgivningar? Bor vid Fornebu denna gång. Strax utanför Oslo. Har faktiskt aldrig bott här tidigare, så var självklart väldigt nyfiken på omgivningarna. Jag valde helt rätt!

Dessutom har de ett väldigt bra gym också, som jag även hälsade på en stund efter promenaden. Får hoppas de har fler erbjudanden med bra pris, så att jag kan bo här fler gånger.

En väldigt grå dag idag, med regn under dagen. Tänk er en solig och fin dag sittande på en av klipporna och se ut över Oslofjorden - aaah!

Fast idag var det himla skönt att få lite friska vindar som fick mig att vakna lite.

Det där telefonsamtalet....

Så nu är det gjort då, startskottet.

Jag skrev för relativ länge sedan om det att vi försöker skaffa barn.

Det har varit en ganska jobbig period minst sagt. Vi har försökt att liksom inte tänka så mycket på det, fast ärligt talat hur enkelt är det?

Framförallt när en vet hur liten chans det är att allt ska gå bra liksom.

Det tråkiga har ju också varit den här "jäkla verkstaden" som blivit. Det är ju inte lägre frågan om att "nu vill jag" utan snarare nu "måste jag". Det är verkligen inte kul.  Att vara sugen, jaaaa vad är det liksom?

Stressen över missad ägglossning på grund av att jag eventuellt befinner mig på en annan plats eller så (typ nästan alltid i Norge). Svårt att göra barn på avstånd.

Sorgen när jag insett att "nu är mensen på gång" igen. Har till och med valt strategien, ingen sex för att slippa bli ledsen. Har vi inte sex så blir det ingen besvikelse när mensen kommer. Ja, ni hör ju.

Känslan av: nä jag vill nog inte ha barn ändå...för att man liksom inte orkar att förlora igen och igen. Det blir ju något som en ska prestera i, trots att det liksom inte är så jäkla mycket en kan göra än att försöka pricka in rätt dag.

Mycket känslor.

Mycket känslor.

Många människor som plötsligt råkar bli gravida, bara så där. Och känslorna som dyker upp.

Och så några som faktiskt öppnat sig och berättat sin resa. Som kanske inte är så jäkla enkel.

Det är ingen självklarhet det här.

Positivt är att det i alla fall är är helt klart att vi har en suveränt bra relation. För alltså, det här är inte enkelt att gå igenom. Med fel kille hade detta aldrig gått, och lika bra är väl det?

Det är liksom ännu mera självklart att det är vi.

Vi har testat oss, allt är ok. Men nu startar processen om och kring provrörsbefruktning.

Läskigt. Pirrigt. Skräckblandad förtjusning. Oro för vad och hur min kropp ska reagera på behandlingen.

Hm.

Den som väntar på något gott.

Håll tummarna för oss!

En långtur med vovven

Igår gav jag mig iväg med stavarna i högsta hugg, ut på långtur var planen. Lite osäker på vart jag skulle gå men beslutade mig för att gå upp mot Hunflen (ett berg/skidbacke i närheten). 1 timme gick jag och det är i stort sett lite svagt uppåt hela tiden (om man inte väljer att gå uppför skidbacken, då är det betydligt brantare - jag valde inte det just idag), sen fick jag pyssla om ett skavsår och knalla iväg hemåt igen (älskar compeed). Så när jag kom hem igen så stod klockan på 2 timmar. Härlig start på dagen!

Så skönt med ljusare kvällar

Igår var en sådan där solig och härlig dag, så efter att ha suttit inne hela dagen på kontoret så var det liksom bara givet att det skulle göras något ute. Eftersom jag inte riktigt kan springa utan att få ont, så var det då cykel som stod på schemat. Gällde att snabbt byta om, även om det börjar bli ljusare så går det fort.

Det var bara ett litet orosmoment! Vinden! Det blåste ganska friskt igår och det började med rejäl motvind. Egentligen så är det ju bara lite extra träning både för kropp och psyke, fast ja - det är fruktansvärt jobbigt! Värst är nog ändå sidvinden när det kastar tag i cykeln, jag hade båda händerna rejält på styret om man säger så.

Utgångsläget, vinden ganska kraftig....

Benen var dock ganska pigga så det gick ganska bra att trycka på. Samma runda som i söndags och jag kapade några minuter i alla fall, trots kraftig vind. Så det kändes riktigt bra trots allt. Långa raksträckor är utmanande sådana här dagar med mycket vind, men de gör mig väl starkare antar jag. Längtar till de torkar upp lite mer på skogsvägarna så att jag kan ge mig ut där och cykla istället.

Svettig och slut efter en "härlig" cykeltur...eller hur var det nu?  

Titta här...har har jag skrivit lite om balansen när det kommer till träning och så

Vad är egentligen balans?

Årets första cykeltur!

Igår var det dags, för asfalten var plötsligt helt snöfri. Så vi cyklade på mountainbike, på asfalt. Innan de sopar på vägarna, så får racercyklarna vänta. Oerhört jobbigt, speciellt kanske för att jag redan vid start hade trötta ben jag råkade cykla 90 minuter inomhus på spinningcykeln. Hm, inte direkt den bästa uppladdningen kanske? :) Och sen är det ju det där med vinden och liksom den totala ovanan. Hur som helst, det blev en härlig tur på nästan 2 mil. En fin start på cykelsäsongen. Nu får vi se om det här håller i sig, eller om det kommer mer snö snart. 

Att liksom följa mönster

Jag har en vana, ett återkommande mönster.

Som ju på ett sätt är jag och en stor del av mig.

Ena sidan är ju oerhört positiv, mitt driv, min syn om att det mesta är kul, min livsglädje.

Och andra sidan, när det liksom blir för mycket. När allt det där positiva till slut blir mindre positivt.

Inte ens nu när jag har ont, så kan jag ändra mitt mönster.

För jag vill inte bli en sådan som begränsar mig. För att jag vill känna att jag lever.

Det är väl bara att bita ihop är det inte?

Om att cykla ett Vasalopp

Då var det då dags igen. Cykla framför tvn och se på alla härliga Vasaloppsåkare. Förra året gjorde vi samma sak, dock hade vi cyklat lite innan. Lite spinning och så där. Nu satte jag mig på sadeln och kan ärligt talat inte säga att jag vet när jag sist satt på spinningcykeln. Jag satt som sagt på spinningcykeln och Roger på trainern (dvs sin racercykel som man har en liten "ställning" till).

Jag förstod innan att det skulle bli tufft, både med tanke på den totala ovanan - dvs ont i rumpa, rygg osv och den relativt dåliga konditionen. Jag har haft svårt att motivera konditionsträningen eftersom jag får ont när jag springer. Och då har jag tappat det helt!! Jag hade förstås kunnat cykla. Förstås. Men det har jag inte gjort.

Sen har vi ju den här utmaningen med att det faktiskt blir ganska tråkigt efter en stund.....

Vi har ju en liten deal med att varje timme så är det ok att ta en 5 min paus, dvs sträcka lite på benen, gå på toaletten, fylla på vattenflaska och kanske stoppa något i munnen. Tack och lov för det!

Eliten startade ju segt alltså, jag blev lite orolig ett tag att jag skulle få sitta på cykeln längre än jag hade trott. Det gick ju bra tillslut. Det blev 4 timmar och 8 minuter. Pjuh!

Det gick bra under själva cyklingen, trots mentala svackor men oj vad kroppen var sliten efteråt. Hade ont i vänster ben på kvällen, precis överallt. Så lite lätt överansträngd kan jag tänka mig.

Till nästa år, ja då får jag nog ha lite timmar i cykelkroppen först :)

Starten går! 

Sliten och trött efter genomförd Vasa, dock glad - det syns inte så bra på den här bilden eller hur?