Tudeeluuu :)

Underbar helg

Sammanfattningsvis, en riktig kanonhelg. Återkommer.

Dagens låt:

Någon som jag brukade känna...

Förberedelser

Jag försöker förbereda mig inför en presentation med jobbet. Inför alla säljare på Diplomis, ja salgsledermöte är grejen. Vi har en timme och en kvart på oss och det kommer bli kul. Jag håller i delen "information&inspiration".  Jag är lite trött så det brister lite i koncentrationen.

Kramkalas:

Möta sitt X

Har träffat X idag, vi åt mat. Eller ja, han drack 3 öl på mindre än en timme och kastade sig i en köttbit. Jag sippade på ett glas vin och åt lite ost. Vi pratade nästan inte. Hur tråkigt är inte det? Vi har trots allt delat flera år tillsammans, borde det inte bubbla av saker att prata om? Kul att ses fast det lämnade en bitter eftersmak. Gjorde vi detta för att vi tänkte att vi måste? Eller för att vi ville? Om det var så att vi ville, så kändes det konstigt. Mkt konstigt. Tror att det där konstiga "jag har en tjej som inte vet att jag träffar dig just nu" lämnade en bitter slöja över hela grejen. Jag frågade förstås. Det behöver väl inte hon veta. Och nja, jo jag tycker väl kanske det. En vänskap är inte något att dölja.

Ok jag erkänner direkt

Jag saknar att vara instruktör. Spinning är kul, fast ännu roligare som instruktör. Så det så.

Don´t give up

Sida vid sida

Coelho:

Life is too short to be wasted in finding answers. Enjoy the questions.

...

Äntligen!

Jag längtar och saknar min styrketräning. Äntligen är det tillbaka. Drivet. Nu blir det fokus. Härligt.

Att vara kluven om att upptäcka något

Igår under ett samtal med en god vän så kom det fram att jag kanske inte "trots lite panik över det hela" faktiskt inte vill ha en relation just nu. Borde kanske det? Herregud jag är 31 år. Haha. Ja men du vad kul det är att hitta sina egna konstiga "sanningar" som finns där under ytan utan att jag reflekterat över det.

Jag trivs med mitt liv, precis som det är just nu. Det är BRA!

Kommer ni ihåg för några dagar sedan? Min panik över att ingen kar någonsin skulle dyka upp där bland träden i skogen och att jag skulle få leva ensam i resten av mitt liv.

Jag funderar på om det kan vara så att jag vill och önskar vara i skogen för att helt enkelt slippa? Gömma mig en stund där bland träden.

Eller är det så finurligt att den man jag ska ha, han kommer att stå där en vacker dag och skina som en sol? Han kanske delar min längtan efter skog&fjäll för sjutton.

Han kanske har samma rädsla som jag, rädslan att bli fast och inte få leva sitt eget liv och att han också gömmer sig där i skogen för att komma undan för en stund. Och han kanske delar den otroliga känslan som infinner sig. Lyckan och lugnet liksom.

Och vet ni, när tiden är inne då står han där. Nu är jag bara. Orkar inte jaga, orkar inte leta, orkar inte. För att när det väl kommer till kritan så vill jag inte. Inte just nu. Fråga mig igen imorgon så får vi se?! Imorgon kanske jag vill.

Klart jag någongång vill ha en nära relation med en man. Så klart. Någongång.

Not your business

Ärligt talat, att bo i en liten by utmanar en på många sätt. Ett av de sätten är just det här. Att de lägger sig i. Kanske med goda avsikter, kanske med onda, framförallt så är det många som lägger sig i. Bara så där. Som om mina val som kanske leder till något negativt för mig skulle delas med hela världen liksom. Är det inte bara jag som ska ta lärdom av de val jag själv gör? Eller är det så att alla runt omkring ska vara delaktiga i det?

Jag tänker nog att mycket får en helt enkelt stå ut med när en bor på landet. Det är svårt att ändra invanda mönster, tycker många.

Jag vill bara vara jag.
Jag vill göra mina egna val.
Jag vill stå för de val jag gör.
Jag vill lära mig av mina egna val och mina eventuella misstag i mina val.
Jag vill leva men inte vilket liv som helst utan mitt eget.

Jag tror att min plan blir att leva som jag lär. (det är faktiskt inte bara en plan utan jag försöker verkligen leva så). Att inte bry mig om hur andra och vad andra gör eftersom jag innerligt hoppas att de lever det liv de själva önskar. Vem är jag då att döma? De får väl göra som de vill. De med.

Perfa:

Den här sprider sig som en löpeld på internet. Och vet ni vad? Jag verkligen älskar det här. Det här är ungefär det som min mamma försökt säga till mig många gånger.

Vad är perfekt liksom?

On the road again och en fest med dunder och brak

Jag älskar verkligen att vara på resande fot igen. Jag är på en liten visit i Oslo, min gamla hemby. I like it. Blir nästan lite stressad när det känns som jag sitter fast. Har varit på kontoret i flera veckor nu. Samma känsla kan infinna sig i en relation. Kanske jag borde vara singel för alltid och resa runt i hela världen?

Varför är det så? Att jag känner mig nedtryckt, fast och fången i en relation?

Kan det vara så att fröken Nilsson är lite för dålig att ta hand om sig själv, sätta ramar, säga nej, följa med och hela tiden återkomma med frågan, vad vill jag?

Hur som helst.

Inflyttningsfesten var så himla bra att jag var skakig fram till i förmiddags. Det var klackarna i taket och full fart. Det var verkligen en superfest. Jag mådde bra, jag tror att de flesta som var där mådde bra. Och jag tror de flesta delade mitt mindre bra mående dagen efter. Det var värt det. Ibland behövs det en riktig dunderfest som liksom skakar om en och får en känna att en lever.

It`s amazing!

Fredagkväll.

Det är så otroligt skönt med vänner. De är där. De ringer. De sms. De går promenader med mig. De skrattar med mig, de gråter med mig. Tack och lov att de finns. Nu känns allt betydligt bättre. Det är fredag, jag är trött. Korkar snart upp en flaska rött och börjar städa. Lite lagom städning. Det är fest imorgon. Inflyttningsfest. Ska bli jättekul. Livet är nu och jag kan inte låta cancern få förstöra allt. Nej, den kan dra dit pepparn växer. Imorgon ska jag ha kul med vänner!

Och nu har jag en tv. En stor fin tv. Och den funkar. 50% mindre effektivitet? Ganska mysigt iaf i det här vädret. Snöblask&storm.

Ha en riktigt trevlig fredagkväll.

...

Så ett frö eller två

Dagens citat:

Courage is not the absence of fear but rather the judgment that something is more important than fear. The brave may not live forever but the cautious do not live at all.- Rene Auberjonois

Så sant, så sant!

Och nu är det här givetvis en sanning som är bäst ibland. Självklart ska jag ju inte skita i allt. Fast jag tänker att det gäller att gallra, vad är mitt och vad är andras?

Håller vi med?

Mr Coelho

"If you're brave enough to say good bye, life will reward you with a new hello."

Hehe:

Det handlar inte om hur andra ser dig, utan hur du ser dig själv!

Saker som får mig att gråta 2:

Min stora starka pappa lägger sig och sover, kl 16. Det har aldrig hänt förrut.

Saker som får mig att gråta:

När pappa ringer och säger att han kissar blod, att han fått negativt besked på det sista psa provet och att han är på väg hem från jobbet.

Spännande:

Det här tycker jag är spännande. Vad du ser är inte alltid vad du får? Det du ser, det får du?

Vad gäller för dig? Jag vet i alla fall vad jag försöker att leva efter.

Skönt va?

Du:

Ja men gud i himmlen

Vet ni vad jag precis gjorde.

Jag fick ett litet ryck av panik. Hjälp jag kommer att vara själv i resten av mitt liv. Hur ska jag hitta drömprinsen, när jag gillar att vara själv ute i skogen? Ska han plötsligt bara stå där bland stubbar och träd?

Så jag lade ut en profil på en känd dejtingsida. Jag fyllde noga i alla test och hit och dit och skrev en ganska bra presentation av mig själv. Efter det så var jag nog medlem i ca 10 min. Sedan tog jag bort profilen.

Jag ville inte.

Det kändes inte alls jag. Just nu. Jag internetdejtade förrut, med norrmannen. Det var så vi möttes.

Nu kändes det så otroligt fel. Allting.

Antagligen för att jag inte alls är redo. Eller helt enkelt för att hjärtat fortfarande bearbetar saker som hänt.

Sekunderna tickar...ticktackticktack

Det här är ju så underbart att tänka på och helt enkelt göra till en verklighet. Jag försöker precis hela tiden göra det till min.

Det där att liksom leva mitt liv varje sekund på det viset jag vill. Varje sekund som går så har jag möjligheten att leva det liv jag önskar, från mitt hjärta och ut. Lever du ditt liv? Eller lever du ett liv för att underlätta, finnas där för andra runt omkring dig?

Jag vet att jag skrivit om det här många, många gånger. Fast det är nog det som står mig absolut närmast hjärtat. Lever du ditt liv? Kommer ni ihåg min stora rädsla: att vakna upp när jag är gammal och upptäcka att jag inte levt mitt liv.

Det krävs lite för att leva sitt eget liv. För det första så kräver det en människa med styrka, visdom (vem är jag och vad vill jag) och hjärta. Fast våga lev, våga hitta dina drömmar och upplev.

Vad du har för drömmar och hur du vill och ska leva ditt liv, det vet bara du.

Jag vet att jag är på god väg att leva som jag vill. För mig är naturen jätteviktig, tex. Fast det gäller att inte slappna av för mycket. Det gäller att inte bara tänka utan man måste faktiskt göra också. Att veta att naturen är viktig för mig är steg nr 1. Om jag sedan inte utnyttjar den möjligheten så mycket som jag kanske borde och mår bra av det är mitt eget fel. Det gäller att prioritera, ta ansvar och göra. Do it! Steg 2 och 3.

Steg 1. Veta vad som är viktigt för mig.
Steg 2. Göra det som är viktigt för mig.
Steg 3. Prioritera, ta ansvar och göra det så mycket som jag önskar i mitt liv. (en gång, tre gånger, tusen gånger, vilka ramar ska jag sätta runt det här viktiga i mitt liv?)

Jag hejar på dig!

Om att älska plask och sånt

Jag har precis varit ute och gått i skogen i över en timme. Måste ta det lite lugnt efter feberdagarna, svårt nu när energin bara pumpar runt i kroppen. Det regnade lite och det är så himla mysigt för det är då som skogen luktar så där alldeles fantastiskt. Vet ni vad, fast jag lite då och då blir väldigt rastlös här hemma, så älskar jag det! Jag verkligen älskar att jag kan andas och känna mig lugn.

Idag var det alltså regndroppar i ansikten och lite småkallt, plaskigt och underbart. Och jag kände mig så otroligt tacksam.

Tacksam över allt som hänt och händer i mitt liv.

Det har varit en hel del tuffa perioder i mitt liv, de har lärt mig att ta vara på de dagar som är och de har även lärt mig att ta vara på mig själv. Och att faktiskt sätta gränser för vad som är ok och inte.

Just nu så känns livet så där lugnt. Det är skönt med lugnt. Men rastlösa Lena vill genast hitta på något busigt och skoj. Så fort det blir likadant och rullar på, då ledsnar jag. Så nu gäller det att hitta på lite saker.

Jag behöver både och för att må bra, så är det bara.

En klassiker

Jag läser Fjodor Dostojevskijs Brott och Straff. Jag gillar den. Skriven 1866. Otroligt. Och med det menar jag att det är alldeles otroligt att språket och allt är så otroligt likt så som de flesta författare skriver idag flera år senare.

Det händer så mycket som jag inte förstår

Jag har liksom aldrig varit den där tjejen ni vet som killar velat ha. Jag har liksom aldrig varit den som fått killar. Jag har hela tiden varit vän med alla, enkelt har det varit också - att bli vän. Men aldrig liksom miss populär. Aldrig. Jag tror alla blev förvånade när jag som 16 åring fick en kille, en som var 7 år äldre också. Som tyckte om mig liksom.

Det där har satt sina spår. Fortfarande så blir jag förvånad när någon visar ett intresse för mig. Det sitter så otroligt hårt att jag bara är "den där kompisen".

Ok, att jag kan vara lite rolig och ok, lite charmig ibland.

Men ändå, trots att jag från den första killen inte varit singel särskilt ofta så är det som jag inte förstår att jag kanske är någon som killarna, männen ser.

Ok, att jag kanske gillar mig själv. Tycker att jag är en ganska go tjej. Fast att andra skulle se det, och en man till råga på allt? Nja......

Hahah. Ja ni förstår.

Förvirringen är total när jag faktiskt fått en hel del bekräftelse av män den sista veckan.

Va?

Vad nu?

Ser de mig?

Chock!

Det är nog inte på riktigt helt enkelt.....

Var inte rädd:

Om att vara stark

Det där med att vara stark kan vara både och.

När jag var yngre så var det många runt omkring mig som tog mig för givet. Många. Ni vet jag är i grunden väldigt glad. När jag plötsligt inte var glad var det väldigt många som inte klarade av det. Trots att jag alltid ställde upp om det var åt det andra hållet.

Idag väljer jag. Det låter lite krasst kanske, fast ändå så är det lite så. Eller så är det helt enkelt så att jag klarar att säga ifrån. Nä vet ni vad, nu mår jag skit och nu får du faktiskt finnas där för mig en liten stund. Kanske?

Att vara stark kan få de omkring som inte är lika starka att bli avundsjuka, rädda, arga osv osv. Vad tänker du om det här? Vad är att vara stark? Hur blir en stark person mött? Och om vi tänker tvärtom?

Livet börjar återvända

jag har legat och sovit i timmar, däckad av feber. nu börjar livet sakta men säkert återvända. tack och lov. jag trivs inte alls med att känna mig trött, hängig och utan någon som helst energi eller kraft. fy tusan säger jag bara. tack för att jag normalt är helt frisk. jag orkar inte ens tänka tanken på de som går igenom livet med konstant smärta, trötthet eller annat. de är så fruktansvärt starka. jag imponeras. trots att jag vjet att de inte har ett val. fast de har ett val de kan lägga sig ner och vänta på att dö eller så kan de leva så mkt de kan med de förutsättningarna de har. så är det. fast trots det, imponerande. själv så blir jag psykiskt knäckt av bara några dagar...

Jag är trött och fryser

Jag tror jag snart måste gå hem och kurera mig. Jag mår inte bra. Suck.

Hahaha, så det är det som gäller alltså?

....

Kära vänner:

Kom ihåg, det finns så otroligt många människor där ute. Om någon inte ser dig och allt ditt stora, så strunta i det!

Kontrastfylld påsk

Årets påsk blev full av kontraster.

Det har varit gråt och skratt.
Det har varit full fart och långsamt.
Det har varit vila och också en hel del träning.
Det har varit mycker folk och så har jag varit ensam.

Och summan av det här är att jag faktiskt mår riktigt bra.

...

Jag orkar inte

Jag orkar inte vara ledsen, så jag låter bli.

The best day

Har jag överlevt?

Jag vaknade imorse och solen sken. Gav mig av på en joggingrunda direkt. Underbar start på dagen. Frukost och lite huspyssel. En liten runda på inlinesen. Kul!!!! Måste bli mer av det.

Ätit god mat med familjen. Druckit goda drycker.

Jag försöker må så bra som möjligt och jag överlever, garanterat!

" Dear Heart, fall in love when you´re ready, not when you´re lonely"

Falling in love when you are ready and not when you are lonely is an important part to starting a relationship filled with love off, as healthily as possible. A key concept to starting a relationship is making sure that each individual is prepared enough mentally, emotionally, spiritually, and physically.

Årets önskeplaner:

* Jag vill köpa mig en racercykel som jag kan cykla till jobbet med. (har fått möjligheten att köpa mig en jättefin cykel till ett jättebra pris för att vara den typen av cykel)

* Jag vill vara mer i skogen och njuta av att ha den nära. Gå långa turer och bara vara. (planera in lite längre turer i kalender, prioritera)

* Jag vill stå vid en svart tjärn och fiska. (köpa nytt fiskespö och kort)

* Jag vill sjunga högt och mycket, hela tiden. (det gör jag redan)

* Jag vill köpa mig en kajak för fantastiska naturupplevelser. (spara pengar, fundera över hur viktigt detta är för mig ska pengarna satsas?)

* Jag vill vara på fjället. Vandra. Ströva. (Sälen är nära, Norge är fantastiskt, Sverige liksaså- utlandsresa - alperna?)

* Jag vill förbättra mitt skytte. Dvs. skjutbanan ska få jämna besök. (bara att göra, bössan har jag, ammunitionen är bara att köpa, arrangera jaktstig?, skjuta hagel igen)

* Jag vill sova under bar himmel. (otroligt mysigt, flera gånger under sommaren ska det här ske)

* Jag vill älska av hela mitt hjärta. (jag älskar livet, familjen, vänner, släkt, mig och så småningom en man - dock ingen stress med det sista fast gärna idag :))

* Jag vill jaga mer. Bli en bättre jägare. Våga mer. (vara mer delaktig, våga hänga med på nya jakter)

* Jag vill umgås med människor, dansa, skratta, sjunga, bara vara. (fest ibland behövs, det ger mig energi)

* Jag vill ha kul. (fundera ut vad som får mig att bli extra glad och tillföra mer av det - allt på listan och mer)

Med sorg i hjärtat

Jag delar det mesta som händer i mitt liv här. Både på gott och ont. Nu är Lena ledsen.

Det finns en fantastisk människa som jag tycker väldigt mycket om, en man. En man som jag varit så otroligt nyfiken på att lära känna mer. Han har nog de flesta egenskaper jag uppskattar. En man jag verkligen skulle trivas tillsammans med, hela tiden.

Nu när det kommer till sådant här så gäller det att vara två som vill. Två som är nyfikna och vill se vad saker och ting leder till. Umgås, ha kul, tillbringa tid tillsammans.

Och han vet inte vad han vill.

Så då väljer han att avsluta det hela där. Utan att det liksom ens har börjat. Han säger att jag har alla egenskaper han söker hos en kvinna, att han tycker om mig, att han gillar hur han mår tillsammans med mig. Fast ändå, så nej tack.

Jag har svårt att förstå. Verkligen svårt att förstå. Fast nu är det så här.

Behålla en vänskap? Jag vet inte. Vad ska det ge mig? Blir jag bara ledsen? Ska han få ta del av mitt liv när han inte vill gå ändå fram - när det är det jag vill? Bättre att bara bryta helt?

Vi får se.

Jag vet inte någonting. Jag är ledsen. Och det är ok.

Och ärligt talat, jag är värd en man som vet vad han vill och som vill satsa på mig 100%. Så det är klart finns inte det rätta där, då är det bättre att avsluta.

Det finns ju bara en jag och det jaget vill jag dela med någon som verkligen, verkligen vill. Som ser allt det fina som är jag och som älskar det.

Underbara Äppelbo

Det var vackert under gårdagens kvällspromenad. Håller ni inte med?

Dansband vs 80 tals disco

Det är skärtorsdag, ska det blir partaj på mig eller inte?

Det är dans och trubadur i puben, på Orrskogen i Malung.
Det är 80 tals disco på Kulturhuset i Vansbro.

Två alternativ. Inget lockar så där galet mycket.

Men sitta hemma? Nja, det vore allt kul med lite hålligång!

Svåra beslut. Och inga partysugna vänner.

Glad!

Jag är glad och mår bra, härligt!

Spännande?

Har ni märkt att tankar bubblar upp och problem löser sig alltid mycket bättre om du rör dig samtidigt? Gärna under en promenad eller joggingtur?

Det är faktiskt så att genom att röra dig, så får du även igång din hjärna. Smarta grejer.

Nästa gång det är något du funderar över, så ta en långpromenad. Du behöver inte nödvändigtvis fundera aktivt. Låt det som händer hända.

Spännande?

Jovisst :)

Det tycker i alla fall jag.

Flow

Jag sitter här och förundras över hur fort dagarna går, men hur jag trots det känner mig så otroligt lugn. Jag mår väl bra helt enkelt. Det är skönt. Otroligt skönt med ett hem.

Glada besked på jobbet också. Jag får fortsätta och jag får brumma runt i min bil på fritiden också. Givetvis som förmån.

Jag har flow. Det går bra nu.

"Det ordner seg allti for snille jenter"

Om att börja leva!

Smart or brave?

Ja just det och hör sen :)

Hm

Börjar bli en vana nu.....

Med rådjur precis utanför knuten. De studsar, går, lunkar, äter, tittar sig runt. Jag älskart!

Snacka skit och få kramp

Jag har fått behandling idag av min duktiga naprapat. Han är verkligen superbra. Han slutar precis när det behövs. Säger: nu gör vi inte mer idag, då förstör vi alltihop. Vi jobbar steg för steg tillsammans. Underbart! Lite knäck, lite massage, lite akupunktur. Fina grejer.

Efter det så blev det välbehövlig långpromenad med Sandra. Snacka lite skit och så där, uppdatera oss lite om allt och inget. Det är om sanningen ska fram inte så särskilt tyst på våra promenader. Det babblas och skrattas.

Idag har jag bland annat visat Sandra hur man på ett enkelt mycket effektivt sätt kan testa "skavsårschansen" på sina jaktkängor. Hon gapskrattade. Men jag lovar, testet funkar relativt bra. Jag förstår inte varför hon missuppfattade det hela och trodde jag var kissnödig. :)

Jag hade alltså plockat fram jaktkängorna, lite så där höga grejer, lite tunga också faktiskt. Fick kramp hela tiden. Mina vader behöver stretchas!!

Så går det till när en yngre medelålderskvinna är ute på promenad med sin tokgoa väninna. Hahha, kan man säga så? Yngre medelålder när man är 31? Hahahhaa. Jaja. Hur som helst.

Tiden går rasande fort

Vad har ni för planer för påsk?

Lugnt och skönt?
God mat och dryck?

Fest och klackarna i taket?

Jag har tänkt att jag ska pysa upp till Sälen på uppåt väggen tävling och utomhusafterski på fredagen. Vet inte om det blir så, eventuellt utan sällskap och då blir det mindre kul.

Påskmiddag på lördag med familj och släkt.

Sedan inga som helst planer. Lite skönt, lite tråkigt och ja. Vad som helst kan hända, det är bara måndag idag.

Att ta 100% ansvar!

Att alltid ta 100% ansvar för sitt eget liv. Do it!

Krig och sånt där

Jag krigar med mina tankar.

Det är spännande för att jag utmanar mitt tålamod.

Den ena sidan vi kan kalla den "nu kör vi": blir såååå trött på att inte veta, inte få klara besked, inte veta någonting om någonting egentligen. Inte veta om det överhuvudtaget är intressant att träffas igen. Den tänker lite lagom kaxigt "jag kan nog få tag på andra karlar". (Och det har jag ju ingen som helst lust med egentligen). Tänker inte lägga energi på det här om det ska vara på det här viset. Det är nu livet pågår, vad väntar vi på..osvosv.Hahaahahha.

Den andra vi kan kalla den "lilla rädslan" gillar att det är lite lugnt och att det inte är stress. Den här sidan är också lite rädd. Rädd för att det finns känslor, känslor som kanske inte ens är besvarade. Ännu jobbigare. Våga? Tycker att det är skönt att jag får fokusera på mig och få ordning på allt runt omkring, få rensa i gammalt skräp som ligger. Tänker att livet pågår nu och det finns gott om tid för ett eventuellt oss. Fast önskar givetvis närhet på alla plan.

Och allt det här pågår i mitt huvud lite då och då, och för att utmana det hela lite så har jag ingen aning om vad som rör sig i den här mannens huvud.

Vilket givetvis kan få båda mina sidor att löpa amok och liksom "hitta på saker". Tolkar det som händer. I det här läget är det "nu kör vi" sidan som är absolut bäst på att fantisera ihop saker och ting. Som lättare faller in i gamla mönster, reagerar som på autopilot "det här har jag varit med om förrut, då betyder det samma sak nu med". Medans "lilla rädslan" är mera lugn. Tänker att jag får lita på att han kommer vara ärlig mot mig. Hela tiden liksom. Alltid.

Hur olika dessa två sidor tolkar tystnad.

Är jag kvinna? Svar: ja.

Vilken av sidorna som är mera jag?

Ja det är ju den där rädda saken.

Träningsglädje

Jag ska boosta min träningsglädje och kicka igång kroppen igen. Min onda kropp mår betydligt bättre och imorgon väntar en till behandling.

Jag har en liten "träningsplan" som jag tror kommer passa mig ganska bra just nu. Det vill säga inget direkt mål, utan mera ett lite tydligare fokus.

Det är en blandning av:

Morgonpromenader
Styrka med vikter
Styrka med egen kroppsvikt
Rörlighetsträning
Intervaller
Joggingrundor
Inlines
Eventuellt kasta in vad som helst för pass om det finns något som passar. Det finns ett litet utbud i kommunen, det gäller att det passar med dag&tid.
Långa promenader i skogen&förhoppningsvis fjället så småningom.

Mitt mål med den här planen är att:

Få lite mer fokus på träningen igen.
Få en bättre variation.
Utmana lite.
Ha kul.
Komma i lite bättre form dvs. känna att kroppen är mera på min sida.
Frisk luft.

Hur tänker du när det kommer till träning? Jobbar du efter mål och planer?

Powernap I love you

Underbart att krypa ner i sängen när en är så där otroligt trött att hjärnan inte vill vara med. Sova en liten stund (ställ alarmet). Gå upp igen och känna sig lite piggare. Skönt!

För några år sedan hade jag inte en chans.

För det första så accepterade jag aldrig att jag var trött. Jag bara körde på.

För det andra så kunde jag inte somna på dagen, hur trött jag än var. För att jag blev stressad över att jag borde göra något annat och inte ligga där.

Nu lyssnar jag. Accepterar. Låter kropp och själ få det den behöver. Och det är så otroligt skönt att vara snäll mot sig själv. Det tycker i alla fall jag. Vad tycker du?

Borde/borde inte

Jag borde jogga en runda. Jag går och lägger mig istället.

Enkelt?

Att sammanfatta en helg

Jag började min helg med att sluta lite tidigare från jobbet. Jag susade direkt upp mot Sälen. Där hälsade jag på familjen Munters, en av mina bästa vänner fyllde 40 år. Nu är det ju så att hon även är gift med en av mina kusiner. Så ingift i släkten helt enkelt. Vi åt god mat och drack gott vin på Lammet och Grisen. Sedan blev det ivrigt spelande i stugan tillsammans med barnen. Hänga gubbe, apbingo, yatsy och lite andra roliga kortlekar. Kul.

På morgonen så hälsade jag på goaste Sandran uppe på Högfjällshotellet och åkte sedan ner till byn. Där blev det fika med Susanne och fotbollscup. Som åskådare.

Lite komiskt att jag träffade "hemma" folk där uppe och ingen av mina gamla Sälenvänner. Den här gången blev det så. På eftermiddagen så åkte jag hem igen.

Var sedan bjuden på middag på kvällen hos Zara i Malung. Så jag begav mig dit och umgicks med henne och hennes kille. En liten snabbis ut på hotellet i Malung för en liten drink och sedan hem igen.

Idag när jag kom hem till Äppelbo så har jag fixat lite med sådana där nödvändigheter som tvätt, kläder, disk osv. osv.

Efter älgstek hos mor och far ska jag nu lägga mig ner i sängen och sova en liten stund.

Ladda batterierna inför veckan som kommer.

Skön helg.