Om kärlek:

So true....

“You can close your eyes to the things you do not want to see, but you cannot close your heart to the things you do not want to feel.”

Du e awesome!!!!

Klokheterna tar överhand :)

Full fart framåt

Massor att göra, återkommer!

Något att fundera över!

Jag har upptäckt att jag många gånger håller mig själv tillbaka just på grund av det här. Vad jag tror att andra förväntar sig av mig, "så där kan väl inte du göra" osvosv. Det får vara slut på det nu. Nu ska jag göra det jag vill och vad andra eventuellt förväntar sig av mig, de ska jag helt enkelt strunta i. Ska jag inte vara jag, för att någon annan fått för sig att jag inte är sådan?

Den som känner mig själv bäst är jag och då ska det ju rimligtvis vara jag som sätter mina förväntningarna&gränser?

För det första så är det här så himla dumt. 1. Jag tror att någon tänker så. Tro är inte att veta. 2. Ingen annan kan sätta mina gränser om inte jag tillåter dem förstås.

Hur har du det i ditt liv? Styrs du av vad andra förväntar sig av dig? Har du gränser och sätter du spärrar på dig själv för att du tror att någon tror att du inte ska göra så? Eller har du undermedvetet gjort så för att göra de runt dig glada och nöjda. Det är ju väldigt kul att ha rätt. Vad händer om du gör tvärtemot vad de förväntar sig? Vad händer då? Är du redo att testa?

Är det så det är?

Myrtramp&plockepinn

Igår kväll så följde jag ut min far på en liten promenad i skogen. Ja vi var ute i nästan två timmar tror jag bestämt och det var helt underbart. Skön, frisk och klar luft. Pappa har köpt mera skog och nu skulle dottern få se skiftet. Spännande att gå på myr vid den här tiden när tjälen bitvis fortfarande är kvar och bitvis inte. Vet aldrig vad som händer när en sätter ner foten. :)

Nisse var givetvis med.

Lycklig Lena som kom hem igen. Tänkt va enkelt det är att må bra. Ut i skogen bara. Klart.

Ur en norsk liten visa:

"Og når dyna varmar kring oss båe to
i mørke natta,
ska eg kviskre i øyra ditt og svara på
koffår du e den finast e veit"

De där intervallerna.

Det är blandade känslor det här med intervaller. Skönt, förfärligt, ont, spännande, jobbigt och så lite kul också.

Jag bor på hotell och det är ett jättefint fitnessrum här, som de så fint kallar det.

Så dagens träning blev så här:

Klev på löpbandet med kärlek i blick (eh, ja eller jag försökte iaf tänka positivt).

5 min gång i raskt tempo

5 min joggning

10 min 20/20 intervaller . Här är målet att verkligen köra på, full fart och fullt ös. Fokus på att få upp pulsen. Det ska vara jobbigt. Sedan hoppar jag av och återhämtar mig lite innan det är dax igen. Det här är faktiskt kul!

10 min 1min/1min intervaller. Här börjar det blir tråkigt tycker jag. 1 min är en evighet. En minut relativt högt tempo och sedan 1 min gå. Bara att fokusera på att tiden går, titta ut om möjligheten finns och tänka på något helt annat.

5 min promenad, nedvarvning. Trötta ben.

Efter löpbandet så blev det lite lätt styrka. Överkropp. Fokus bål.

En arms rodd med hantel

Kinesis: rodd, bröstpress, bålrotation

Avslutade med 2 olika magövningar.

Stretchade ben, rumpa, höftböjare.

Bilden visar kanske inte mitt illröda ansikte, man ser kanske att det blänker av svett i ansiktet och så mascara som rinner lite fint. Trött men nöjd! Tummen upp för det! :)

Good morning!

En tacksamhetsförklaring

Jag har genom åren förstått vad som är viktigt för mig.

Det är människorna som går bredvid mig i mitt liv.

Min familj, min släkt, mina vänner och faktiskt de där andra bekantskaperna som också är viktiga. De som kanske inte känner mig så bra, men ändå tillför så mycket i mitt liv.

Människor som på sina unika sätt sätter sina spår i mitt liv.

Som tex.

Min mormor som så gärna berättar och delar med sig. Som ger mig tips och råd. Som klipper gräsmattan och skottar snö så hon blir alldeles slut. Som bakar sockerkaka. Som äter en bit av sockerkakan och säger "jag fuskar lite idag" , varje dag. Trots sin åldersdiabetes. Goa, älskade mormor.

En av mina vänner som ibland skickar sms där det står fantastiskt snälla saker till mig. Klokheter som får mitt hjärta att jubla.

Brorsan som bara är där, min lilla lillebror som har blivit stor. Han ställer liksom alltid upp, vad som än händer. Sen gillar han att sjunga tillsammans med mig, så där galet fult av vi båda brister ut i hysteriskt skratt.

Lilla kusinbarnet som är totalt charmerande. Hon kan färger nu. Och så pratar hon äppelbomål och är jättesöt.

Arbetskamraterna som redan är nära. Som får mig att skratta precis varje dag på jobbet.

Mina föräldrar som älskar mig vad sjutton jag än hittar på. De hejar på, de stöttar, de finns där, hjälper alltid till. Tar hand om min bebis (dvs min hund). Fixar och trixar och bara är, de bästa föräldrarna man kan tänka sig.

De långa promenaderna med olika vänner. Olika lååååånga och korta samtal, de som är där när jag skrattar och de som är där när jag gråter. Och de som alltid är där.

Lilla bebisen som får hela mig att skratta, bara genom att han rynkar pannan.

Och så vidare.....

Jag är tacksam.

Kärlek till er alla!

NU!

...

Lördag i Mars

Det är faktiskt vår ute, fast det på något sätt faktiskt är vinter. Mars liksom, borde det inte fortfarande vara snö ute? Kallare?

Jag klagar verkligen inte, jag gillar vårvintern tycker bara det är lite märkligt.

Idag har jag varit i det "lilla huset som brann" och städat, flyttstädat. Nu är alla saker borta och det är endast några kubik med ved som ska flyttas. Skönt att vara klar med det fast även lite vemodigt förstås.

Cyklat&gått en långpromenad i solen. När jag cyklade trodde jag att jag skulle dö. Fick mjölksyra utan dess like och jag trodde jag skulle få ge upp. Efter några km kämpandes så svängde vägen och motvinden var borta. Pjuuuuh. Det gick betydligt lättare efter det.

Tagit in lite påskris. Hur härligt är det inte att bara kliva utanför dörren och gå några hundra meter, ta lite ris och gå tillbaks hem igen? Jag gillar det. Tar det inte längre för givet att ha naturen där precis utanför. Det lilla påskriset blev stort som ett träd. Skönt att huset är stort. :)

Ätit god mat med familjen. Jag har verkligen världens bästa familj, på alla möjliga sätt. Favoriten är givetvis lilla Alvar. Bebismys.

Ja, det var den lördagen det. Skön dag och det blir en tidig kväll. Kämpar mot en liten förkylning, sömn brukar vara den bästa hjälpredan. Och sömn ska kroppen få om en stund.

Var dig själv

Bröllop

Hur härligt är det inte att bli bjuden på bröllop?

Underbart om ni frågar mig. Kärlekens dag. Brukar alltid vara supertrevligt. Den stora frågan är bara, vad ska Lena ha på sig? Inte mitt favoritområde direkt.

Att köpa funktionella kläder jackor, skor, osv - ja det är mer min grej. Finkläder, inte riktigt lika kul.

Ska göra mitt bästa.

Några förslag?

Träna?

Jag insåg plötsligt att det var evigheter sedan jag skrev om träning. Och då kan man om man vill dra slutsatsen att jag helt slutat med det, eller så kan man tänka att jag fortfarande tränar men det är andra saker som är i fokus just nu.

Alternativ nummer 2 är det rätta svaret, om man frågar mig förstås.

Min kroppsliga status just nu är ok, inte mer. Jag har haft mycket ont i kroppen. Stress av olika slag har försökt släppa sitt tag om mig när mina tankar äntligen lyckades. Kroppen ligger lite efter. Jag har ont i leder, muskler och det värsta av allt är att jag upplever mig som svag. Jag tycker mer om att känna mig stark.

Så min träning har fått anpassa sig efter min något mindre pigga kropp.

Fokus har varit på:

* Långa promender

* Jogga

* Längdskidor (nu är snön borta)

Styrketräning är inte att tänka på just nu. Hela kroppen skriker nej när jag föreslår det. Jag som verkligen älskar att träna styrka. Inte heller högintensiv träning. Ja ni förstår läget.

Nu gäller det att lyssna så jag inte kör mig själv rätt i botten.

Hela gårdagen hade jag det här i mina tankar:

Då är det väldigt speciellt att jag just idag såg den här på facebook. Som pricken över i liksom.

Förändring&frihet

Är förändring lika med frihet? Hör förändring ihop med frihet? Som en vågskål liksom. Har du det ena så får du det andra?

Jag tänker att ja kanske det? För mig leder förändring till en frihetskänsla. Att veta att allt förändras alltid, mer eller mindre. Att växa fast, att inte förändras ger mig en känsla av instängdhet.

Vad betyder förändring hos dig? Och vad är frihet?

Jag tänker när jag hör de här orden att förändring är att något ändras. (i mina ögon oftast till det positiva). Det kan vara förändringar i alla olika plan i mitt liv. Privat, jobb osv. osv. Jag tänker att ofta så leder en förändring i den ena att även andra delar av mitt liv förändras. Att en förändringsprocess leder till att jag flyttas till ett positivare mer önskvärt tillstånd.

Frihet, då tänker jag på att flyga. Att inte sitta fast. Att vara fri att vara precis den jag är. Frånvaro av tvång. Det finns många definitioner av just frihet (olika typer av frihet) men i mina ögon i det här sammanhanget så tänker jag så här.

De hör ihop de här orden. Frihet, förändring, frihet, förändring. I alla fall i mina ögon.

Hur tänker du?

Coelho citat:

There are no shortcuts to any place worth going

Tårar

Ibland så går det inte att förstå att livet kan vara så otroligt orättvist.

http://www.langlopp.com/2012/03/20/anna!-min-%C3%A4lskade-fru-8369099?806911250

Håll tummarna

Presentation inför alla säljare i HennigOlsen is. Kul!

Värdefull och älskad

Det där med att det går upp&ner

Igår var en jobbig dag eller framförallt kvällen. Det var så otroligt mycket tankar som susade, surrade, hoppade upp och ner att jag nästan inte klarade av att hantera det. Jag vet att jag kan bestämma över mina tankar, fast inte sjutton hjälper det när tankarna flyger omkring som galna örnar i luften. Jag försökte fånga in dem med hov. Funkade så där måste jag erkänna. De studsade fram och tillbaka som gummibollar. Gjorde mig ledsen också, är det inte typiskt? Svårt att sova? Jo jag tackar jag. Det kan jag lova. Det blir en tidig kväll idag istället.

Idag har jag mått helt underbart. Tankarna har funnits där, jag har sett på dem, tittat lite, lyssnat och så inget mer. De har inte tagit över. Skönt. Jag har skrattat av glädje och varit lycklig över att leva.

Ni vet

Jag älskar som jag tror de flesta kvinnor gör, Förnuft och Känsla. Eller heter den inte så? Boken, filmen? Ni vet Mr Darcy och det där.

Underbara romantik.

Tänkt om det skulle vara så idag. Handskrivna brev. Evig väntan och längtan för att plötsligt mötas för en liten promenad. Ahhhhhhh.

Det värsta med livet som singel är helt klart bristen på romantik.

Tålamodsprövning

En blogg värd att läsas

Mina vänner det finns en blogg som bara måste läsas, en blogg som handlar om en jävla sjukdom, en kamp, mirakel men framförallt kärlek. Läs den, berörs och kom ihåg: det är nu livet pågår. Inte sen. Jag hoppas att jag en vacker dag får uppleva en liten del av den oändliga kärlek dessa känner för varandra. Jag blir så berörd av att följa kampen. En människa jag träffat, men inte känner, vars blogg jag följer på grund av en annan väninna som verkligen känner. Jag är tacksam över det, oändligt tacksam.

Läs!
http://www.langlopp.com/blogg-1314790

Den stora SPA dagen

jag har haft två av dagens tre behandlingar. ansiktet skrek efter kärlek, kroppen blev överlycklig av lite massage och om några timmar så ska fötterna få sig en omgång. började dagen med promenad på stranden underbart. jag och havet är kärlek. nu slappnar jag av på sängen innan jag ska kliva i morgonrocken och tassa ner till relaxen bastu, bubbelpool och saltskrubb. en liten hälsodrink i baren ska jag ladda upp med.

Du

jag tänker på dig...iaf ibland

Riga

jag är i riga och njuter av livet. kom precis upp från relaxen och imorgon blir det den stora spa dagen. jag har det fantastiskt bra tillsammans med mina barndomsvänner. tankarna surrar lite med diverse tankar, fast jag klarar att fokusera ibland, på att vara i nuet. svårt ibland, lätt ibland. kärlek till alla, kram

...

Life is a journey!

En vanlig dag på jobbet:

Fixa med presentationen som jag ska hålla inför alla säljare i HOI Kristiansand.
Skicka bilder till Tusenfryd (norsk nöjespark).
Boka fotograf för bilder av belgiska våfflor med topping och strössel.
Titta igenom och göra en bedöming på hur mkt Asko bör ha hemma av vårt sortiment.
Skicka prover på bägare, kund som önskar bägare med eget tryck.
Svara på "lite" mejl.
Försöka fixa så att en viktigt kund kan beställa varor genom oss.
Prata med folk på Idun för att försöka ordna med deras order som ligger här och väntar.
Ringa Säljchefen på HOI.
Ringa Asko Trondheim och försöka få fram varför kunder upplever att de inte kan beställa våra varor, trots att det ligger i deras system.

Men först.....kaffe :)

2

5 år av mitt liv

Vi pratade om mitt förra liv på jobbet idag, på lunchen. Mitt ätstörningsliv. Mitt träningsnarkomanliv. Mitt ångestfyllda liv. Och vet ni vad?

Jag är så oerhört tacksam över att jag är den jag är idag.

Att jag har möjligheten att göra val.

När jag var sjuk klarade jag inte att välja, "monstret" styrde mitt liv. Och allt, precis allt kretsade kring mat, träning och fokus på vikt och utseende. Dieter till höger och vänster. Träna flera timmar när jag ändå var igång. Mörda min kropp.

Jag klarade inte att ha ett fungerande socialt liv. Det var bara stress, stress, stress. För vilken mat skulle egentligen serveras? Och tänk om jag inte hann träna? Alkohol=kalorier. Bakfull dagen efter, går inte - då klarar jag inte att träna.

Åka hem till Äppelbo. Hård diet i en vecka eller två. Tänk om någon tyckte jag var tjock?

Så här idag med lite perspektiv så ser jag att allt var totalt kaos.

Det kände jag väl givetvis då också, lite då och då. Det är väl klart att när jag spydde tills näsan sprutade blod och tårarna aldrig slutade rinna, det är klart att jag tyckte det var lite skit. Det är klart att jag tyckte det var lite skit att jag inte klarade att styra mig själv. Det är klart att jag var lite ledsen när jag insåg att jag inte ville leva längre.

Det är klart.

Och vet ni. När jag läser om alla dessa dieter till höger och vänster. Om människor som lägger ut länkar till sidor, bloggar, olika typer av vågar och sånt som bara handlar om en sak och det är att gå ner i vikt - då blir jag ledsen. Uppriktigt ledsen. Jag blir ledsen över att vissa människor så totalt tror att, bara för att det fungerar för mig så kommer det att fungera på precis alla. En sak är säker: vi är alla unika.

Jag tänker. Stackars människor. Stackars, stackars, stackars. Vet de hur lätt det är att det totalt tar över livet ? Hur det liksom smyger sig på och plötsligt tar över? Hur vissa kroppsdelar plötsligt inte existerar för att en inte klarar att se dem, för de är feta&fula?

Hur lång tid det tar att ta sig tillbaka till ett normalt liv? Ett liv där jag faktiskt kan lyssna på min kropp, vad behöver jag idag?

Äta varierat, lite av allt. Att kunna umgås, äta det som bjuds och skratta inifrån och ut. Träna för att det får mig att må bra och för att jag älskar det. Inte för att jag måste.

Snälla ni, min största tips i livet. Krångla inte till det för er. Mät inte, ta inte bort vissa näringsämnen, hetsträna inte. Hetsät inte. Lite lagom så där. Det är alldeles lagom.

Önskar ni gå ner i vikt så är det faktiskt så att det bara är ett tips som är det enda rätta. Gör av med mer energi än du får i dig. Eller minska ditt energiintag. Eller öka den energin du gör av med.

Och jag kan på fullaste allvar lova er, lyckan kommer inte automatiskt med att kilona rasar.

Lycka är något annat, totalt separerat från det. Glöm aldrig det!

In any given circumstance

Vet ni, det här är bara alldeles fantastiskt sant. På jobbet, på fritiden, i familjen, i alla situationer du någonsin befinner dig i så är det du som har möjligheten att välja hur du reagerar på det som händer. Det går aldrig att ta bort det ansvaret. Du väljer. Hos mig ger det en väldigt skön känsla, bara vetskapen om det här. Hur känner ni?

1,2 eller 3?

Här tänker jag att det går att tänka lite olika.

1. De har helt rätt.
2. De har helt fel.
3. En liten blandning av rätt och fel, för ibland behövs lite tid.


1,2 eller 3?

Ladies weekend

Nu pågår planer. Sandra och jag och våra mammor, och en go syster. Där har ni gänget som satsar på en weekend i Stockholm. http://dirtydancingstockholm.se/TicketsFall.aspx . Ser ut som det blir till hösten, svårt att få tag på biljetter innan verkar det som.

Den som spar den har.

X

Mitt x och jag försöker vara vänner. Det är en fin grej framförallt för barnens skull. Sedan har vi ju delat en hel del genom den tid vi hade tillsammans. Han var väldigt go igår när han ringde. Han sa: du förtjänar det bästa & det finns många fiskar i havet. (hihi, det betyder med andra ord att det inte är han :) )

Notera: det är inte mina barn, men de barn som fanns i mitt liv så länge vi var tillsammans och hade en relation och som givetvis har en alldeles egen plats i mitt hjärta.

Godmorgon godingar!

Märkliga saker

Det är väldigt mystiskt. Jag har kontaktas av 2 män idag. 2 män som vill lära känna mig. Är jag intresserad? Nej. Nu är det bara en som gäller, och han vet inte om han vill. Är det inte märkligt?

If this isn´t nice, i don´t know what is

..

Wanna live in ur heart and die in your arms.

Strofer från en underbar sång:

Det är nu som livet är mitt. Jag har fått en stund här på jorden. (Ingen vet, jag kanske är död imorgon. Livet pågår nu, inte sen)

Jag vill känna att jag lever. All den tid jag har. (Leva, älska, våga)

Jag vill känna att jag levt mitt liv. (Andas, kramas, skratta, gått min väg)

Japp....

Det lilla kan bli stort

Pigg som en lärka

Jag gjorde en del kloka val igår, bland annat så valde jag bort en del festligheter. Var trött. Lyssnade på kroppen och resultatet blev att jag vaknade pigg som en lärka klockan halv åtta. Joggade, tränade, solade. Dragit kläder och fixat och trixat. Långpromenad med morsan, brorsan och hundarna. Sol och blåst. Fast jag fokuserade på solen. Fika med kladdkaka och glass. Härlig helg måste jag säga. På alla möjliga sätt. Och än är det inte över.

Falla som en jävla fura

Om att vara i total förvirring och alldeles upprymd och alldeles galet glad och så lite rädd. Jag känner mig väldigt sårbar och samtidigt superstark. Free falling. Som en jävla fura liksom. Vågar jag? Klart jag vågar känna liksom. Eller är det så jäkla klart? Vågar jag ge av mig själv när jag inte vet något om något?

Jag tror alla kan förstå vad det är jag går igenom nu. Kan ha förståelse för det jag upplever, för de flesta har upplevt det. Jag håller tametusan på att bli kär. Va fan. Och vad tycker jag om det här?

Ja mina damer och herrar, jag tycker förstås att det är alldeles fantastiskt. Samtidigt som jag är livrädd. Jag vet inte om det är besvarat. Kanske, kanske inte. Är det inte typiskt? :)

Jag har blivit skadad genom min förra relation. På ett sätt som gör att jag är mer försiktig. Jag vågar inte ens känna efter ordentligt, just nu. Jag har ju gjort det här förrut jag har stått där och "visat mig själv" total sårbar och verkligen försökt att vara precis den jag är. Det är den här personen som är jag, den du kan välja att tycka om eller inte. Det har varit varierande resultat. Fast det är i mina ögon den enda vägen att gå, att vara sig själv liksom.

Vågar jag bli kär igen? Självklart, det är det bästa som finns. Fast inte i vem som helst. Och vem är vem som helst liksom?

Den här mannen får mig att skratta på ett alldeles fantastiskt sätt, på riktigt skrattet bara bubblar upp. Sedan är jag lugn samtidigt som jag blir full av energi. Naturligt. När vi är tillsammans så finns ingen längtan efter något annat. En helt klart fin man, fastjust den där? Inte vet väl jag.

Jag vill att det ska vara ärligt, rakt och alldeles underbart även i vardagen. Underbart är en definitions fråga fast jag översätter det just nu med "jag ser dig som du är och dina dåliga sidor funkar även de". Att vara respekterad. Älskad. Sedd och hörd. Prioriterad. Viktig.

Att någon ser mig precis som jag är och tycker att jag är fantastiskt precis så. Som vill ha med mig i sitt liv, sida vid sida. Som vill dela sina drömmar och tankar om livet. Som tycker att jag är viktig. Skratta och gråta tillsammans. Dela men ändå inte glömma bort sig själv. Självklarheten att det är ett vi, att höra ihop.

Och det som är det läskiga i det här, det är att framtiden vet jag ingenting om. Och jag vet vad jag känner just nu, förutom det så vet jag inget mer.

Att vara i den känslan är förtjusande med skräckblandade inslag.

Det som sker det sker. Ingen stress med något. Jag får lita på det. Och lita på att han säger det han vill och tycker om det här, när han vill och önskar det. Det är inte så svårt egentligen. Jag förlorar inget på att känna det jag känner, hur resultaten än blir.

Underbara liv.

Ainbusk (Josefin Nilsson) : Älska mig ( Benny - ABBA) Eng. Subs

Valet!

A new beginning

Every day that we live, can be a day in which we learn a valuable lesson to take with us for the rest of our existence, if we are willing to make a full fledged effort to participate in and learn from every moment we experience. Dont place blame on the days of your life. There will be good days that will bring you happiness, and there will be bad days that will leave you discouraged. Make an effort to do the things that made you happy on your good days on the bad days that you experience, so that maybe you will be able to turn the worst of days and the worst of situations into positive ones. Never take for granted the importance of each day you are given new life, and always remember that each day is a day that you can create a new beginning, and a better life for you and everyone around you.

Goooomorgon, gomorgon, gomorgon!

Då är det dax att gå ner och äta frukost. Hotellfrukost ni vet, så där otroligt mycket och uppdukat och så. Fast lugn, jag äter nästan alltid samma sak ändå. Ser framförallt fram emot kaffet idag. Trött.

Middag

God italiensk middag tillsammans med Nic grabbarna.

Blåmusslor till förrätt.
Kyckligfile med mozarella och parma.
Och ingen plats i magen för dessert.

Mums!

Ödmjukhet är en fin gåva

Ny dag, nya möjligheter

Hittade den här i mina gömmor och ville så gärna dela den. Det bästa i livet är gratis. Så det så.

Önskas: sol till helgen...

Sov gott mina vänner!

Drömmar:

Jag drömmer om att resa till Svalbard. Och det bästa är att den drömmen kommer att förverkligas.

...

"There's no point sitting here, using words that mean nothing. Go and experiment. It's time you got out of here. Go and re-conquer your kingdom, which has grown corrupted by routine. Stop repeating the same lesson, because you won't learn anything new that way."

Huset

Det nya huset är så himla bra. Jag tror nästan inte att det är sant.

Det har för det första:

Yta.
Varmt golv.
Garderober (notera i flertal).

Sen kommer jag sakna den lilla stugan förstås, det var så himla mysigt där. Fast jag är överlycklig! Jag får ett hem igen. Med det här jobbet när jag reser och far omkring är det extra viktigt. Något som är mitt. Ja jag vet att jag hyr det, fast ni förstår säkert vad jag menar. Ett ställe där jag kan vara jag och där mina saker är samlade under ett (och inte flera som det varit en stund)tak.

Underbart!

Kom på besök, när jag är hemma förstås. Och ja, det blir inflyttningsfest.

Mässa

Nu är vi i Oslo och förbereder för mässa i två dagar. Vi har monterat montern hela dagen och fått till det riktigt bra. Så nu är det mässa som gäller tisdag och onsdag. Slappar lite på rummet innan det är dax för några öl och lite mat.

Ja men gör det då!!

Hihi

Det här med att flytta hem

Det är så oerhört skönt att gå på välkända stigar och vägar. Att höra tystnaden och se mörkret. Att prata med välkända människor. Dansa med de samma som jag gjort på varje älgfest. Stjärnhimlen är vackrare på något sätt. Andas frisk luft, få röda kinder och sitta på trappen och dricka kaffe. Mata fåglar. Skratta med vänner. Nya och gamla barndomsvänner, alla lika viktiga. Alla vet vem jag är. Det är ok att bara svänga förbi och dricka en kopp kaffe, bara så där.

Det är också en stor utmaning när jag varit van vid att ha allt nära.

Jag saknar stora mataffärer som har allt, och många olika sorter av allt. Ibland saknar jag att gå i en stort shopping galleria och bara titta, sitta på café i stan och se på folk, dricka gott kaffe, gå på bio precis vilken dag som helst. Sitta på en mysig pub och snacka skit. Middagar med vänner. Roliga konserter.

Att ingen vet vem jag är.

Det bästa är att jag kan få både och. Jag bor här i lugnet. Och allt det där andra är där, en liten bit bort fast ändå nära. Eller så flyttar jag till en plats som har lite av allt. Det är ju också en möjlighet.

En kort sammanfattning över senaste året:

Det har hänt en del i mitt liv det sista året.

Sammanfattat:

* Min pappa har kämpat mot sin prostata cancer, senast positivt besked.
* Jag valde att lämna en relation. Oerhört jobbigt och trots det helt rätt beslut.
* Jag sa upp mig från en fast tjänst. Saknar inte.
* Jag flyttade hem, utan jobb. Skönt men omskakande att vara hemma igen och se allt med andra ögon.
* Jag fick nytt jobb hemma, lyckliga jag. Trivs.
* Det brann i mitt hus, där hade jag tur. Jag klarade mig, vissa saker klarade sig inte.
* Jag har blivit faster, underbara Alvar!

I like it: