Jag kan liksom inte bestämma mig

I den interna konkurrensen hav eller fjäll så tror jag att det är fjäll som vinner. Tror jag.

För jag fullkomligt älskar känslan vid havet också. 

Men känslan att stå på en topp i fjällen och få vyn, är så oerhört oslagbar. I min värld förstås. 

Så har jag valt att bo i skogen, i närheten av älv och sjö. Några fjäll har vi inte direkt, utan det är mest "kullar" om man jämför.  Det är där tryggheten är och känslan av lung och ro. Pulsen går ner och jag bara är. Jag. Det är det som min kropp känner igen och min själ. Är mig själv!

Fjället och havet ger lite extra hjärtslag på ett annat sätt. Fyller mig med brusande liv på något sätt. Vinden som nästan alltid är stark, får mig att känna mig levande. Fast jag vet ju också att jag efter en stund blir stressad av just samma vind. 

Så att bo i skogen och ha möjlighet att ta mig till havet eller fjället - är för mig helt optimalt. Då gäller det också att komma ihåg att fylla på med lite hav och fjäll, lite då och då. 

Reflektion om väder

Nu har vi riktigt apilväder, lite extra allt kan man säga. Det började i helgen med stormvindar. Har aldrig varit med om att det blåst så mycket innan. Och nu, ja nu är det snö. Riktigt mycket snö också.

Så började jag skriva igår,en grå trist tisdag. 25 april och vintern började om. Nog sjutton så förstår man att det bara är tillfälligt och kort, men ändå. Det blir extra tungt på något sätt.

Trots att väder är väder. Går aldrig att styra över. Tur är väl det.

Idag så har det mesta av snön tinat bort och solen skiner. Plötsligt är det ny energi, det sprider sig i kroppen.

Helt otroligt egentligen, hur vädret påverkar fast en vet bättre....

Får mig osökt att tänka på allt annat som påverkar en.

Gäller att försöka sprida så mycket god stämning som möjligt runt sig, kanske det påverkar någon.

Är allt bara glittrande med gravidiet?

Det har varit en del oro inom mig inför graviditet hur jag skulle reagera mentalt på att kroppen börjar bli större. Och känslan av att tappa kontrollen lite, ja det är ju precis det som händer i en gravid kropp. Den gör det som naturen har bestämt att den ska göra och det är väl ganska självklart.

Att veta och förstå en sak betyder inte att autopiloten kan kicka in och liksom ta över lite.

En som mig, som gillar att ha kontroll och har en ätstörning i baggaget, så funderade jag förstås på hur det skulle bli.

Härligt att kunna träna under graviditeten! 

 Och ja, det går ganska bra. Men jag skulle ljuga om jag sa att autopiloten inte har kickat in några gånger. 

Jag har varit lite orolig över att min mage blivit stor fort och jag kände mig lite som en dålig mamma på grund av det. Som om jag kunde styra det liksom? Så det har släppt. 

Jag har även känt på känslan att liksom bli ledsen när folk säger; men oj vad magen växer. Just av den anledningen, att jag liksom tar det som ett nederlag. Som om jag kan styra det liksom?  Så det har också släppt. 

Istället försöker jag fokusera på den spännande känslan av att min kropp förändras hela tiden. Att det är ganska makalöst det som händer. Att magen (och resten av kroppen) växer är ju kärlek. Min kropp anpassar sig till att göra det här så bra som möjligt och än så länge så klarar den av det med bravur. Jag har ju inte några krämpor direkt. 

Jag känner av vaderna när jag går, jag blir ju galet flåsig, det är tungt att ta sig upp från soffan, och sånt där allmänt gravidigt. Men än har jag klarat mig från några större  krämpor som foglossning och så. Vilket är ett guldläge, så det är jag glad över så länge det varar.

Sleep is the best.....

Den här dagen blev inte alls som det var tänkt.

Jag åkte till Oslo inte alltför tidigt, utan gick upp vid kvart i sju och drog iväg när alla morgonbestyr var klara. Som att packa, äta och gå med vovvarna.

Sedan hade jag möte hela eftermiddagen och sedan var planen att jag skulle ta en riktigt lååååång promenad i området vid hotellet. Det är en runda jag brukar passa på att gå när jag är här. Men icke sa nicke. När jag kom till hotellet var jag så trött att det fanns inte på världskartan. Solen sken där ute och jag hade sådan "ångest". Men till slut så somnade jag bara och vaknade halv sju galet hungrig.

Så nu har jag ätit och sitter här och försöker att inte somna om. Men det går nog inte länge till. Jag är väldigt trött idag helt enkelt.

Så min långa promenad och att jag skulle jobba på kvällen, det blev ingenting det!

Imorgon är en annan dag.

Att ha ett eget gym på gården!

Att ha ett eget gym på gården det är tametusan helt fantastiskt!

Jag fullkomligt älskar att det är så himla enkelt allting. Bara att gå ut i ladan och köra igång.

Så varje dag under påsk så har det blivit ett pass där ute. Hur skönt? Helt otroligt skönt. Jag är så glad! Nu har jag inte kört på i rasande tempo utan försöker verkligen fokusera på att träna smart under min graviditet. Det går ganska bra. Jag mår väldigt, väldigt bra just nu.

Påsken!

Alltså, det ska bli så underbart med ledigt.

Jag känner mig lite blandad. En del av mig är alldeles bubblig av lycka för att det ska bli lite långledigt, en annan är helt slut och liksom bara vill sova.

Så det gäller väl att låta den trötta Lena få lite vila, så att bubbligheten kan komma fram.

Tyvärr verkar det som att det inte blir en solig påsk, utan mer grå och med regn och snöinslag. Fast det är som det är, det gäller att gilla läget helt enkelt.

Påskmiddag på påskafton kl 15 är väl det enda som är planerat under de närmaste dagarna. Så skön känsla!

Rött!

Inte i min vildaste fantasti kunde jag förstå hur mycket tid av mitt liv som skulle läggas på röd färg när vi köpte vår gård. Det tar liksom aldrig slut känner jag. Men nu målar vi bara småhusen dvs skjulen på gården. Enkel målning utan ribbor - som en dröm. Det blir väldigt bra också och det går ganska fort, så det är bara att göra det! Så några timmar på lördagen tillbringades med att måla skjul och bra blev det. Inte riktigt klart förstås - det blir det ju aldrig. Och när vi hunnit igenom allt, då är det väl bara att börja om antar jag.

 Framför den här väggen så kommer vårt växthus att sättas, så självklart måste väggen piffas lite först innan vi börjar med underarbetet och får grunden klar för växthuset. Beslut behöver tas, ska vi ha grus, plattor, trall eller kanske något annat?

Drömmar

Tänk vad skönt det hade varit att bara ligga på en strand och njuta av stillhet och livet....

Kap verde 

Key wst

Bali 

Bali 

Grekland - Ios 

Grekland - Ios

Och tänk så härligt det hade varit att stå på en fjälltopp någonstans och njuta av sol&vind!

Jotunheimen - Besseggen

Svolvær

Trysil om jag minns rätt

Grövelsjön 

Härjedalen någonstans 

Gravidcheck!

Igår var det gravidcheck hos MVC.

Och glädjande nog så var allt precis så där bra som man hoppas på. Helt underbart!

Blocktryck - kanonbra
Socker - kanonbra
Blodvärdet - hade ökat och är betydligt bättre (bara att fortsätta att äta järntabletter)!

Magen mättes för första gången och livmodern följer exakt medelkurvan på hur det bör vara för tillfället.

Och lilla hjärtat fick vi höra på också - helt underbart!

Till info, nu skulle bebis klara sig om det blir något som gör att bebis behöver titta ut tidigare.

En mixad start på veckan!

Positivt: Igår var det då dags för mina pt grupper att dra igång ute i vårt gym. Hur kul? Jäääääättekul, tyckte i alla fall jag. Och jag tror att deltagarna kände det samma. Jag hoppas på det. Jag är nöjd med upplägget på träningen och det kändes som grupperna var trötta och goa i kroppen efteråt. Såg även endorfinerna pumpa runt i deras system. Kändes bra från mitt håll, hoppas det nådde enda fram!

Negativt: Sjukdom som sårar.  Det är det absolut värsta att se hur denna jäkla sjukdom skapar ringar på vattnet och liksom drar fram helt jäkla skoningslöst. Och lögnerna som följer med på köpet. Usch och fy. Det här med beroendesjukdomar är inte att leka med och medberoendet som följer på köpet. Det värsta är att se den människa man tycker absolut mest om i livet, bli så otroligt sårad. Det är som att sticka knivar i mitt hjärta. Och så blir jag arg, förbannad, ledsen och upprörd. Och den här hjälplösa känslan (fy fan), för man vill så gärna hjälpa till. Men det går ju inte.

 För det är bara en person som kan göra något åt det här, och det är ju den personen som det verkligen gäller. Det är ju så det är. Så länge han inte vill ta ansvar och göra någon skillnad (ta kampen mot sjukdomen) , så kommer lögner, svek och sorg fortsätta. Som ringar på vattnet.....alla blir berörda!

Nu börjar det - trädgårdstid!

I lördags fick jag äntligen skita ner mig lite på händerna igen.

Det var i mina ögon dags att plantera lite blommor i krukorna ute på altanen. Och slänga det där som var så vackert i höstas, ljungen, mossan och grankvistarna. Som nu andas gammalt och ofräscht.

Nu vill jag ha ljus grön färg, lite blommor och fräschör! Så sagt och gjort - det blev (kanske lite tidigt, men jag tror det funkar) lite plantering av penseér, påskliljor och scilla. Underbart!

På lördagen var jag fast besluten om att jag inte skulle göra något i trädgården än på en stund. Av någon anledning så låter jag perennerna stå och vissna  på hösten och så tar jag tag i det på våren. Jag har fått för mig att det skyddar. Vet att många andra tar bort allt dött redan på hösten innan vintern och snön. Jag vet inte vad som är rätt, men så här har jag gjort fram till nu. Sen får någon motbevisa mig om motsatsen.

Men redan på söndagen så var det tydligen dags att börja ta bort det gamla, döda! Så det blev full fart i trädgården i några timmar. Krattade och rensade lite. Petade inte så mycket i jorden än, men det var härligt att se att små gröna blad började spira.

Nu börjar en underbar tid!

Jag älskar verkligen att jobba i trädgården. Drömmer om nya projekt (säg inget till sambon bara.....) och har massor av ideér.

Vi har dock lite större projekt på gång, som vanligt.

* Staketet ska förlängas, hundarna har en tendens att smita ut precis där staketet tar slut. Så nu ska det förlängas för att minska risken för en påkörd hund (alltså, det hade varit min värsta mardröm) .

* Grunden för växthuset ska göras så fort tjälen har gått ur marken. Sen ska växthuset på plats förstås, fönster ska sättas i och jag behöver beställa fler glas eftersom en hel del var sönder. Har inte förodlat någonting, har inte hunnit med. Som tur är ska jag få lite plantor av min härliga svägerska (tomat och paprika).

* Vi har en önskan om en uteplats nere vid vårt garage, så där är planen att lägga trall. Enda platsen med kvällssol. I år kanske det sker.

* Sen har vi några av uthusen kvar att måla, det tar liksom aldrig slut med rödfärgsmålningen. Huset och stora ladan är klart, det är de mindre små som är kvar. Ganska lättsamt ändå, de behövs nästan inte ens sopas - det är ingen färg kvar. Och det är raka enkla plank - enkelt! :)