Pssst.....

Glömt bort att berätta att jag varit ut och pyrschjagat, jakten på råbocken och allt det där. Det kom ingen och nu har jag testat. Jorå, jag kan tänka mig att göra det igen, dock kanske lite mer förberedd. Spanat in lite innan och så vidare.

Wooohooooo första kajakturen är avklarad!

Idag var det äntligen dags, båda kajakerna hemma och vi beslutade oss ganska direkt att provturen behövde ske mer eller mindre omedelbart.

Dock blev det en liten tur med Josse, hennes väninna och Alvar och Alice till Kvisseforsen först. Ännu ett fantastiskt ställe här i krokarna.

Hur som helst, det är ju mycket att sätta sig in i med det här med kajak. En nöt att knäcka är ju det här med att ta sig i och ur.

Och när du väl kommer i, så ska du liksom hitta stabiliteten även när du paddlar och ja.....

Vi har en del att jobba på, men alltså - det är helt fantastiskt.

Nu vill jag paddla hela tiden för att nöta teknik och bli bättre. Kändes lite som bambi på hal is, fast det var en kajak på vatten.

Sen kom regnet och vi skulle ta oss ur, gick ganska ok faktiskt. Roger skulle förstås få till en lite mer stilful teknik ur kajaken, slutade givetvis med ett dopp!

Lyckades fånga en bild precis när han kastade sina foppatofflor, ser så jäkla kul ut tycker jag?!

Imorgon åker vi till svärmor och svärfars stuga vid Säxen. Det ska bli hyfsat väder, så vi packar bilen full och åker dit några nätter. Planen är att ta det lite lugnt förstås, men även träna lite (både cyklar och några kettlebells får följa med, och så paddla förstås, fiska, plocka lite bär,  läsa böcker och bara vara. Ska bli härligt. Jag gillar som sagt det här med semester!

Där ute är det lite dålig mottagning också, så varken sociala medier eller telefonsamtal är möjligt. Jo, kanske ett telefonsamtal eller så, om man står på rätt plats och ibland fungerar det att lägga ut en bild på instagram (kanske). Sms brukar funka. Ja en liten detox helt enkelt!

I väntan på.....

De där kajakerna alltså....den ena har kommit, den andra som kom var fel.

Så nu väntar vi på den andra......

Kan den inte komma snart!!!!!!!

Äntligen lite fiske....

Igår kväll så drog vi ut till Navarkölen, mamma och pappas stuga ute i skogen. Stugan används mest till älgjakten och har tidigare stått på ofri grund. Nu har dock pappa köpt skogen runt, och i och med det så blir det lite roligare. Så mycket som stugan har använts under den här sommaren av dem, av min bror och familj och så lite av oss också - var länge sen. Pappa har tagit ner lite träd och röjt runt stugan, så det blivit betydligt ljusare där. Likaså så har det blivit lite mer utsikt.

Det är en himla mysig stuga. Hade man fått önska så hade man gärna haft en tjärn eller sjö alldeles precis bredvid. Nu är det inte så. Men några hundra meter från stugan ligger det en liten tjärn. Igår var det dags att prova fiskelyckan där.

Roger fiskade jag låg i blåbärsriset och njöt av livet. Det var nämligen inte hård mark fram till vattnet och att gå ut på gungfly, och allt rör sig när men sätter ner foten - nja....! Inte riktigt my cup of tea.

Lite osäkert om det skulle vara fisk i sjön, Roger fick upp en liten gäddsnipa i alla fall. Så det borde finnas mer.

Mamma och pappa kom lite senare och vi spelade lite yatsy, läste bok och somnade skönt i tystnaden.

Så himla härligt, vi sover där inatt igen. Vi är hemma och laddar om lite, vi ska göra ett ryck på gården och jag ska till skjutbanan för att skjuta in bössan.

Kringelrisåsen

Igår var det dax för ännu ett miniäventyr.

Och denna gång utanför Dala-Järna, Roger kommer därifrån för er som inte vet det. En grannby 3 mil bort. Och vi fick med svärisarna också, vilket var extra kul.

Enkel vandring uppåt, inte särskilt långt så jag skulle säga att det passar precis alla. Lite blött bitvis, så en rejälare sko eller känga är skön att ha på foten. Kan det ha varit ca 1,5 kilometer från vägen och upp till självaste utkikspunkten.

Vi valde sen att gå en annan väg ner, och den var längre och inte lika vältrampad. Dock välmarkerad. Så vi hittade ut på en annan väg till slut och Roger sprang och hämtade bilen. En vacker plats, åk dit!

Bild lånad av svärmor 

Skalet baby!

Ett klassiskt utflyktsmål här i Äppelbo är att gå till Skalet, där uppe är det en fantastisk vy över byn. Med ett torn uppe på toppen för att se ännu bättre. 

I tisdags valde vi att gå upp dit och valde en annan väg upp än den som mest upptrampad. Vi valde stigen från Brudskogen. En brant stig uppåt, i gammal skog. Jättevackert och inte särskilt långt. 

Uppe på toppen var sikten helt fantastisk och vi hittade lä och njöt av kaffe i solen. 

Låg en lång stund lutat mot en sten och bara njöt av livet, kunde verkligen känna hur hela kroppen började bli lugn och hur pulsen gick ner. 

Det här med semester alltså!

Fy sjutton alltså vad härligt det är med semester.

Har fröken Nilsson som vanligt kört på i för hårt tempo? Hmmmm, pjuuuupm.....suck! Att jag aldrig lär mig.

Det är först när ledigheten kommer som jag inser hur det är fatt.

Hur som helt, nu är verkligen tid för återhämtning, motion, rörelse, lite jobb på gården, andas och så vidare.

Och jag är fast besluten att se över hur jag vill att min höst ska bli, och  min vinter. Och den här gången är det liksom verkligen dags att göra en skillnad och leva som jag lär. Helt klart. Kliva ur gamla hjulspår och tänka lite nytt. Inte ramla in i mitt gamla sätt att alltid lösa allt, genom att bara gasa på.

Det blir jättebra och jag känner för första gången att hela jag är med på det här. Som att jag äntligen fattat i alla mina delar.

Så det blir kul och spännande. Jag har en liten idé på hur jag ska göra uppe i mitt huvud och jag hoppas att jag kan få det ner på papper också. Det blir mer verkligt då, när det kommer ner på pränt.

Här ligger jag i blåbärsriset och bara är, så jäkla härligt. Med mössan som inhandlades uppe i Lofoten med texten "alt håp er ute". Som i allt hopp är ute.....jag väljer att tänka att allt hopp är ute (som i utomhus :) )

Att vara hälsosam

Jag har funderat ganska mycket på uttrycket hälsosam. Vad innebär det egentligen? Och om hur lätt det är att bli påverkad av omvärlden.

Jag är helt säker på vad jag hade svarar för cirka 10 år sedan. Jag levde mitt liv i Stockholm (en härlig stad) och levde utåt sett ett lyckligt liv. Inombords var allt kaos, för jag hade hamnat i en ätstörning och jag hade svårt att acceptera det faktumet även om jag var väldigt medveten att "allt inte var helt normalt". Men omvärlden gjorde ju sitt för att gratulera, klappa på axeln, "vad duktig du är" så det var svårt att lyssna på den inre rösten som viskade försiktigt; fröken du mår inte bra.

Ju mer kaos jag kände inombords, desto mer ville jag kontrollera.

Och just kontroll känns som något jag förknippade då med att vara hälsosam. Och även idag, när livet snurrar på så är det just kontrollen som jag älskar mest av allt. Då gäller det att hänga med och inte rivas med i kontrollbehovets riviga vindar.

Här är en bild på mig då, väger betydligt mindre än idag - men man kan även se tomheten i blicken...eller hur? 

Kontroll över vad då?

Jo, jag kände mig kraftfull och stark om jag:

* Tränade massor, helst lite mer än alla andra. Ringde min mamma och berättade att hon tränat på Friskis, och jag hade tränat ett pass tidigare under dagen. Så behöver jag förstås träna ytterligare en gång....för att vinna och för att ha någon typ av kontroll.
* Åt restriktivt och monotont. Det var kyckling, lax och grönsaker. Tog bort stora delar av mitt tidigare matliv såsom den livsfarliga boven korv.
* Tackade nej till fikabröd, höjden av kontroll för mig som jag faktiskt tror lider av något typ av sockerberoende.
* Struntade i festen, för alltså - alkohol är ju inte bra för kroppen. Och för att jag så klart inte kunde vara bakfull dagen efter. Då missade jag ju träningspass och hade svårare med matkontrollen.

Jag kunde även vara så fantastiskt ödmjuk mot andra människor som inte valde att leva efter mitt hälsosamma sätt. Det vill säga totala motsatsen till ödmjuk, kunde känna avsky mot att de åt en kaka, pizza eller så, "herregud hur kan dom".  Och så klart även glädjas över min triumf över att jag minsann "kunde hålla mig". Allt skedde förstås i det tysta. Så utåt sett så var jag nog en ganska go person om än lite tråkig.

En blir ju lite tråkig om en ska leva efter alla dessa regler och egna lagar som en satt upp. Ingen står ju ut med det. Och alla rutiner och så, som så klart inte fick rubbas på.

Så jag var ju smart och åt givetvis kakor ibland, drack alkohol och så vidare -för jag insåg ju att jag kanske var lite onormal och annorlunda. Sen var det ju ingen som visste att jag gick på toaletten och spydde upp det. För att få tillbaka kontrollen och för att slippa ångesten som det skapade att äta sådant jag "egentligen inte fick".

Yoga kunde man ju göra lite då och då också, för att verka som att man liksom hade koll på den världen också, det var ju modernt och det var bra att få den stämpeln på sig också. Kontroll på det inre livet också, inte bara det yttre. Smart och under kontroll, inte särskilt yogiskt.

Mycket hälsosamt sätt att leva ett liv på. Eller inte!

Snacka om att köra över sig själv på alla möjliga sätt.

För vet ni, självklart är det inget fel på något av de här punkterna där uppe om de liksom tas med en nypa salt.

För alltså.

Träna är sjukt härligt, men det är under vilan som kroppen byggs upp. Vila är minst lika viktigt.
Att äta lite av allt och njuta av maten. Ibland blir det laxwok, ibland blir det en pizza. Inget konstigt med det, det kallas livet. Ibland är det gott med wok, ibland med pizza. Fika är gott det med, men inte alltid! Och fester med vänner är trevligt och skapar så mycket mer, härligt att vara social. Yoga för att du vill, inte för att du måste.

Och så vidare och så vidare.

Jag kan fortsätta och fortsätta med massor av det här.

När mitt liv känns lite upp och ner, som jag skrev i tidigare inlägg. Vilket av de här alternativen vill jag fokusera på? Jorå, så klart önskar jag mig KONTROLL!!!  Plötsligt kommer längtan efter en diet (kanske till och med med shakes - tänkt det liksom, höjden av kontroll att bara dricka shakes), träna massor, inte äta fikabröd....

Jag gör det inte. Jag låter inte kontrollbehovet ta över.

Jag noterar mina invanda tankar och mönster, jag ser på dem, iakttar mina tankar och känslor - och så går jag vidare med mitt liv.

Tänker att "hej mina gamla vanor och tankar, kul att ni kommer och besöker mig till ingen nytta. Kommer ni inte ihåg att jag nuförtiden har helt andra strategier för att må bra och känna mig hälsosam?"

Det fungerar för mig!

Att inte riktigt känna igen sig själv

Jag vet inte riktigt vad som har hänt, men jag sitter med en känsla av att liksom inte riktigt veta vart jag är, vem jag är och har ingen aning om riktning. Känner mig förvirrad.

Eller jo, jag vet vad som har hänt - vi har inlett en IVF behandling med allt vad det innebär. Och i och med det så blir livet liksom som på vänt.

Jag trivs inte alls!

Känslan av att tappa bort mig själv, inte kunna vara mig själv att inte veta vad som är på gång. Att allt liksom blir lite som det blir.

Jag gillar kontroll. Jag brukar definiera mig själv som en människa som är stark, trygg och full av energi.

Nu upplever jag mig själv som mindre stark (en sådan här process, får en liksom att tumla runt i känslostormar), osäker och jag är sååååååå jäkla trött. Och inte en uns av kontroll över någonting i den här processen.

Jag trivs inte alls!

Frågan är hur jag ska hitta mig själv igen, ta över rodret i båten, hitta min väg?

Bara få va mig själv!

Sant!

"Idag är bara början på framtiden du har, så lev så som du önskar i varje steg du tar!"

Frihet!

Drömmar ska förverkligas

Jag tror att jag minsann drömt om detta hela mitt vuxna liv. Drömmen eskalerade när jag flyttade hem till Äppelbo. Det är ju liksom det som är grejen med att bo så här mitt i naturen,  att använda den på olika sätt.

* Jakt och fiske (jag jagar älg och fiskar lite med hjälp av Roger, det är han som liksom är fiskaren i vår familj). Älskar naturupplevelserna med jakt och fiske inblandat. Att sitta på ett pass i skogen, frost på myren framför, det sprakar lite gott från elden jag just tänt, i jaktradion ropar jaktledaren (hm ja i det här fallet även pappa) att nu går de in med hundarna i drevet, checkar bössan (har jag laddat och klart, säkrat?), spanar ut över myren  - där i ungskogen, är det inte något som låter där?  Eller när en kastar och kastar på en helt spegelblank sjö. Inte ett napp, men vad sjutton gör det? Skogen och bergen speglar sig ner i sjön, himlen har tusen olika skepnader under tiden vi är ute - lycka!

* Träning - cykla, springa, gå, skidor, långfärdsskridskor, simma (här är jag inte så himla bra alltså - dålig teknik -frågan är om en ska försöka lära sig lite bättre?), uteträning av alla de slag såsom cirkelträning, kettlebellspass och allt vad det nu kan vara. Älskar den friska luften, älskar att känna kroppen jobba, älskar vyerna!

*  Ta till vara - naturen ger så otroligt mycket. Bär (alltså snacka om bärår i år), svamp (mina kunskaper är smååååå), dekorationer att pynta med. Bästa känslan, är att fylla frysen inför vintern.

* Naturupplevelser - ja de andra alternativen gör ju att en får ta del av massor av naturupplevelser. Men det behöver ju inte innebära något av det för att en ska uppleva naturen. Att sitta lutad mot en tall och se ut över en myr, att doppa fötterna i en kall tjärn i skogen, stå på ett berg och njuta av utsikten. Att andas in lukten av ett regn i skogen tex!

Och nu har vi inhandlat kajaker som är på väg hem!

Wiiiiihoooooooooooo!

Alltså, jag tror jag smäller av - vilken lycka! Hoppas de kommer snart, så att vi får provåka och liksom uppleva naturen på ett för oss nytt sätt.

Några ögonblick från helgen

Billy och Zack, liten möter stor = jättekul! 

Mys! 

På lördagkvällen kom vi äntligen ut på en fisketur 

Billy var med, på sin första fisketur. Nyfiken i en strut! 

Nisse, var också med - älskar att stå och balansera på kanten och spana! 

Och så världens bästa man förstås! 

Och sen plötsligt kom åskan och vi fick bråttom 

På söndagen blev det en tur med mtb 

Tänkt att jag bor mitt i allt det här vackra, lycka! 

Och så 3 års kalas - Alice flyger drake!