Tomten

Midvinternattens köld är hård,

stjärnorna gnistra och glimma.

Alla sova i enslig gård

djupt under midnattstimma.

Månen vandrar sin tysta ban,

snön lyser vit på fur och gran,

snön lyser vit på taken.

Endast tomten är vaken.

Står där så grå vid ladgårdsdörr,

grå mot den vita driva,

tittar, som många vintrar förr,

upp emot månens skiva,

tittar mot skogen,

där gran och fur

drar kring gården sin dunkla mur,

grubblar, fast ej det lär båta,

över en underlig gåta.

För sin hand genom skägg och hår,

skakar huvud och hätta

»nej, den gåtan är alltför svår,

nej, jag gissar ej detta»

slår, som han plägar,

inom kort slika spörjande tankar bort,

går att ordna och pyssla,

går att sköta sin syssla.

Går till visthus och redskapshus,

känner på alla låsen

korna drömma vid månens ljus

sommardrömmar i båsen;

glömsk av sele och pisk och töm

Pålle i stallet har ock en dröm:

krubban han lutar över

fylls av doftande klöver;

Går till stängslet för lamm och får,

ser, hur de sova där inne;

går till hönsen, där tuppen står

stolt på sin högsta pinne;

Karo i hundbots halm mår gott,

vaknar och viftar svansen smått,

Karo sin tomte känner, de äro gode vänner.

Tomten smyger sig sist att se

husbondfolket det kära,

länge och väl han märkt,

att de hålla hans flit i ära;

barnens kammar han sen på tå

nalkas att se de söta små,

ingen må det förtycka:

det är hans största lycka.

Så har han sett dem, far och son,

ren genom många leder

slumra som barn;

men varifrån kommo de väl hit neder?

Släkte följde på släkte snart,

blomstrade, åldrades, gick --- men vart?

Gåtan, som icke låter gissa sig, kom så åter!

Tomten vandrar till ladans loft:

där har han bo och fäste

högt på skullen i höets doft,

nära vid svalans näste;

nu är väl svalans boning tom,

men till våren med blad och blom

kommer hon nog tillbaka,

följd av sin näpna maka.

Då har hon alltid att kvittra om

månget ett färdeminne som,

intet likväl om gåtan,

som rör sig i tomtens sinne.

Genom en springa i ladans vägg

lyser månen på gubbens skägg,

strimman på skägget blänker,

tomten grubblar och tänker.

Tyst är skogen och nejden all,

livet där ute är fruset,

blott från fjärran av forsens fall

höres helt sakta bruset.

Tomten lyssnar och, halvt i dröm,

tycker sig höra tidens ström,

undrar, varthän den skall fara,

undrar, var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård,

stjärnorna gnistra och glimma.

Alla sova i enslig gård

gott intill morgontimma.

Månen sänker sin tysta ban,

snön lyser vit på fur och gran,

snön lyser vit på taken.

Endast tomten är vaken.

Vackert med visdom

Undrar hur många som har rubriken, dan føre dan idag?

Jag ær vaken. Det ær inga andra som ær vakna kænns det som. Det ær tomt hær på jobbet. Helt øde. Jag ær otroligt trøtt, men glad. Idag ska jag åka hem.

Jag ska brumma hemåt i min nya norska bil och jag ska køra jætteførsiktigt, jag har dyrbar last den hær gången. Barnen.

Jag vill att den hær dagen ska gå oændligt fort, eller ja - i alla fall tiden på jobbet och bilresan, sen kan det gærna sakta ner.

Julmys, julstæmning, jul i mitt hus, god jul i stugan.

Extra bonus, som næstan ær det allra bæsta ær ju att min lilla hund och jag ska træffas igen. Åh underbara, lilla, glada, fantastiska vovve. Underbara liv.

Mærks det att jag ser fram emot att komma hem?

Tomten smyger runt knuten

Tipp tapp tipp tapp

Det e snart jul. Gud va mysigt. Jag længtar hem.

Bara lite, lite nervis

Jag ska filma idag. Mig själv. Ja herregud alltså, jag har dragit ut på tiden och får skylla mig själv. Men jag ska alltså filmas som instruktör för BodyPump för att sedan skicka in och förhoppningsvis bli godkänd. Ska bli kul, men jag är nervös.

Senare ikväll blir det glöggfest, tjejkväll. Gött mos.

Rädsla

Inte visste väl jag att jag var så rädd. Jag skulle prova att åka slalom igen efter ja vad är det nu, kanske 16 år?! Sist jag åkte så skadade jag mig, rejält. Hela knät trasades sönder.

Nu skulle jag alltså prova igen.

Så fort jag fick på mig pjäxorna så började hjärtat slå. Jag blev stressad och kunde inte knäppa hjälmen.

Sen satte jag fast mig i skidorna, ve och fasa. Nu började tårarna rinna. Jag sitter fast, var det enda min hjärna kunde fokusera på.

Upp i liften, kramp i vaderna. När jag kommer upp, av med skidorna. Andas, tårarna sprutar.

Sen på med skidorna igen, och ner. Sakta plogandes. Livrädd.

Kommer ner, av med skidorna. Tårarna slutar rinna, andningen kommer tillbaka.

Jag står länge och funderar på hur jag ska göra. Jag beslutar mig sedan för att göra ett till försök. Sätter på mig skidorna - och vips, klarar inte andas. Inser att det bara är att ge upp för dagen. Jag klarar inte att mästra min rädsla, idag.

Jag blev den lilla Lena igen, som skadade sig. Plötsligt kommer jag ihåg allt från olyckan , något jag inte tänkt på mycket länge. Att skidorna inte löste ut, att jag fick ligga i snön jättelänge innan någon kom och hämtade mig. Hur ont jag hade det. Allt kom tillbaka.

Jag kommer inte ge upp. Nu vet jag, att jag är så där himla rädd. Det visste jag inte innan. Föreberedd kommer jag klara mig bättre, det är jag säker på.

Helgen blev med andra ord lite annorlunda än vad det var planerat. Det blev bra ändå, jag mös omkring och hade det bra. Lagom kallt och strålande sol, helt underbart.

Glädje

2:a advent

Det snöar ute och det är lite mindre kallt. Mysigt. Jag och Nisse har varit ut och lekt i snön, busat runt med varandra, pinnar och andra hundar. Han är för söt min hund, jag älskar honom oändligt mycket.

Jag mår utmärkt. Tänk vilken skillnad det är när en fått sova ut och fått lite massage och bara varit.

Yogamassagen var helt underbar. Det var massage, stretch och rörlighet. För mig som jobbar med svensk klassisk massage och har jobbat med tuina/shiatsu så var yogamassagen som en blandning av dessa. Underbart.

Jag var på middag igår, det var helt sjukt. Tapas, supergod mat. Fyllda chillis, dadlar med bacon och så vidare och så vidare. Massor av mat och det var underbart. Trevlig kväll.

Dagen idag, det kommer inte ske någonting. Jag ser på skidor/skidskytte. Det är en perfekt söndag det.

Att vara trött

Jag får inte vara trött. Det är bara så. Enligt mig själv. Jag ska vara glad, jag ska vara varm och go och jag ska alltid, alltid tänka på andra än mig själv.

Sanningen är ju att jag faktiskt är väldigt trött och inte alltid glad och ganska kall och inte ett dugg go ibland och trots det så tänker jag alltid ändå på andra än mig själv.

Jag är trött och sliten just nu och lite ledsen. Jag orkar inte med allt som hör till här i livet. Jag orkar inte vara Lena som ska jobba och vara bra där, Lena som ska vara en bra matte (jag har ständigt dåligt samvete över att jag inte går tillräckligt långa turer, Lena som ska ta hand lite om sig själv- ok jag ska på massage imorgon det är bra. Lena flickvännen, Lena flickvännen - ja hon ska ju också få plats i det här så klart. Jag vill det hur mycket som helst, få tid till det också. Och sen mitt i allt det så ska det tvättas kläder, dammsugas golv, fixas mat och plocka i och ur diskmaskinen.

Jag jobbade 8-18 idag, det är ju inte så länge. Med massage, träning och reception. Ja ni vet, sånt där socialt jobb som jag håller på med. Men det känns som jag jobbat ett dygn. Men jag får inte vara trött, för jag sover ju på nätterna. Det finns andra som inte sover, så jag är lyckligt lottad faktiskt. Jag är det. Jag vet.

Men jag var trött när jag kom hem och längtade tills jag och DagOve skulle mysa i soffan.

När jag kom hem så passade jag på att sätta på ugnen och förbereda den hemlagade pizzan. Jag skulle duscha också för det hann jag inte på jobbet, eller ja jag hann aldrig packa väskan imorse. Och då när jag stod där så tänkte jag att va sjutton, jag skyndar mig att tvätta handfatet och göra rent toaletten. Plockar ordning lite. Kastar in en tvätt också. Duschar. Klipper tånaglarna samtidigt som jag smörjer in mig med lotion, för jag kommer på att jag nog måste dammsuga också. Jag drar fram dammsugaren men kommer plötsligt på att jag kanske borde prioritet att plocka ur disken ur diskmaskinen. Och in med den andra, lortiga som står på diskbänken innan jag ska fixa mer med pizzan. Så jag gör det i morgonrocken. och när jag ändå håller på med disk och sånt så dukar jag bordet. Sen skyndar jag mig på med kläder och borstar håret samtidigt som jag dammsuger, det är ju lika bra så spar jag lite tid. Har ändå dåligt samvete för att jag inte ännu tagit ut Nisse på promenad. DagOve kommer hem med resten av ingridienserna till pizzan och jag skyndar mig att göra iordning den. Pustar ut över att DagOve tog ut Nisse på promenad. Medans pizzan är i ugnen så sätter jag mig ner i soffan. Tänker på att jag snart ska få äta mat och att efter det så ska det äntligen, äntligen bli fredagsmys. Få bli ompysslad lite efter en lång dag. Prata lite om vad som skett och så. Bara vara. Det blev inte så.

Klockan är nu snart elva, jag ska sova. Fredagsmys my ass.

De säger så de visa, att imorgon är en annan dag.