tisdag 20 juni 2017

Träna som gravid!

Hur har jag tänkt angående träning som gravid?

Jag har en ganska bra känsla och bra förmåga att lyssna på min kropp - så jag har inte läst på så särskilt mycket. Det sitter lite i ryggmärgen också förstås efter år av att ha arbetat med just träning.

Men jag beslutade mig ganska snabbt för att jag skulle träna hela graviditeten. Jag tror på träning, både för kroppsligt och själslig positivitet.

Dock beslutade jag mig ganska fort att det blir bra med 3 dagar i veckan, förutom vardagsmotion. Det är ju inte direkt tiden att jobba med prestationsinriktade mål - utan mer att hålla igång kroppen på ett bra sätt.

Jag har även valt bort att springa, detta på grund av att jag inte kunde springa innan (pga krånglande vader och fotleder) och det var liksom inte läge att påbörja något sådant under graviditeten.

Kondition:

* Cykel - utomhus. Lite då&då, inte särskilt mycket. Så jag tror att jag mest kommer slita med min kondition efter födseln.

* HIIT - jag tränar en hel del på det viset i tex cirkelträningen. Har fungerat väldigt bra med intervallträning under graviditeten. Det gäller förstås att ändra lite övningar, såsom burpees. Göra dem mer gravidvänliga.

* Promenader. Nästan varje dag har det blivit promenader. Jag hade en liten svacka när foglossningen kom, men klarade att hitta en nivå som fungerar för mig. Självklart har det här hört ihop med en hel del pust och stön och många små pauser - men vasjutton, jag tar mig framåt. Nu på slutet av graviditeten är jag glad över att jag klarar av en promenad på 45 min, förstås i ganska behagligt tempo - men det funkar! Så himla härligt.
Promenad med vovvarna i skogen - lycka!



Styrka:

Här har det flytit på väldigt bra. I början av graviditeten så körde jag precis som vanligt. Och fick lära mig att anpassa vikterna eftersom. Nu i slutet av graviditeten så har jag helt valt bort tyngre vikter (jag tycker helt enkelt det är obehagligt med buktrycket) och valt bort en del övningar. Knäböj och utfall är de övningar som rykt,  mycket beroende på att jag helt enkelt inte kunnat göra dem utan att få ont i ena "höften". Det är troligtvs foglossning. Jag har även valt bort stående rodd med stång, för att belastningen på min ländrygg blivit för tuff. Självklart så är det heller inte fokus på magövningar.  Annars funkar det mesta väldigt bra att göra, men som sagt - jag har gått ner på vikter.

Det här har fungerat för mig, självklart är vi alla olika. Det beror på förutsättningar, hur van man är vid at träna och allt sånt där. Sen har jag varit duktig på att lyssna på kroppen. Jag har gått på några nitar, dvs kört på lite för hårt. Men klarat att justera det till nästa gång. Sedan har jag även skippat ett inplanerat pass ibland, om jag varit för trött och så. Det är inte på liv och död. Det här är ju något jag valt att göra för att jag mår bra och ska må bra av det, inte tvärtom.

Tränat styrka i vårt gym - här har magen blivit större!


Sedan kan vi även lägga till trädgårdsarbete dvs, rensa ogräs, klippa gräs och plantera blommor. Lågintensivt arbete, men det tar härligt på kroppen.

Men en sak är säker, jag tror benhårt på träning och aktivitet!

Nu hoppas jag bara att kroppen fungerar hela vägen fram, och framförallt klarar förlossningen galant!

söndag 18 juni 2017

En följetong!

Det här med att packa den här speciella väskan....bb väskan. Ja, det har inte varit en enkel historia.

Jag har tänkt i veckor att jag åtminstone borde packa den där väskan - så att den står redo.

Och ja, det har inte blivit gjort. Jag vet inte varför egentligen, det har liksom bara inte blivit av.
Jag har väl tänkt att det löser sig ändå.

Men igår fick jag berättat om en hemmaförlossning, där mamman i fråga åkte med ambulans och nykläckt bebis i tshirt och inget annat.

Tänkte att det kan vara bra att åtminstone få med sig några extra trosor.

Så nu så, nu är den nästan packad och klar.

Nu har jag gått in i vecka 36 som gravid så nu är det inte långt kvar. Beräknat datum är den 22 juli.

Så nu kan allt hända!

Och pjuh....äntligen är väskan packad!



fredag 16 juni 2017

En semestervecka!

Vips så har det gått en hel arbetsvecka av min semester. 5 hela dagar.

Eftersom vi bor på en gård, så finns det alltid projekt att pyssla med. Massor av saker.  Jag blir nästan lite överväldigad ibland. Men det är också väldigt kul.

Ser också en liten "boa in sig" tendens här, barnet ligger än så länge tryggt inne i magen. Men vips så kommer den ut till världen och då vill jag så hemskt gärna att det mesta av allt det där "på den där listan" .....är borta! Vi får se hur det går!


Vad har jag pysslat med?

Måndag:
* Skogspromenad med hundarna - till Bosartjärn



*Målat byrå till bebiskläder (vi har fått en i furu av mamma&pappa)
* Tränat kettlebells

* Rensat och städat upp i tvättstugan - förberett skötbordsplats

Tisdag :
* Ultraljud i Mora - allt såg bra ut!
* Jobbat med Trollbröllopet - bokat annonser och fixat.
* Rensat ogräs i timmar.....blev helt slut, ärligt talat hur hårt kan gräs sitta fast?!!!
* Kvällsmat vid Kvissedforsen - en härlig plats i skogen.




Onsdag :
* Besök hos MVC
* Gick Hästängsleden med mormor (delar av den) i strålande sol.


* Besökte kyrkogården och morfars grav tillsammans med mormor.
* Hämtade brorsans barn på dagis och hade dem här i några timmar, bakade chokladbollar med dem.

Torsdag :
*Stora gräsklippardagen. Bra att man kan ta pauser emellanåt.
* Kört med grästrimmer också, det blir så förbaskat bra!
* Planterat blommor - tack mamma.
* Städat huset, min gamla tradition ska återupplivas. Så skönt att ha det klart inför helgen, så att fokus kan vara på annat.

Fredag :
* Fikat på lokala kondiset med kompisar (en ny och en barndomskompis - med gravidmagar)
* Tränat styrketräning, så himla härligt!
* Jobbat med Trollbröllopet - förberett programblad
* Rensat och städat ur garderoben i hallen - skor i massor.....

En salig blandning av lite alltmöjligt! Bäst har alla timmar i skogen varit, förstås!

måndag 12 juni 2017

Första dagen på semestern!

Idag är första dagen på min semester. 

Det annorlunda med den är semestern är att min sambo fortfarande jobbar, det innebär att jag har väldigt mycket tid att liksom göra precis vad jag vill. 

Härlig känsla minst sagt, men samtidigt lite konstigt. 

Framförallt så är det konstigt för att allt jag vill göra - kräver en kropp som orkar med. Och läget på min gravida kropp är bra, men det går inte med strapatsrika långa vandringar osv osv. Det klarar den tyvärr inte av. Eller jo, den hade klarat  - men då kommer bakslag med ont osv. Helt klart inte värt. Bätttre att hitta en medelväg som fungerar. 

Så nu gäller det att vara kreativ! 


torsdag 8 juni 2017

3 BÄSTA

3 BÄSTA DOFTerna

  -  Doften efter ett härligt åsk och rengväder, allra helst hemma på landet eller i skogen.

  - Nybryggt/kokat kaffe precis överallt och närsomhelt. Eller lukten när en öppnar ett paket….

  - Lukten av nytvättade lakan när en kryper ner i sängen efter en skön dusch.

3 BÄSTA SMAKERNA

  - Nybakat bröd med smält smör. Allra helst stomp eller annat gott, tunt, segt bakat bröd.

   - Ett riktigt gott rött vin, som gör att hela gommen exploderar.

 - Söta, varma och alldeles underbara jordgubbar. Går det att leva ett liv utan jordgubbar?


3    BÄSTA LJUDEN
    -    Regn på ett plåttak, när en ligger i soffan/köksoffan/sängen och läser en riktigt bra bok.

-       Fåglarna på våren, när de liksom blir alldeles våryra och glada. 

 En sprakande eld. Spelar ingen roll var, det kan vara ute i skogen på ett älgpass en tidig morgon,         eller hemma när jag tänt i kaminen. Eller vid stugan.

3 BÄSTA KÄNSLORNA
-    Lugn och energi samtidigt. När kropp och själ är i nuet och ”lugna” samtidigt som det är massor av energi som liksom spritter över. Som när jag åker långfärdskridor, går en promenad i fjällen…osv osv.
-       Känslan efter ett träningspass är obeskrivligt, det är det som gör att jag vill träna igen och igen och igen. Just nu kickar kettlebell, rep och medicinbollar fram lite extra bra känslor. Ah! Träningsendorfiner, lyckorus och trötta muskler.
-      När det är något på gång och en får känna sig som ett ”barn på julafton”. Det kan handla om att något jag väntat länge på är på gång att hända, att jag ska träffa någon, att jag har något framför mig som jag liksom ser fram emot lite mer än normalt.



En ny tid!

Nu har jag jobbat sista dagen på kontoret, har några dagar då jag jobbar hemifrån för att landa allt som jag skulle ha hunnit med. Mycket överlämningsgrejer som hamnat lite efter.

Men förstå!

Jag ska nu vara ledig, ganska länge från jobbet.

Det är förstår helt blandade känslor kring det här!

Härlig känsla att få ge sig själv lite ledigt inför föräldraledigheten. Och sedan börjar det nya livet och allt vad det innebär.

Himla märklig känsla dock att säga hej då på jobbet. Kollegor jag varit van att träffa relativt ofta, i perioder mer än min sambo. Och nu, kommer vi inte ses så himla ofta. Det känns himla konstigt!

Att plötsligt hamna utanför en grupp där man varit självklar under 6 år




fredag 5 maj 2017

Känslan av att leva - en cykeltur!

Igår på väg hem från jobbet så började tanken spira. Ni vet, det har varit en alldeles underbar vecka med strålande sol och varmt och skönt. Och precis allt bjöd in till en cykeltur på mountainbiken.

Sagt och gjort, jag bjöd in sambon i mina planer - och han hade självklart på. Vi är lite så, vi vill ofta samma saker - så jag anser inte honom svårövertalad (bara när det handlar om en valp till).

Dock blev han aningens orolig när jag lade fram förslaget om runda. Han trodde nog att det skulle bli för tufft för den gravida tjejen som ibland glömmer bort att hon är gravid. Det är lite backigt, lite mycket rullgrus och så några mil långt. Och dessutom hade jag haft lite krämpor under helgen, så jag har ju medvetet tagit det lite lugnt under veckan.

Men jag argumenterade bra.

* Jag kommer att cykla lugnt och känna av kroppen  (var ett tag sen jag cyklade, var ju faktiskt osäker på om den växande magen ens skulle få plats).

* Jag lovade att använda lätta växlar.

* Vi kunde vända om jag kände att jag inte orkade.

* Alternativt var ju att jag kunde stanna där i skogen och lägga mig i lingonriset och vänta på att han skulle cykla hem och hämta bilen, om jag skulle ta helt slut liksom.  Ganska mysig plan om du frågar mig.

Så vi trampade iväg. Jag med något mer mansvinklade ben, dvs knäna ut åt sidan (väldigt vanligt hos män som ofta är stela i muskulaturen på utsidan av rumpa/ben). Och väldigt lååååånga armar. Magen tar lite plats, så jag försökte sträcka på mig så mycket det gick. Lite ovant i början, men kände direkt att det nog skulle funka.

Roger har ju ändrat lite på cykeln också, höjt styret så mycket det bara går tex.

Och vet ni, det funkade bra - hela vägen.

Förutom när det värsta partiet med rullgrus kom, då klarade jag inte riktigt av trycket ner på urinblåsan.Det blir ju lite hur ska man säga, ryckigt/ramligt/slagit och bebis tryckte lite väl mycket. Ganska oskönt och även lite svårt att knipa medans man försöker cykla framåt på en väg som bara hoppar och studsar och gruset sprutar. Så det var bara att kliva av cykeln och gå en bit.

Annars gick det väldig bra. Jag gick ut lugnt och hade lätta växlar (spände väldigt i magen när jag försökte trycka på - säkert inget farligt, men varför chansa? ) . Trampade på, vi kom framåt.

Solen sken, fåglarna kvittrade, vi körde över bron över älven och det var så där vackert som det bara kan vara. Massor av frisk luft och rörelse.

Lycka!

Och inte en enda bild - big mistake! Borde förstås förevigat mig, badbollen och biken :)



tisdag 2 maj 2017

Mitt livs mest spännande sommar!

Blev så inspirerad av Saras inlägg i Träningsglädje, med en bucketlist för sommaren. Herregud liksom, sommaren är ju här snart. Och fick ju tusen ideér och tankar på min sommar. Massor av härliga aktiviteter och äventyr som jag vill göra.

Sen insåg jag att jag är gravid, det är faktiskt lätt att glömma bort ibland. I helgen har jag iofs blivit påmind ganska mycket, eftersom kroppen faktiskt har strejkat lite. Ont lite överallt och väldigt trött. Men jag har försökt tagit det lugnt.

Och i och med det så ändras förutsättningarna väldigt mycket.

Så jag får helt enkelt lägga om min strategi.

Konstigt att nu när kroppen begränsar mig så är jag på jakt efter adrenalin :) . Precis som när jag fick problem med mina fotleder, allt jag ville vara att springa (något jag tidigare inte brytt mig så väldigt mycket om).

Kanske det inte är året för att åka till Sjoa och rafta helt enkelt. Eller ja, det finns på närmare håll förstås Forsränning i Björbo, men har liksom alltid velat till Sjoa.  Min första rafting var i Afrika år 2000, närmare bestämt i Zambezifloden Zambezi Whitewater Rafting. Så om man säger så här, jag gick ut hårt. Oerhört svårslaget! Det var en av de absolut bästa upplevelserna i mitt liv. Sen har jag raftat på Bali också 2010, också väldigt kul - men inte riktigt lika adrenalinhöjande.


De långa härliga fjällvandringarna får vänta de med. Det är kanske inte dags för de mest strapatsrika valen som:  Svolværgeita :) . I alla fall så får de kortas ner lite. Tur att Sälenfjällen är nära om fjällsuget blir för stort.

Fråga är om jag ens kommer komma ner i kajaken i år? Hoppas, hoppas! Mest troligt är väl att jag blivit lite för bred. Sen är det ju det där med smidigheten, som jag upplever inte riktigt är min starka sida just nu.


Fiska, det blir ju superhärligt - funkar nog dödsbra som gravid också :)


Något som är väldigt mysigt också, är att åka och besöka lite olika cafér och mysiga trädgårdsbutiker, tex  Kniva Trädgård.

Cykla mountainbike och hitta oupptäckta vägar och stigar. Bra, när tempot kanske inte längre är det snabbaste.

Jag ser fram emot, härliga kvällar i skogen med matsäck, sitta med ryggen mot en tall och bara vara. Frukost ute på verandan. För mig är sånt här viktigt. Små studer, som gör att jag laddar om.

Fast faktum är att det mest spännande i mitt liv kommer att hända den här sommaren. Och där tror jag vi snackar adrenalinpåslag deluxe. Ok, jag kommer kanske inte spränga mitt rekord på antal mil i fjällen, kommer inte kasta mig ut i någon fors i en uppblåsbar båt,  paddla mil efter mil i kajaken - Men so what? Det får bli en annan gång! Nu är det något annat som är det absolut viktigaste!





torsdag 27 april 2017

Jag kan liksom inte bestämma mig

I den interna konkurrensen hav eller fjäll så tror jag att det är fjäll som vinner. Tror jag.

För jag fullkomligt älskar känslan vid havet också. 

Men känslan att stå på en topp i fjällen och få vyn, är så oerhört oslagbar. I min värld förstås. 

Så har jag valt att bo i skogen, i närheten av älv och sjö. Några fjäll har vi inte direkt, utan det är mest "kullar" om man jämför.  Det är där tryggheten är och känslan av lung och ro. Pulsen går ner och jag bara är. Jag. Det är det som min kropp känner igen och min själ. Är mig själv!

Fjället och havet ger lite extra hjärtslag på ett annat sätt. Fyller mig med brusande liv på något sätt. Vinden som nästan alltid är stark, får mig att känna mig levande. Fast jag vet ju också att jag efter en stund blir stressad av just samma vind. 

Så att bo i skogen och ha möjlighet att ta mig till havet eller fjället - är för mig helt optimalt. Då gäller det också att komma ihåg att fylla på med lite hav och fjäll, lite då och då. 






onsdag 26 april 2017

Reflektion om väder

Nu har vi riktigt apilväder, lite extra allt kan man säga. Det började i helgen med stormvindar. Har aldrig varit med om att det blåst så mycket innan. Och nu, ja nu är det snö. Riktigt mycket snö också.

Så började jag skriva igår,en grå trist tisdag. 25 april och vintern började om. Nog sjutton så förstår man att det bara är tillfälligt och kort, men ändå. Det blir extra tungt på något sätt.

Trots att väder är väder. Går aldrig att styra över. Tur är väl det.

Idag så har det mesta av snön tinat bort och solen skiner. Plötsligt är det ny energi, det sprider sig i kroppen.

Helt otroligt egentligen, hur vädret påverkar fast en vet bättre....

Får mig osökt att tänka på allt annat som påverkar en.

Gäller att försöka sprida så mycket god stämning som möjligt runt sig, kanske det påverkar någon.








fredag 21 april 2017

Är allt bara glittrande med gravidiet?

Det har varit en del oro inom mig inför graviditet hur jag skulle reagera mentalt på att kroppen börjar bli större. Och känslan av att tappa kontrollen lite, ja det är ju precis det som händer i en gravid kropp. Den gör det som naturen har bestämt att den ska göra och det är väl ganska självklart.

Att veta och förstå en sak betyder inte att autopiloten kan kicka in och liksom ta över lite.

En som mig, som gillar att ha kontroll och har en ätstörning i baggaget, så funderade jag förstås på hur det skulle bli.
Härligt att kunna träna under graviditeten! 


 Och ja, det går ganska bra. Men jag skulle ljuga om jag sa att autopiloten inte har kickat in några gånger. 

Jag har varit lite orolig över att min mage blivit stor fort och jag kände mig lite som en dålig mamma på grund av det. Som om jag kunde styra det liksom? Så det har släppt. 

Jag har även känt på känslan att liksom bli ledsen när folk säger; men oj vad magen växer. Just av den anledningen, att jag liksom tar det som ett nederlag. Som om jag kan styra det liksom?  Så det har också släppt. 

Istället försöker jag fokusera på den spännande känslan av att min kropp förändras hela tiden. Att det är ganska makalöst det som händer. Att magen (och resten av kroppen) växer är ju kärlek. Min kropp anpassar sig till att göra det här så bra som möjligt och än så länge så klarar den av det med bravur. Jag har ju inte några krämpor direkt. 

Jag känner av vaderna när jag går, jag blir ju galet flåsig, det är tungt att ta sig upp från soffan, och sånt där allmänt gravidigt. Men än har jag klarat mig från några större  krämpor som foglossning och så. Vilket är ett guldläge, så det är jag glad över så länge det varar.