Jajemen, så blir det!

Om att försöka springa ett Lidingölopp

På lördagen var det då dax.

Efter tre veckor med förkylning så var inte uppladdningen den bästa. Jag var orolig men ville prova.

Efter två mil fick jag bryta på grund av tryck över bröstet. Läkaren bad mig gå av och jag lyssnade.

Vid det laget hade jag även jätteont i knät och hade stora problem med nedförsbackarna. Det här loppet är som bekant rent backigt. Ont i knät hade aldrig fått mig att bryta, men så här i efterhand är jag glad över att jag bröt. För nu kan jag nästan inte gå på mitt knä, hur hade det varit efter 3 mil?

Besviken, många tårar, fast ändå gaska nöjd och glad. Nu blir det ingen klassiker, min kropp med de gamla skador den har - fixar inte det här. Detta var ett bra test, det fungerade inte, då släpper jag det här.

Nu kan jag återvända till att träna bara för att det är kul, träna varierat, återuppta styrketräningen. Mitt knä klarar av det. Får det variation så fixar det min vanliga vardag och min vanliga träning. Ett mil är inga problem för mitt knä, och där borde jag vara nöjd. Det räcker så.

Regndroppsfyllda fönsterrutor

Det regnar idag och det gör mig lycklig mitt i vemodet. Det passar lite in i hur jag mår just nu. Lite vemodigt så där. Förkylning i en vecka tar på krafterna och på mitt humör. Jag vill må bra! Inte hamna i " jag räcker inte till" känslan som jag alltid hamnar i när jag är sjuk. Har svårt för att känna att jag inte orkar, hänger med, ger tillräckligt.

Så känner mig lite vemodig. Lite så där lite, inte mycket direkt.

Det passar in med regn, mysyoga om en stund och en varm tekopp när jag kommer hem.

Inget tjo och tjim idag direkt.

Sådana här dagar är viktiga även de.

Underbar helg - trots allt.

Trots envis förkylning som aldrig vill släppa taget så var jag ute i skogen och lullade runt både lördag och söndag. Lördag alldeles själv, söndag med brorsan och pappas valp. Förberedelser inför älgjakten 2013. Inspektera pass och  så där. Och inte att glömma - själavård på hög nivå.

Julklappstips!

 

Vi kan kalla det kärlek vid första ögonkastet. Jag bara älskar den här stolen. Ett julklappstips, om ni hinner. Jag kan hinna före. Underbara stol!  (Psst finns på Ikea och den heter Storsele).

Plötsligt blir allt annorlunda

Min killes syster ligger på Sahlgrenska. En så kallad subaraknoidalblödning om jag förstår det hela rätt en hjärnhinneblödning. Man ska helst inte googla på det, det står inte så mycket trevligt om det.

Utan det gäller att ta det minut för minut, timme för timme och hoppas på det bästa.

Jag vill inte skriva så mycket om det, jag tycker det blir lite för privat - för någon annan liksom. Och den historien är inte min att berätta.

Det jag däremot vill skriva om återigen är det här med att leva.

Det här gör jag för att liksom för att påminna mig själv och förhoppningsvis andra (jag tror jag har några läsare i alla fall).

Livet här och nu, det går inte att vänta. De ändringar som behövs göras, gör dem nu. Det är dax nu. Inget att vänta på. Berätta för de du bryr dig om att du verkligen gör det.

Våga skratta högt!

Våga ta det lugnt!

Våga gå din egen väg!

Våga vara dig själv!

Så ungefär så. Do it!

Slita skor

Är det något jag är bra på så är det att slita skor. Jag sliter verkligen ut dem. Både under på sulan, men sen går de sönder i tyg osv också.  Jag har slitit ut mina speedcross, under sulan syns det tydligt men också hål på utsidan av tyget. Detta efter lite för mycket fjäll och stenar. Jag har verkligen älskat dem, otroligt bra fäste och lätta. Så nu är frågan, ska jag köpa nya? Eller titta på något annat istället?  Snygga färger i alla fall. Både turkos och lila är favoriter just nu. Relativt dyr sko, men med tanke på användningsområdet och att jag faktiskt har slitit ut de förra så är det kanske mycket aktuellt ändå. 

Det du ger får du tillbaka

As well....

Att glida omkring på en båt....

....i en fjord i septembersol. Inte helt fel. Solen värmde, bubbelvinet smakade gott, trevliga samtal. Kontrast från livet hemma på byn. Det är det jag gillar. Kontrasterna! 

Vårt hus!

Att köpa hus

Inte hade jag i min vildaste fantasi trott att ett köp av ett hus skulle göra så mycket med mitt inre och mina funderingar.

Fast det är något med det där.

Att köpa något stort, som bara är vårt.

Börja göra i ordning.

Skapa något eget.

Det är som en metafor för att göra i ordning och skapa sig själv. Inifrån och ut blir det i det här fallet.

Jag har en längtan efter att få fram mer av min insida.

Tillsammans med andra.

Hur ska det gå till? Jag vet inte riktigt. Jag har en idé i mitt huvud i alla fall. Det är en start. Sen får vi se vad som händer.

Oslo

Vilka minner det är som väcks till liv när jag kör omkring i mina gamla kvarter.

Igår kände jag jättekärlek till Oslo, vi var ute på båt i fjorden, åt middag på god restaurang och det var vansinnigt bra allting.

Idag är jag i närheten av där jag bodde, då när vi var tillsammans jag och mitt ex. Och det är konstigt hur sorgsen och vilken klump i magen jag får när jag åker på vägarna omkring där jag bodde. Jag mådde inte så bra på den tiden om man säger så. Det sitter fortfarande i, så här flera år senare.

Sen har jag faktiskt träffat mitt ex en snabbis idag och  hans tjej. De visade lägenheten och jag hämtade kvarglömde saker. De sista förhoppningsvis. Känns skönt. Avslut. De var jättefina tillsammans och det kändes så otroligt bra. Skönt liksom. Det är över. Har varit det länge egentligen. Ändå skönt med en bekräftelse. Jag tänkte bara; hoppas de är lyckliga. Sen vet jag att han var otrogen med henne, jag vet inte egentligen inte det mer än att jag vet det i hjärtat. Fast inte ens det gör ont längre.

Så nu är det bara att vänta ut att den här konstiga känslan försvinner när jag kör omkring. Kanske dax att byta hotell och bo på något som inte är in närheten av "den dåliga tiden". Kanske någon helt annanstans?

Kanske det! Måste undersökas lite, får se om jag hittar något som känns bättre.

En liten stilla hotellreflektionskväll.