Utan det gäller att ta det minut för minut, timme för timme och hoppas på det bästa.
Jag vill inte skriva så mycket om det, jag tycker det blir lite för privat - för någon annan liksom. Och den historien är inte min att berätta.
Det jag däremot vill skriva om återigen är det här med att leva.
Det här gör jag för att liksom för att påminna mig själv och förhoppningsvis andra (jag tror jag har några läsare i alla fall).
Livet här och nu, det går inte att vänta. De ändringar som behövs göras, gör dem nu. Det är dax nu. Inget att vänta på. Berätta för de du bryr dig om att du verkligen gör det.
Våga skratta högt!
Våga ta det lugnt!
Våga gå din egen väg!
Våga vara dig själv!
Så ungefär så. Do it!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar