tisdag 31 december 2013

Sista dagen på 2013

Då var det dax att säga adjö till 2013. Tänkt att tiden tickar på hur vi än gör. 

En stek står i ugnen och gottar till sig till kvällens middag och festligheter. Bror med sambo får besök av oss och kusinen med sambo. Ser fram emot kvällen. Champagne på kylning. 

Jag får alltid en nystart känsla på nyårsaftonen, det är ju egentligen jättekonstigt. Varje dag är en möjlighet till nystart för sjutton. Känns bra i alla fall. Livet känns riktigt bra! 

Har avslutat det här året träningsmöjligheter med en hyfsad avslutning efter förkylningen. Idag blev det först en promenad i regn och blåst och därefter fem rundor med en liten cirkel av fem övningar med kettlebels. Blir träningsvärk imorgon, garanterat! 

söndag 29 december 2013

En liten tillbakablick

*  Vad har varit det allra bästa med året som varit? Det bästa har varit att vi har köpt ett hem, hittat ett lugn i hemmet och att vi har det så bra tillsammans. En enorm trygghet i min relation med min man gör att jag mår väldigt bra. Och så pappa förstås, att han fortfarande verkar klara av fighten mot cancern! Tjooohoo för det. Och att Rogers syster fixade sin hjärnblödning helt utan men som det verkar.

* Vilka utmaningar har du fått ta del av som kan vara lärorika? Utmanad av mitt gamla vanliga tankemönster, "du duger inte som du är". Det har återigen gett mig massor av insikter och jag längtar efter mer reflektion och mer inre arbete inför 2014. Att jag kanske inte ska köra på ännu fortare när det rusar på, det kanske är bättre att bromsa lite innan det rusar på för mycket.

* Vad vill du ta med dig in i nästa år? Känslan och lugnet som äntligen har infunnit sig. Efter en höst som varit väldigt omtumlande på många olika sätt så är det skönt att ha landat i en känsla av att må bra. Jag vill ta med mig det in i nästa år och hitta mer saker i mitt liv som kan bidra till att känslan består.

* Vilka förändringar behöver du göra? Jag behöver ta det lite lugnt. Jag behöver prioritera och verkligen fundera på vad det är jag vill i mitt liv. Checka av, sätt upp, förändra, min intention? Stämma av, vem vill jag vara? Vem är jag?

Vad kommer det kosta dig att göra de förändringarna? Ingenting förutom att jag möjligtvis behöver prioritera bort annat som jag kanske inte mår riktigt lika bra av.

Om din kropp kunde berätta för dig vad som varit bäst med året? Yinyoga, längre distanser, variation. Tillbaka till styrketräningen.

Hur har jag tagit hand om själen? Jag har försökt lite smått med meditation (gått sådär) yingoga (betydligt bättre) långsamma rörelser (väldigt lite). Startat ett pratjunta där ett gäng tjejer samlas och pratar om det som är viktigt just nu. Gemenskap ger kraft. Vill skriva mer, leva min kompetens ännu mer - det ger extra glöd till själen.

Hur tar du hand om dig själv inför 2014? Mera Lena helt enkelt, tid till reflektion med det menar jag stämma av om jag går min egen väg och inte någon annans. Samtal med vänner och bekanta. Andas, lukta på blommor, bara vara.

Om du visualiserar lite - vad skulle du då önska att du skulle säga om året 2014 om du mötte dig själv den här tiden nästa år? Jag gjorde det! Jag vågade gå min egen väg, tog mig tid att lyssna på mig själv och andra. Samtal och gemenskap.




*

lördag 28 december 2013

fredag 27 december 2013

Om att vänta

Foto

Vardagsrummet blir ett favoritrum






Ledsamma möten

Dagen innan julafton var jag och sambon och tränade vid gymmet i Vansbro. Ett kommunalt gym i anslutning till simhallen. I duschen efteråt när jag kommer så står det två stycken tjejer i 10 års åldern så där cirka och duschar.

Och när jag går förbi så säger den ena: titta vad tjock!
Jag vänder mig om och säger: Va?
De fnittrar och låtsas som ingenting.

Vet ni jag blev så oerhört ledsen.

Ja självklart inte för att de sa så just till mig. Jag är fullt medveten om att jag är mullig, det har jag nästan alltid varit i hela mitt liv och förresten - de är barn de säger de som de hör andra vuxna människor säga.


Det jag blev ledsen över är: varför i hela friden lägger de märkte till detta? Varför är det intressant? Vart kommer det ifrån? De är ju barn för sjutton, de ska väl inte ens reflektera över sånt här! När de är på badhuset ska de väl fokusera på att ha kul?

Jag tänker på vad det är som gör att barn tittar och har åsikter om sånt här? Är det hemifrån , från föräldrarna? Från tidningar, tv? Vart får de sanningar och vad är det vi lär dem?

Och om de säger så till mig som vuxen, vad sjutton säger de då till andra barn?

Det är snart 2014, jag hoppas och tror att föräldrar idag tänker sig för.

 Är det inte en självklarhet att det INTE ska diskuteras.....

* Vikt - oväsentligt!
* Bantningskurer, sköt det själv - barn behöver inte vara inblandade i det.  (För övrigt tycker jag inte att det är ok att banta eller krångla till det alltför mkt med kosten om man inte är allergisk eller behöver det av medicinska orsaker). Pulver, dieter, krångla till det så mkt ni vill om ni tycker era kroppar behöver just det men lämna barnen utanför.
* Träningshets, med det menar jag inte att det inte är ok att  träna. Det är ok, även att träna mycket om man gillar det. Det jag menar är: sprid inte "om jag inte tränar så får jag ångest och mår dåligt" Eller "titta vilken snygg kropp jag fått nu när jag tränar" vidare. För är man där, då anser jag att det är något som inte stämmer. Träna ska man göra för att må bra i min värld. Och det ska vara förknippat med glädje och likaså ska det vara helt ok att inte träna när man väljer det. Träna för att få en hälsosam kropp och själ men med fokus på glädje - det är min melodi.
* osv osv osv

....och liknande med barn? Inte komma med nedlåtande tankar om sig själv inför sina barn? Inte komma med nedlåtande kommentarer om andra inför sina barn? Att inte sprida den här jäkla skiten vidare? Är det inte en självklarhet?!

Det är tydligen inte det, eftersom jag upplevde det jag upplevde i en dusch i en simhall på landet liksom.


Och usch vad ledsen jag blev.

Barn ska vara barn.
 
Om de vuxna runt omkring lever ett liv med dålig självkänsla, tycker att allt är fel med allting - vikt, utseende, väljer att banta eller vad sjutton det är.

 Då är min högsta önskan: snälla ni, lämna era barn utanför! Jag vet att jag själv sviktar ibland, min självkänsla vacklar, jag tycker inte att jag duger emellanåt - framförallt inte min kropp. Fast ärligt talat det är min ensak och framförallt inte några barn i min närhet.

Låt de vara barn för sjutton. Låt de leka, skratta, slå kullerbyttor. Med valkar på magen eller utan. De ska inte behöva tänkta på det. Punkt.

Det är inte konstigt att ätstörningarna går längre och längre ner i åldrarna.


Underbara ungar, vad jag önskar att ni fick leva ett liv med fokus på att må bra inifrån och ut. Och med vetskapen att ni duger precis som ni är.


torsdag 19 december 2013

Massor av tid

Det är konstigt så mycket tid det blir över när jag valt att inte träna. Jag har förstås varit förkyld och vill låta kroppen få den återhämtning den behöver. Igår blev det dock en promenad. Fast det blir plötsligt så mycket tid. Tid att göra andra saker. Sitta i soffan och läsa en bok, laga mat, umgås, städa (skulle jag gjort - det blir kvällens jobb), slå in paket, göra julgodis. Så egentligen så är det ju så att det passade väldigt bra att bli sjuk i jultider.

Nä men allvarligt så är det väl kanske så att jag borde se över hur mycket jag tränar. Kanske inte behöver vara den mängden. Utan se på kvalitet istället. Det som är mitt problem är att jag tycker att det är så himla kul. Jag älskar att träna och ha kul.

Fast jag måste inse att min kropp även behöver ta det lite lugnt ibland.

måndag 16 december 2013

Helgprojekt!


Mannen i mitt liv har kokat enbärsdricka i helgen. Själv hjälpte jag till att hälla upp i flaskor. Teamwork fast inte riktigt med 50%fördelning av sysslor. :)

Dagens tacksamma!

Tänk va skönt det kan vara att sitta och samtala vid ett köksbord - tack svärmor för ikväll! 

torsdag 12 december 2013

Det är skönt att veta att jag inte är ensam med mina funderingar

Läser lite bloggar, pratar lite med folk och inser att det är inte bara jag som är "uppe i varv". Eller varit eller hur sjutton ska jag definiera det. Jag är liksom lite sårbar skulle jag vilja säga. Trots att jag känner mig lugn nu så känner jag att jag liksom tar på mig andra människors stress. Jobbet blir givetvis jobbigt då, när jag liksom känner av allt runtomkring. Det är som att det plötsligt blir så mycket fokus på att försöka "”lugna ner allt glitter i den omskakade snögloben".

Läste en bok under semestern. Med namnet:Drunkna inte i dina känslor: en överlevnadsbok för sensitivt begåvade. Jag kände igen mig i allt mer eller mindre. Det där med att jag är stark samtidigt som jag är skör. Förståelse och en viss inblick. Och en viss känsla har infunnit sig att det inte är något fel på mig, det är bara så att jag har en förmåga att ta på mig allt som rör sig runtomkring. Och det är klart att det kan behövas lite extra omvårdnad då. Lite extra tid att ta igen mig. Att inse att det jag upplever inte alltid är mitt. Och inse när det är mitt.

Så jag vet vad som behövs.

Det är en av verktygen vi jobbar med inom kommunikologin är jag/du. Vem är jag och vem är du. Vad är jag och vad är du. Det är det som behöver filas lite på. Stärka mitt jag, för mitt beteende och min oro visar på obalans här. Det är mera du (dvs alla andra) än mig. 

Jag behöver stärka mitt jag. Jobba mera kinestetiskt och långsamt.Jaha, var det så enkelt? Svar: ja. Jag tror det. Jag litar på min kompetens.

Så nu fröken Nilsson, nu gäller det att göra det du vet.  Få ut kunskapen jag har, börja göra. Det är det här jag älskar och vet och kan. Nu gäller det att leva kompetensen innan jag går in i väggen.



Eller är det balans som är det viktiga? Utan att känna igen och göra något åt en obalans? Det enda jag vet är att förändring är det enda som är konstant och som jag kan lita på. Allt förändras hela tiden!

 

onsdag 11 december 2013

Saker som förundrar mig

Varför väljer man som vän att inte svara på sms....? Inte bara en utan många gånger, nästan alltid!

Jag tycker det är så märkligt och får mig att fundera på om det är något jag gjort utan att jag riktigt vet om det?

Fast det är väl sånt här som kallas energitjuvar och sånt jag borde lägga åt sidan. Tråkigt bara.


Dax igen då.....

Vaknade i morse med ont i halsen. Nu har fröken Nilsson börjat kurera sig. Tar fram det gamla vanliga och håller tummarna för att det inte blir alltför illa. En förkylning hör väl till, fast feber vill jag gärna klara mig utan. Jag antar att det blev lite för stora väderväxlingar, puss av småbarn och så där. Och vet ni, jag har mens också. Förstår ni att det faktiskt är lite synd om mig just nu?
 

tisdag 10 december 2013

RIP -Nelson Mandela

I am the master of my faith, I am the captain of my soul.

Att ha någon att prata med

...

Leva livet liksom




Hua, mitt skräcksenario......tänk att upptäcka att jag inte levt mitt liv. Nä fy sjutton. Nu gäller det att fokusera på vad som är jag och vad jag mår bra av. Och hoppas att de människor som finns runt mig hänger med på resan. (sambon är självklar - han ska ingenstans).

Lugnet

Efter två härliga veckor med total avslappning så har lugnet infunnit sig. Och det är oändligt skönt. Och tänkt vad mycket energi jag fått och tänkt vad svårt det kan vara med balans.

Nu är målet förstås att hänga kvar i det här och inte rusa på alltför fort igen. Hitta en hälsosam balans som fungerar för mig i mitt liv och inte bry mig om vad andra gör och tycker. Det är jag som är viktig i mitt liv (ja inte på ett sätt som gör att jag skulle trycka ner någon annan - äsch ni förstår säkert). Och i och med det så är det jag som har svaret.

Jag håller på att utveckla en liten plan för det här, som jag givetvis ändrar efter behov. Återkommer och berättar mer när jag fått allt jag har i huvudet på plats.