?

Det borde vara längre helg....

Det går så himla fort de där helgerna. Fast jag hinner ju med en hel del förstås. 

Träningsglädje Sara skrev ett härligt blogginlägg om att starta helgen på torsdag. Varför inte, ska ta med mig det till den här veckan. Det är bara att ändra inställning. 

Tyckte fredagen slutade himla bra, spinning med jobbet sista för våren. Och sen årets första grillning hos brorsan med familj. Så himla gött och rosévinet fick plockas fram. Solen sken ju. 

Lördagen bjöd på cirkelträning som vanligt, härligt pass om jag och min kropp får säga det. 

Cykeltur till mamma och pappa där murrikkan fick jobba. Lunch ute i solen, helt underbar dag. Avslutade med att kratta ute på gården.

Idag har jag varit på dans och rörelsemeditation. Ny upplevelse som jag var supernervös för innan, fast som kändes härlig och självklar. Jag ska försöka gå igen när det passar. Annorlunda fast fick en väldig kontakt med mig själv. Spännande grejer!

Jag hann med att fika med instruktören som dessutom är en av mina goa vänner. Sedan bjöd svärmor på kanongod mat, som vanligt. 

En promenad lägst med älven fick avsluta den här dagen. 

Det kanske borde ha dammsugits och det kanske borde ha plockats bland flyttgrejer ute i ladan -  fast det blev inte så. Och lika glad för det är jag! 

Oh my good!

Alltså jag är galet förtjust i klockor.....och träningskor och jackor. Det är min absolut svagastesida....när det handlar om konsumtion.

Fredagskänsla!

Så himla härligt att det är fredag och att det spås finväder hela helgen. Härliga grejer. Och jag har faktiskt hunnit med massor på jobbet som jag skulle, go känsla att ta med sig till helgen. Och idag avslutar vi jobbdagen med spinning, vårens sista. Det är absolut fenomenalt, för då släpper i alla fall jag jobbet och så blir det hel. Det gör något med både kropp och själ, träning is the shit! 

...

Underbar känsla!

Måndagens joggingtur i vårvinter solen. Steg för steg. Framåt i ungefär 8,5 km. Underbart!

Dagens cykeltur (första på racern för året) i vårvinter solen. 

Helt stilla och ljudlöst. Susa fram. Underbart!

Funderade lite

Det blev kanske lite väl deppigt det där förra. Fast det är väl det jag upplever. Fast jag mår bra! Jag håller inte på att krascha. Jag är stark. Det är bara lite spännande att lägga märke till hur jag reagerar på saker. Jag mår bra, det var bara det...

Det är fortfarande lite konstigt

Det är torsdag och jag har fortfarande inte förstått att jag faktiskt inte ska iväg.

Herregud hur fort en vänjer sig vid saker och hur hög stressnivå en faktiskt klarar av.

Det gör något med en när en som jag åker fram och tillbaka och hit och dit mest hela tiden. Det är som de där indianerna ni vet.

"Tre indianer skulle medverka i ett konvent i Nordamerika. För att ta sig dit flög de för första gången i sina liv. När de väl landat och hämtat ut sitt bagage satte de sig ned och blev sittande på en bänk i mer än 30 minuter.
Anordnaren av konventet som också var den som mötte upp dem på flygplatsen började bli otålig och ville komma vidare. Så jobbigt kan det inte ha varit att flyga tänkte han. Lite frustrerad frågade han indianerna vad de sysslade med genom att sitta stilla sådär på bänken…?
Till svar fick han: Vi inväntar våra själar!"

 Det blir lite så när jag reser, själen hänger inte med även om jag så gärna vill. 

Hur som helst så verkar inte min själ förstå att jag är hemma heller. Nu när jag faktiskt är det. Det känns hela tiden som att jag är på väg. 

Och då har jag ju faktiskt varit hemma sen förra fredagen. 

Dunk, dunk, dunk, jag kan nästan känna mina hjärtslag. Stress hjärtslagen. 

 Och då har jag trots allt varit på 3 timmars yoga workshop för lugn och ro, fått massage....

När jag kommer hem från jobbet så vill jag liksom bara iväg. Det blir nog bättre sen när jag blir mer och mer hemma. Då vänjer sig kroppen lite bättre. Eller framförallt själen.

Himla skönt, trots allt, att vara hemma. 
 




 



 

Hur går det då?

Jorå jag hänger i. 

Igår armar och idag ben. 

Bra intensiva pass. 

Känner av knät lite, mkt knäppande. Men annars går det helt ok. 

Får satsa på kondition nästa vecka eller så...

Happy!

Galen?

Det sprider sig på Facebook

Filmer med helt vanliga tjejer som står där i sina underkläder och visar verkligheten. "En helt vanlig kvinnokropp".

Jag blir glad förstås.

Fast samtidigt tänker jag, varför ska det här överhuvudtaget behövas?! 

Vilken sjuk värld vi lever i. Tidningar retuscherar, tar bort och lägger till. Det visas aldrig en sanning så som den egentligen är. 

Små tjejer växer upp i en värld där kvinnan plötsligt blivit en tecknad serie. Jag som vuxen kan inte undgå att bli påverkad trots att jag vet bättre. Hur påverkar det då inte de unga?

Jag vill vara stolt över mig och min kropp trots hull och slapphet. Fast hela samhället säger att jag borde skämmas. Fy farao alltså!

Nä nu jäklar - jag älskar tametusan mig själv precis som jag är!

Så de här filmerna behövs trots allt så heja ni modiga kvinnor! 

Så kanske fler kvinnor vågar duscha efter träningen, sitta i bastun med stolthet :)

25 min blev det

Hade flugit,hämtat väskan, åkt buss och checkat in. Hungrig som tusan och en dålig matdag rent generellt.

Och jag ska väl ärligt säga att gå ner till träningsrummet på hotellet inte direkt stod högt i kurs. Fast jag hade bestämt mig.

Jag gjorde det med tanken "allt jag gör är bättre än inget". För jag kände mig så himla stel, så behövde liksom göra något.

Blev rygg och axlar. Tänkte köra rodd, fast rummet var så liten och med helt värdelös ventilation så jag gav upp tanken direkt jag kom in i rummet. 

Hela tiden byte av övningar så att jag inte hade vila, fast musklerna fick vila lite. Gillar det sättet att träna på, tidseffektivt!

25 min, det var väl inte dåligt? Himla bra en dag som den här. 

Från dagens "kontor"

Tacksam och fundersam

Jag är glad över att jag har haft och fortfarande delvis lever med en ätstörning. 

Glad, glad, glad!

Det låter väl galet, men det är faktiskt så att utan den så hade jag:

Kastar mig in i Lchf, herbalife, 5:2 och allt den här hetsen som är. "Det perfekta sättet att nå din drömkropp och att må bra".

Och förstört mig själv ännu mer. För min åsikt är (jag respekterar att andra tar andra val)att börja krångla med maten - det leder i slutändan bara till problem. Stora problem. Och ja det kommer från erfarenhet. Det kommer från att ha levt och fortfarande i svaga ögonblick leva i ångest kring mat. 

Mat som borde vara förknippat med glädje, energi, sällskap och trevliga stunder. 

Nu säger jag inte att alla som slänger sig på dessa dieter/livsstilar kommer att hamna i en ätstörning. Jag säger bara att risken ökar med många procent. 

Och jag respekterar att alla människor tar  sina val i livet. Fast det hugger minsann till i magen när jag ser det. För att jag bryr mig.

För att jag trots allt inte vill att någon annan ska hamna i ätstörning. En sjukdom som tyvärr inte försvinner i första taget. 

Alla människor är olika och unika och jag vet att alla måste gå sin egen väg. Det är inte min väg som är den rätta för någon annan än mig. Och jag hoppas verkligen att de vågar gå sin egen väg. Jag hjälper gärna alla som vill att hitta sin egen väg.

Fast det är klart med en värld full av friska ätstörda så borde väl ingen gå på alla dessa krångligheter. Så det är kanske det jag ska satsa på, försöka få så många sjuka som möjligt för att på så sätt till slut lyckas. Nää jag tror inte det är rätt väg att gå. 

Alla ni där ute - gå er egen väg, våga lyssna på din egen kropp och våga ifrågasätta! 

On the road igen så att säga, en så kallad tvärtemot dag.

Då har jag landat i Molde. Här är det ungefär snöstorm. Så vi klarade inte riktigt att landa på första försöket utan fick göra ett till försök.

Jag har ätit galet mycket choklad idag, otroligt begär. Så då har jag väl gett min kropp det den behöver just idag. Hoppas på nya begär imorgon. Apelsiner eller så.

Tidig kväll idag, har jobbat hela kvällen. Så ska snart bara slå igen maskineriet. Eller ja, kanske meditera lite eller så. Vi får se. Jag har ju tvärtemot dagen idag. Gör och äter precis tvärtemot vad jag normalt gör. Så de är väl ingen idé att fundera på något idag, det är bara mina hormoner som styr.....

Slut men lycklig

Känslan efter ett härligt träningspass är oslagbar. Sitter i solen på trappen och lapar lite sol. Lä här ute på trappen och det är jätteskönt. Benen känns mosiga och armarna. Bra träning blev det, trots lite folk. 

Wiiihii ett morgonpass

Så där, då har jag lyft lite skrot i ca 40 min. Äter frukost, ska checka ur och cruisa hemåt i solen. Det kunde vara värre, solglasögonen på! 

Roadtrip eller ja, jag flyger ju fram

Veckans resmål har varit Oslo, Tromsö och så Trondheim.

Började veckan med sol i Oslo:

När jag kom fram till Tromsö så var det bara att hålla i den känslan "känslan av ljus och värme" för där uppe var det regn från sidan. Och lite snö och snöregnstorm dagen efter. Hann med en promenad på morgonen. Det är allt himla vackert i Tromsö: 

Sedan flögs det lite fram och tillbaka och sen landades det i Trondheim. På världens dåligaste hotell som gjorde mig allergisjuk. Fast jag hann med en promenad även där. 

Himla mysig stad det där med. Nästa vecka är det Molde och Bergen. 

Nu ligger jag på hotellet i Oslo igen och försöker landa lite innan hemresa imorgon. 

Tänker lite på det här resandet, hur mycket energi det tar trots allt. Fast jag gillar det resandet. Fast det är det där med att plötsligt inte få sina vanliga rutiner, dvs i mitt fall träningen. Och sen hinna med resten av allt jobb - eh, det blir så där.

Att gå upp tidigt, checka In, vänta på flyg, flyga, fixa hyrbil, hälsa på kunder, checka in på hotell, middag, konferens, köra bil, checka in, vänta på flyg, flyga, hämta väska, checka in på hotell. 

Jag försöker fast när jag är ute så här och inte själv har bestämt hotell (konferens) så har det ju inte blivit hotell med träningsmöjligheter, tyvärr. 

Det har blivit 2 promenader bara den här veckan. Så viktiga för kroppen (blir mkt stillasittande) och för själen (meditation och så frisk luft på det). 

Veckan är inte över än så jag hinner nog klämma in några pass till den här veckan. 

Upp som en sol och ner som en pannkaka

Kostigt hur det är. 

Ena dagen är jag sprudlande pigg och glad för att sedan vakna dagen därpå som en urvriden disktrasa. 

Fast det är kanske just det, att när jag är pigg och glad då rusar jag på. För att det helt enkelt är så himla kul att leva. Blir kanske lite för mycket?

Det är det där med balansen och reflektionen som jag inte hinner med. Jag kör upp och ner som vanligt.

Det oroar mig

Det här med att jobba med hälsa. 

Jag har flera facebookvänner som plötsligt tror att deras verklighet ska bli allas verklighet. Som bara för att de äter pulver, så ska alla göra det. Eller lchf! Eller vad sjutton som helst. 

Och i positionen som ledare/coach/terapeut så är en i en otroligt stark position. Folk lyssnar, längtar efter quick fix och längtar efter att någon som ska berätta hur det är. Vad som är sant och riktigt.

 Fast sanningen är väl att det endast finns din egen sanning!

Det som oroar mig väldigt är - vem tar hand om alla dessa när dessa personer gjort sitt. Fått in dem i förvirring och kanske till och med en ätstörning! 

En bra ledare/coach/terapeut berättar aldrig sin verklighet utan frågar - vad är bra för dig?!! 

Det är bara du som vet vad som är bra för dig. Ingen annan. Självklart kan en komma med tips och råd fast endast om personen vill , eller hur?

Det är min verklighet på hur det ska fungera när det kommer till sånt här. 

Jag blir uppriktigt sagt ledsen när jag ser motsatsen. 

Att vara snäll mot mig själv

Idag har jag försökt vara lite extra snäll mot mig själv.

Genom att jogga ca 6,5 km i vårsol och lite kalla vindar i ett tempo som var relativt behagligt. Underbart skönt, härligt med torra asfalt. Väntar på att skogsvägarna ska torka upp, mina ben gillar det betydligt bättre än asfalt.

Genom att för första gången i mitt liv använda min nyinförskaffade nässköljare. Här kan du förövrigt hitta mer information om det om du blev intresserad: http://www.nasaline.se/fragor-a-svar. Och det var inte alla särskilt konstigt det där. Orsak till att jag börjat heter allergi och astma. Om det här kan ge mig någon som helst positiv effekt så vill jag ge det en chans.

Genom en kort meditation på 10 min, fokus kropp. Skönt och avslappnande.

Genom serum i ansiktet som masserades in i mitt alldeles för spända ansikte. Ah, sååå skönt till och med att få massage av mig själv. Skulle behöva en timmes huvud och ansiktsmassage.

Och vips så var det söndag

Jag hann med ett pass till på det där gymmet, sen jobbade jag och sen åkte jag hem. Och när jag kom hem så somnade jag nästan i soffan. Sambon hade nog längtat efter mig, det var inte så mycket att längta efter just då. Okontaktbar.

Sen blev det fredag och dagen gick i ett rasande tempo,ställde in spinningen för att jag inte hann med allt jag skulle. Sen åt vi supergod fisksoppa (som sambon fixat) tillsammans med mamma och pappa.

Igår var det cirkelträning precis som vanligt, vi passade på att lapa lite sol ute på altanen (äntligen!!!) och sen fick jag besök av en barndomskompis. Fika och promenad. Och sen kom grannarna över på mat, som de hade med sig. Trevligt.

Så tänkt vad jag hinner med hela tiden.

Andas!

Idag tänkte jag försöka springa lite (eller jogga eller va sjutton - kan jag inte bara kalla det för springa, tempot varierar ju bara) , för att det är så himla härligt och jag mår så bra av det.

Sen kanske jag får väninnebesök. Tänka sig.

Resväskan står packad, det blir flängade hit och dit även den här veckan. Tromsö och Trondheim står på tur.

Var är du solen??

Åh vad jag längtar efter solen! 

Hittade en sådan där stång....

Klev in på det lilla men funktionella gymmet på hotellet där jag bor och vips så hade jag ändrat min plan. Eller jag hade väl kanske inte direkt någon plan eftersom jag inte visste hur det där rummet skulle se ut.

Som vanligt lite olika konditionsapparater. Jag ställde mig på crosstrainers 15 min och blev väldigt varm. Mycket beroende på en gemensam bastu som låg alldeles bredvid.

Hur som helst, den stod så fint där i hörnet med lite så där lagom med vikter på, dvs alla vikter som fanns till det redskapet. Skivstången. Så jag tänkte jaaaaaaa, det var länge sedan nu blir det marklyft. Det är himla kul att träna marklyft, fast jag gör det väldigt sällan (eftersom jag helt tappat bort min styrketräning). Det blir gånger som den här, när jag plötsligt bara så där hittar en stång som liksom står och väntar på mig.

Så plötsligt blev det ben (fast jag rimligtvis borde vilat de lite grann efter gårdagens intervaller, fast jag har starka envisa ben....)

Rumänska marklyft 50 kg + stång (vad 17 blir det) 8 * 4
Leg extensions  8*4
Explosiva utfall 10*3
Kick back rumpa (hm vet inte riktigt vad man annars ska kalla det) i en typ av kabel. Hm...verkligen expert på att förklara. 
Jägarvila med pilatesboll i ryggen 1 min *3
Halva jumping jacks med handen ner i golvet 20*3
Höftlyft 20*2
Kickback på alla fyra 20*2
Kissande hunden 20*2
Och mellan de sista 3 övningarna så körde jag bicepscurls 10*3
Och avslutade med koncentrations bicepscurls i kabel.  15*3

 

Vänta in själen lite

Trötthetsdöden

Igår tror jag att jag hade en rejäl trötthetsdöd. Jag var obeskrivligt trött. Dagen efter vasaloppet, fast jag inte ens åkte själv. Jag satt ju mest i en bil och sprang ur och i och ropade och hejade på svettiga, kalla, glada, slitna åkare.

Och mitt i det där så lyckades jag givetvis blir grinig på min sambo.

Jag är en känslomänniska utan dess like och jag liksom anar mig till saker eftersom jag väldigt lätt känner av stämningar och sånt. Och jag märkte ju ganska direkt (viktigt att notera är att detta är min version, sambon har säkert sin egen och det är inte säkert att det stämmer med min verklighet) att han inte riktigt var där.

Ni vet, disträ, svarade väldigt okänsligt "jag bryr mig inte" och jag vet inte. Det var något som inte stämde direkt.

Jag ville så gärna att han skulle vara med, för annars hade vi inte hunnit träffas någonting. Jag tyckte det var en bra idé att liksom göra det tillsammans.

Så jag blev ju lite grinig förstås.

På attityden, på alltihop. Jag ville att vi skulle ha kul, fast om det nu var så att han inte ville vara där (som var precis det som jag tolkade in) så skulle han ju inte varit med. Och nu var han med, så då tyckte jag att han fick ändra lite fokus.

Problemet är bara att när jag blir så här, då tror han att jag liksom plötsligt inte "tycker om" och det blir världens största sak.

Som för mig är en liten sak, brusa upp, bli lite sur en minut eller så och gå vidare. Då är det över. Färdig med det.

Så vi är lite olika, jag är nog betydligt tuffare än min bästa sambo. På ett sätt, jag är absolut inte tuff i själen. Fast stark.

Och som jag sa, jag älskar dig - men ditt beteende irriterar mig och gör mig besviken och sur.

Sen blev det faktiskt riktigt bra, vi hade en trevlig, rolig dag. Rensa luften är fina grejer tycker i alla fall jag. Och det är bra att släppa ut på känslor som är där, även om de just då bara är irritation. Jag tror på det, inte håll det inte - rak och ärligt mot dig själv och mot din omgivning. Våga vara du, säga ifrån när något inte stämmer och sedan släppa taget.

Fast nu svamlade jag iväg när jag från början pratade om gårdagens trötthetsdöd.....

 

Dagens förbaskade backe

Då hade jag såklart beslutat mig för att jag skulle springa intervaller. Kom nämligen ihåg att sist jag bodde på det här hotellet så var jag ute och gick och det var liksom lite backigt bitvis. Så perfekt möjlighet till backintervaller.

Sagt och gjort, jag gjorde det.

Lagom lutning för att känna att hjärtat höll på att hoppa ur bröstet. Beslutade mig för att springa mellan lyktstolpar för att håll koll på vart jag skulle. Så tre lyktstolpar bort, efter en stund så funderade jag på hur lågt det egentligen var och det visade sig efter noga räknande vara 150m långt. 

15 stycken blev det.

Känner mig fortfarande lite omtumlad. 

Bilden ser lite tam ut, det lutar ganska bra in real life. 

Coach/support Vasan

Igår blev en lång men rolig dag. Det var dax att vara support och coach till en kompis som håller på med klassikern (det där jag tvingades hoppa av pga mitt knä). Men jag är fortfarande med, dock vid sidan om. Ganska trevligt det med. En del av mig vill åka medans en annan är galet glad över att få slippa.

Dagen startade 03:50 och avslutades 21:00. Massor av folk, bilköer, fast himla kul. Himla kul att se på alla "dårar", många olika stilar och många gånger tänkte jag - va? För ja, det var folk utan någon som helst teknik som var där, eller mer riktigt - inte kunde åka skidor. Hur tänker man då?

Otroligt bra av Jessica som klarade det trots ett himla knepigt före. Grattis till henne!! Woooohoooo!! 

Kalasigt

Hann med tårtkalas på lördag efter cirkelträningen. Familjen och svärisarna på plats. Himla trevligt och intensivt precis som det ska vara. Svärmor hade bakat kanongoda cupcakes och vi fixade en tårta. En riktig fika blev det! Rullade fram resten av kvällen.