31 år och kärlek

Jag har funderar på det där, hur det förändras.

Kärlek och att uppleva kärlek.

Jag minns när jag var 19 år gammal och träffade en 13 år äldre man. Jag var galen av kärlek. Gjorde saker  jag aldrig gjort förrut, sa saker jag aldrig sa förrut. Jag hade helt enkelt gjort vad som helst för att få den jag ville ha. Himlastormande förälskad. Övertygad om att vi skulle vara tillsammans resten av livet. Helt övertygad. Läser en bok nu, där det står klart och tydligt att när man är under 20 år så tar man väldigt okloka val och att det beror på att hjärnan inte är fullt utvecklad. Hm. Ja, kanske det. Otroligt fin erfarenhet att bära med sig, oavsett.

Sedan kom den andra glada skiten och sen den där som inte var så snäll. Och alla har de lämnat spår efter sig.

Alla är väl att ta i, så många har de faktiskt inte varit.Men de jag haft en längre relation med. De har lämnat sina spår och avtryck. Den sista väldigt djupa. Obalanserat, kaotiskt, ibland väldigt, väldigt bra. Jag känner mig som ett liten sårad flicka ibland. Och ibland som en superklok kvinna. Och ibland så vill jag inte ens ha de erfarenheter jag fått genom den relationen. Fast det finns fina minnen och jag väjer att fokusera på dem, annars blir det inte särskilt trevligt.

Hur som helst. Det har satt sina spår.

I den relation jag lever i idag så visar det sig.

Det visar sig i att jag inte vågar. Jag vågar inte hoppas. Jag vågar inte vara riktigt, riktigt glad. Jag går och väntar på att han ska bli elak. Som att jag har en liten mur runt mig. En osäkerhet.

Jag gillar det inte.

Jag vet med mitt hjärta att han är fantastisk. Han skulle aldrig medvetet göra mig illa. Han är bland de finaste människorna jag vet.

Och ändå. Så finns det där. Rädslan.

Tänk om.

Det är det, det gör med en. Ett liv i relationer. De lämnar spår. De lämnar fotavtryck.

Och det gäller att släppa taget.

Han har inget med det att göra. Inget med det gamla att göra. Det är ju så och jag vet det. Och ändå. Så otroligt svårt att släppa taget. Försiktig. Jag har aldrig varit försiktig förrut när det kommer till kärlek.

Det brukar vara buller och brak och hej och hå.

Nu är det allt det lite gömt bakom en försiktigthet.

Han måste få sätta sina egna spår i mitt liv. Ta plats. Stor plats. För att liksom verkligen visa mig vem han är. Mycket. Jag har sagt det till honom, du måste visa mig vem du är. Nu. Hela tiden. Alltid. Inte svassa runt. Det skapar osäkerhet hos mig direkt. Och så blir jag rädd.

Och jag måste våga. Det är bara så. Ganska enkelt.

Våga och vinna.

Jag älskar honom, jag ska inte låta mitt förflutna förstöra. Inte låta rädslan vinna. Hoppas han står ut och förstår att jag varje dag krigar mot gammalt skit. Försöker få det att försvinna. Att han ser mig. Det fina som finns där och allt det jag har att ge. Att han inte ger upp.

Är det möjligt att förstå något man inte gått igenom själv? Jag hoppas det!

Min önskan är att jag och han ska leva lyckliga i alla våra dagar. Jag och han. Sida vid sida. Två starka människor som inte är rädda. Som låter kärleken vinna. Och rädslan och osäkerheten, den finns inte längre.

Dagens tips:

Träningsglädje:

Intervallträning.

Gör det enkelt.

Värm upp med lite jogging, ca 10.15 min.

Hitta en lagom lång backe. Jag skulle väl rekommendera ca 30 sekunders löptid eller längre.

Spring upp i maxfart, ta ut dig precis allt du kan. Jogga ner. Gör om detta 6-10 gånger.

Varva ner med ca 10-15 min jogging.

Vad väntar du på? Do it!

Äta nått mumsigt:

Musslor. Så himla gott med musselsoppa. Jag dör nästan. Säkert väldigt nyttigt också med tanke på alla omega 3 och 6 som borde finnas där. Fast skit i det. Ät och njut.

Lära sig något nytt:

Boken: Konsten att få mentala superkrafter - Henrik Flexeus. Läs och begrunda med öppna ögon.

Skratta:

Åt det mesta.

Lugn:

Ta en liten promenad på lunchen, andas frisk luft och njut av antingen regndroppar eller solstrålar.

Morgonjoggen

Det är märkligt hur det kan vara.

Igår kväll joggade jag joggingturen från h-vetet.

Imorse, kl 6:30 inga stora problem. Jobbigt förstås, fast inte alls på samma nivå.

Skulle ju kunna tänka sig att efter en hel dag med mat, så borde kroppen vara piggare. Min var tvärtom den här gången. Det gick bättre med ingen mat alls.

Stelt i vad och höft. Jag fuskade förstås med stretchingen igår (och nu när jag tänker efter så fuskade jag även idag) Lyckades givetvis få blåsor under fötterna i mina svindyra springstrumpor. Funkar med andra ord strålande ;).

Hur som helst ett väldigt härligt sätt att starta dagen med. Älskar att jag börjar bli piggare, och jag ser verkligen fram emot när min medicin börjar gå ur kroppen.

Extra härligt med lite duggregn.

Nic Sales

Hela dagen har gått. Vips så var det över. Helt ok att träffas, prata jobb och göra strategier för framtiden. Tillbaka till verkligheten. Är trött. Fast det blir gott med gemensam middag kl 19. Förhoppningsvis riktigt gott. Det är vi värda efter en sådan här dag.

En annan tid

Jag är världens mest trötta människa på kvällarna. Och klockan tio då är jag nära nog död. Det är som huvudet slutar fungera.

Jag var uppriktigt förvånad över att jag fortfarande var vaken när jag såg på klockan. Halv elva liksom. Händer inte varje dag. Haha. Ja jag vet. Fast det är så här jag är. Kvällstrött deluxe.

Sen insåg jag att jag givetvis ställt om. Jag går efter deras tid, i Wales. De ligger en timme bakåt. Det vill säga. Klockan är halv tio. Då förstår jag precis. Går det så fort att ställa in sig?

Jaja, ordningen återställt. Time to go to bed!

Behålla eller inte?

Joggingturen från h-vetet

Jaha då var det dax då att liksom komma igång på allvar. Gräset. Det finns inte mer va? Halsontet är borta.

Fast oj vad man tappar. Ja det är ju egentligen inget nytt överhuvudtaget. En ofrivillig allergi och halsontpaus. Suck. Jogginturen var urjobbig!!

Fast nu är jag liksom igång igen. Dag 1 efter upphåll från konditionsträning. 20 min jogging. Tjooohooo. (det kan bara bli bättre).

Laddar inför morgonjogg imorgon.

Om att känna sig utvildad

Jag har som sagt varit på semester.

I underbara Wales. Fanstastiska gröna kullar full av alla dessa vita prickar, som givetvis är får. De lokala pubarna. Det vackra vattenfallet med trollskog som fick mig att känna mig som i en sagovärld. Slotten, härliga slottet. Oj vilken bra dag det blev. Spa. En hel dag med spa alltså. Thaimat, indisk mat. Fudge. Mysiga puben vid kvarnen. Många barnkramar&skrik förstås. Ja alltså jag behöver nog inte säga något mer än så va?

I väskan hem har jag sportkläder, marmelad och likör.

Jag känner mig utvilad. Glad. Tacksam. Puss på er.

En liten semetertripp

Jag åker till Wales imorgon och goa Marie. Tror att jag inte har möjlighet att blogga något. Så jag återkommer när jag är hemma igen! Säkert alldeles bubblig av saker jag vill skriva om. På återseende!

Pippi:

Ödmjukhet och träningsbranchen!

Generellt så finns det så fantastiskt många människor som jobbar i träningsbranchen för och med människor. Som gör ett helt otroligt jobb med att odla träningsglädje. Få människor att träna och må bra. En säker träning, självklart.

Sedan finns det de som går en liten kurs på någon dag och plötsligt vet precis allt om hur träning och allt runtomkring fungerar.

Som har haft en karismatisk ledare som får en att tro att de som de säger "är verklighet" . Det är verkligen jättelätt att det blir så.

Jag har mött många sådana på gymmet jag jobbar på. Som plötsligt över en dag vet allt.

När man ställer motfrågor och argumenterar så finns det inget där. Utan det är bara så att "det är sant" .

Punkt liksom.

Det viktigaste jag lärt mig genom åren. Är att vara ödmjuk. Det finns inga direkta rätt eller fel. Utan det gäller precis som med kost, att hitta sin egen väg.

Att gå omkring och säga att det som är min verklighet gäller för alla runt omkring, det är i mina ögon helt jäkla galet.

Det gäller att ha en stor kappa med ödmjukhet när man jobbar med människor generellt och framförallt när det handlar om träning. Och att inse att bara för att det är så det fungerar för vissa, så fungerar det för alla.

Att hjälpa människor att hitta sin väg i livet, handlar om att få dem att lära känna sig själva (min personliga åsikt). Ge dem tips och råd på vägen, men aldrig någonsin berätta "sanningen". Sanningen är olika för alla.

Det gäller att när man jobbar som instruktör vara oerhört kritisk, läsa massor - av olika böcker, bloggar, uppsatser. Och det viktiga är, att vara kritisk. Se bra och dåliga saker i allt. Allt är inte sant. Och allt kan vara sant.  

Ta aldrig någonsin saker och ting för givet. 

Ju mer jag lär mig och ju mer jag jobbar, desto med så inser jag vad jag inte kan. Ju mer ödmjuk blir jag. Och jag inser hur oändligt många åsikter det finns om saker och ting. Och hur svårt det kan vara att gallra i all information som ramlar omkring där ute.

Då gäller det att landa lite. Prova sig fram. Tänka utanför boxen.

Och inse: att det finns inga rätt och fel.

Alla människor är unika.

Det där med att fånga dagen:

Kärlek:

Utmaning?!

Det brukar alltid bli så här när hösten börjar närma sig.

Att jag börjar känna mig gladare och lyckligare.

Det är som att sommaren tar död på mig och min energi. Tvärtemot de flesta.

Mycket beror ju på min allergi förstås.

Fast nu orkar jag inte tänka mer på den.

Nu vill jag tänka på: frisk luft, strålade sol, nollgradigt, blå himmel, gula löv. Lycka!

Jag får alltid en träningsboost på hösten. Träningsglädjen bara stiger och stiger. Urkul.

Nu gäller det först bara att bli ordentligt frisk. Sen åker jag förstås till Wales, och sen blir jag kvar i Oslo med jobbet och så blir det en Trollbröllopsresa direkt efter det. Så full fart. Och sen, då drar jag igång. Gud va kul? Vill du hänga med? Har lite ideér om en liten utmaning?

Träna med tjejer

Jag tränar en grupp tjejer, kvinnor, brudar, pumor.

Jag som flyttade hem och var helt övertygad om att jag ALDRIG skulle vara instruktör igen.

Jag var olidligt trött på det. Men sen hände något. Efter ett halvår ca så började tankarna spira. Och så plötsligt var vi igång. Och de gillar det. Och jag gillar det. Det är jättekul och bra träning.

Jag kallar det bootcamp, jag hade kunnat kalla det utomhusträning, crosstraining och så vidare. Jag valde bootcamp. Jag gillar ordet.

Vi tränar med egen kroppsvikt, gummiband, använder oss av varandra som motstånd. Vi springer upp och ner, vi hoppar, vi rullar, vi klättrar. Och skrattar. Och får träningsvärk.

En blandad grupp i ålder, träningsvana, kondition och så vidare. Och så otroligt kul att vara del av. Tack gode gud att de vill vara med och tack gode gud att jag drog igång igen. Det ger mig så mycket.

Varför håller jag på med sånt här då?

Det började med styrketräning när jag var ca 15 år, rehabiliteringsträning av knä. Och sen har intresset för träning funnits där. Och liksom ökat med tiden.

Jag har gått och är:

* Motion och friskvårdsledar utbildning
* Massageterapeut
* PT (personlig tränare)
* Flera olika instruktörsutbildningar såsom:

- BodyPump
-Corebar
- Spinning
- Aerobox

 Men har jobbat med fler typer av gruppträningar, Stram opp, Core, Cirkelträning, Bodypump, Corebar, Spinning, Aerobox, Bootcamp för mammor osv osv.
Jag älskar att träna. Och jag älskar att ge av min träningsglädje. Kanske jag påverkar någon att bli mer aktiv? All träning är bättre än ingen träning. Att se glädjen hos någon som plötsligt fixar, klarar av är underbar.

Själv är jag inte som mest vältränad just nu. Fast det tar sig, sakta men säkert.

Jag är glad om jag påverkar någon att tycka att träning är kul. Skitkul rent ut sagt.

Jag har massa ideér. Hur många ska jag förverkliga? Vi får se.

Om att vara på hårdrocksfestival

Det var en helt ny upplevelse att vara på Rockstad Falun. Bra musik blandat med riktigt dålig musik. Trevliga människor blandat med otroligt fulla människor. Inte för att otroligt fulla människor kan vara trevliga, de kan de visst det. Fast det var en mycket märklig känsla att kliva in på området på fredagkvällen och se alla vingla omkring. Detta tror jag inte har något med just hårdrock att göra, det hade säkert varit lika på vilken festival som helst. (fast inte Öya, där var det en väldigt mysig stämning och ingen råfylla). Hur som helst, banden levererade ok inte mer. I alla fall i mitt tycke. Öl, det fanns öl förstås. God var den också. Däremot träffade jag nästan ingen jag kände, vilket var lite tråkigt. Jag hade gärna träffat på gamla polare som jag tyvärr inte har telefon nr till, bara så där. Lite naivt kanske, med tanke på att det var ganska mycket folk på området. Men det brukar ju ske de mest oväntade saker. Ibland. Inte nu. Skönt att komma iväg, shoppa lite, lyssna på musik, bara va. Otroligt skönt faktiskt. Och skönt att vara tillbaka hemma.

Rapport från sjukstuga

Jag har orkat med en dusch. Så mår betydligt bättre idag än igår. Satsar på att bli helt frisk nu. Så himla tråkigt att inte orka någonting. Ont i ryggen av att ligga och sova.

Rock on

Åker på rockfestligheter.

Vi har trevlig stämning på jobbet:

Balans

Att sträva efter balans i livet är kanske en nyckel till livet. Det pratas om det hela tiden. Att vara i balans, att hitta balans i vardagen. Och så vidare.

Fast jag tänker att ännu viktigare är:

att kunna känna igen obalansen och göra något åt den.

Att befinna sig i fullständig balans i livet hela tiden, leder det framåt och vidare?

Hur tänker du?

Hösten

Hösten närmar sig. Jag älskar det.

Jag är en riktigt höstmänniska.

Jag tycker om när det blir mörkt på kvällarna. Jag tycker om luften. Jag tycker om de tända ljusen. Jag tycker om de mysiga tröjorna. Jag tycker om färgerna.

Hösten är helt enkelt underbar.

Att dansa som ett troll

Om att finnas där:

Vad vore livet utan vänner och familj?

Härlig helg

Efter en liten svacka i mitten på veckan så tycker jag nog att jag ändå avslutade helgen med flaggan i topp.

Trollbröllopet, Trollens dag, Flygfest.

Saker jag borde lärt mig:

* Ät mellanmål
* Försök att sova MASSOR under sommaren, pga allergin. (10 h)
* Ha kul, men kom ihåg att ta det lite lugnt också.
* Ta inte på dig för mycket. Prioritera.

Genrep idag:

Håll tummarna!

Dagens bästa:

Glöm inte det....

Lennon

Troll

Den här veckan går åt till att vara troll. Bara. Inget annat är planerat. Det hinner jag helt enkelt inte. Ingen träning. Det är lite jobbigt, fast samtidigt är jag glad över att jag inser mina begränsningar (äntligen).

Så nu är jag troll och trollmor mer eller mindre hela tiden. Ibland är jag på jobbet förstås. Försöker fixa min peruk.

http://www.trollbrollopet.se/

Kom och se!

...

Min typ av humor:

Idag är en dag då jag behöver slå in i skallen:

Du, du, du, du, du&du

Gårdagens förbannade cykeltur

Det började ju givetvis med en vurpa. Första gången med cykelskor på min mountainbike. Av någon konstig anledning lyckades jag klicka fast mig med fel fot. Och ja, vips låg jag i gruset. Kände mig lite liten. Liksom ont i knä, armbåge och så lite chockad. Jaja, hur som helst upp igen.

Sen började skiten.

Jag trampade på. Kom ingenstans. Jag växlade ner. Trampade på. Kom ingenstans. Fy fan säger jag. Puls hög som attan, ben som mashmallows. Fy fan.

Grabben cyklade iväg. Bäst så. Kände mig som ett ledset åskmoln.

Vände. Cyklade hem. Nedförsbackar. Jobbigt.

Fram till stugan. Hoppade av cykeln. Förbannad och ledsen.

Ner på bryggan.

En liten cirkelträning.

Armhävning
Dips
Situps
Diagonala rygglyft

Gånger 3.

Sen låg jag på bryggan på rygg. Och grät. Jag är så förbaskat jäkla trött på att min kropp inte hänger med på allt mitt huvud vill.

Det beror på: allergi. Allergimedicin som gör mig så trött. En kropps om kämpar hela dagarna med att "överleva". Jag hatar det. Det känns orättvist. Så det så.

Lena är jättepositiv idag.

Just det!

Fina ord

Hittade denna på en härlig blogg, hoppas det var ok att jag lånade den lite. Vill sprida budskapet vidare. Bara så där.

Kärlek...

Vill ha!!!!!!

Punkt.

Stugmys

Jag och min stilige man har flyttat ut till hans föräldrars stuga vid en sjö. Så där idylliskt och väldigt vackert. Så himla mysigt. Igår blev det grillning, lite rosévin, yatsy och så fiske i några timmar. Efter jobbet så klart.
Jag jobbar och han har semester. Orättvist!

Sitta på dasset och filosofera lite...inte helt fel med den här utsikten.

Gårdagens träningspass:

Igår tränade jag överkropp (minus mage som tränades i måndags tillsammans med benen).

Uppvärmning: Stående rodd&armhävningar.

Superset:

1. Rodd/Bänkpress
2. Latsdrag/Bröst flyes i maskin-PecDeck
3. Tricepspress/Hantel rodd
4. Biceps med stång/Drag till haka
5. Triceps kickback/Axelpress
6. Bicepscurls/Axellyft åt sidan (fokus baksida)
7. Diagonala rygglyft på boll/Stående rodd/baksida axlar (cable high row)

Känsla efter träning: Glad men fruktansvärt trött. Det var ett tufft pass idag. Kanske pga dåligt mellanmål innan träning som resulterade i en helt slut Lena. Efter mat&dusch- betydligt roligare. Kul att vara igång med styrketräningen. Känner mig inspirerad.