Gårdagens förbannade cykeltur

Det började ju givetvis med en vurpa. Första gången med cykelskor på min mountainbike. Av någon konstig anledning lyckades jag klicka fast mig med fel fot. Och ja, vips låg jag i gruset. Kände mig lite liten. Liksom ont i knä, armbåge och så lite chockad. Jaja, hur som helst upp igen.

Sen började skiten.

Jag trampade på. Kom ingenstans. Jag växlade ner. Trampade på. Kom ingenstans. Fy fan säger jag. Puls hög som attan, ben som mashmallows. Fy fan.

Grabben cyklade iväg. Bäst så. Kände mig som ett ledset åskmoln.

Vände. Cyklade hem. Nedförsbackar. Jobbigt.

Fram till stugan. Hoppade av cykeln. Förbannad och ledsen.

Ner på bryggan.

En liten cirkelträning.

Armhävning
Dips
Situps
Diagonala rygglyft

Gånger 3.

Sen låg jag på bryggan på rygg. Och grät. Jag är så förbaskat jäkla trött på att min kropp inte hänger med på allt mitt huvud vill.

Det beror på: allergi. Allergimedicin som gör mig så trött. En kropps om kämpar hela dagarna med att "överleva". Jag hatar det. Det känns orättvist. Så det så.

Lena är jättepositiv idag.