Igår på väg hem från jobbet så började tanken spira. Ni vet, det har varit en alldeles underbar vecka med strålande sol och varmt och skönt. Och precis allt bjöd in till en cykeltur på mountainbiken.
Sagt och gjort, jag bjöd in sambon i mina planer - och han hade självklart på. Vi är lite så, vi vill ofta samma saker - så jag anser inte honom svårövertalad (bara när det handlar om en valp till).
Dock blev han aningens orolig när jag lade fram förslaget om runda. Han trodde nog att det skulle bli för tufft för den gravida tjejen som ibland glömmer bort att hon är gravid. Det är lite backigt, lite mycket rullgrus och så några mil långt. Och dessutom hade jag haft lite krämpor under helgen, så jag har ju medvetet tagit det lite lugnt under veckan.
Men jag argumenterade bra.
* Jag kommer att cykla lugnt och känna av kroppen (var ett tag sen jag cyklade, var ju faktiskt osäker på om den växande magen ens skulle få plats).
* Jag lovade att använda lätta växlar.
* Vi kunde vända om jag kände att jag inte orkade.
* Alternativt var ju att jag kunde stanna där i skogen och lägga mig i lingonriset och vänta på att han skulle cykla hem och hämta bilen, om jag skulle ta helt slut liksom. Ganska mysig plan om du frågar mig.
Så vi trampade iväg. Jag med något mer mansvinklade ben, dvs knäna ut åt sidan (väldigt vanligt hos män som ofta är stela i muskulaturen på utsidan av rumpa/ben). Och väldigt lååååånga armar. Magen tar lite plats, så jag försökte sträcka på mig så mycket det gick. Lite ovant i början, men kände direkt att det nog skulle funka.
Roger har ju ändrat lite på cykeln också, höjt styret så mycket det bara går tex.
Och vet ni, det funkade bra - hela vägen.
Förutom när det värsta partiet med rullgrus kom, då klarade jag inte riktigt av trycket ner på urinblåsan.Det blir ju lite hur ska man säga, ryckigt/ramligt/slagit och bebis tryckte lite väl mycket. Ganska oskönt och även lite svårt att knipa medans man försöker cykla framåt på en väg som bara hoppar och studsar och gruset sprutar. Så det var bara att kliva av cykeln och gå en bit.
Annars gick det väldig bra. Jag gick ut lugnt och hade lätta växlar (spände väldigt i magen när jag försökte trycka på - säkert inget farligt, men varför chansa? ) . Trampade på, vi kom framåt.
Solen sken, fåglarna kvittrade, vi körde över bron över älven och det var så där vackert som det bara kan vara. Massor av frisk luft och rörelse.
Lycka!
Och inte en enda bild - big mistake! Borde förstås förevigat mig, badbollen och biken :)
fredag 5 maj 2017
tisdag 2 maj 2017
Mitt livs mest spännande sommar!
Blev så inspirerad av Saras inlägg i Träningsglädje, med en bucketlist för sommaren. Herregud liksom, sommaren är ju här snart. Och fick ju tusen ideér och tankar på min sommar. Massor av härliga aktiviteter och äventyr som jag vill göra.
Sen insåg jag att jag är gravid, det är faktiskt lätt att glömma bort ibland. I helgen har jag iofs blivit påmind ganska mycket, eftersom kroppen faktiskt har strejkat lite. Ont lite överallt och väldigt trött. Men jag har försökt tagit det lugnt.
Och i och med det så ändras förutsättningarna väldigt mycket.
Så jag får helt enkelt lägga om min strategi.
Konstigt att nu när kroppen begränsar mig så är jag på jakt efter adrenalin :) . Precis som när jag fick problem med mina fotleder, allt jag ville vara att springa (något jag tidigare inte brytt mig så väldigt mycket om).
Kanske det inte är året för att åka till Sjoa och rafta helt enkelt. Eller ja, det finns på närmare håll förstås Forsränning i Björbo, men har liksom alltid velat till Sjoa. Min första rafting var i Afrika år 2000, närmare bestämt i Zambezifloden Zambezi Whitewater Rafting. Så om man säger så här, jag gick ut hårt. Oerhört svårslaget! Det var en av de absolut bästa upplevelserna i mitt liv. Sen har jag raftat på Bali också 2010, också väldigt kul - men inte riktigt lika adrenalinhöjande.
De långa härliga fjällvandringarna får vänta de med. Det är kanske inte dags för de mest strapatsrika valen som: Svolværgeita :) . I alla fall så får de kortas ner lite. Tur att Sälenfjällen är nära om fjällsuget blir för stort.
Fråga är om jag ens kommer komma ner i kajaken i år? Hoppas, hoppas! Mest troligt är väl att jag blivit lite för bred. Sen är det ju det där med smidigheten, som jag upplever inte riktigt är min starka sida just nu.
Fiska, det blir ju superhärligt - funkar nog dödsbra som gravid också :)
Något som är väldigt mysigt också, är att åka och besöka lite olika cafér och mysiga trädgårdsbutiker, tex Kniva Trädgård.
Cykla mountainbike och hitta oupptäckta vägar och stigar. Bra, när tempot kanske inte längre är det snabbaste.
Jag ser fram emot, härliga kvällar i skogen med matsäck, sitta med ryggen mot en tall och bara vara. Frukost ute på verandan. För mig är sånt här viktigt. Små studer, som gör att jag laddar om.
Fast faktum är att det mest spännande i mitt liv kommer att hända den här sommaren. Och där tror jag vi snackar adrenalinpåslag deluxe. Ok, jag kommer kanske inte spränga mitt rekord på antal mil i fjällen, kommer inte kasta mig ut i någon fors i en uppblåsbar båt, paddla mil efter mil i kajaken - Men so what? Det får bli en annan gång! Nu är det något annat som är det absolut viktigaste!
Sen insåg jag att jag är gravid, det är faktiskt lätt att glömma bort ibland. I helgen har jag iofs blivit påmind ganska mycket, eftersom kroppen faktiskt har strejkat lite. Ont lite överallt och väldigt trött. Men jag har försökt tagit det lugnt.
Och i och med det så ändras förutsättningarna väldigt mycket.
Så jag får helt enkelt lägga om min strategi.
Konstigt att nu när kroppen begränsar mig så är jag på jakt efter adrenalin :) . Precis som när jag fick problem med mina fotleder, allt jag ville vara att springa (något jag tidigare inte brytt mig så väldigt mycket om).
Kanske det inte är året för att åka till Sjoa och rafta helt enkelt. Eller ja, det finns på närmare håll förstås Forsränning i Björbo, men har liksom alltid velat till Sjoa. Min första rafting var i Afrika år 2000, närmare bestämt i Zambezifloden Zambezi Whitewater Rafting. Så om man säger så här, jag gick ut hårt. Oerhört svårslaget! Det var en av de absolut bästa upplevelserna i mitt liv. Sen har jag raftat på Bali också 2010, också väldigt kul - men inte riktigt lika adrenalinhöjande.
De långa härliga fjällvandringarna får vänta de med. Det är kanske inte dags för de mest strapatsrika valen som: Svolværgeita :) . I alla fall så får de kortas ner lite. Tur att Sälenfjällen är nära om fjällsuget blir för stort.
Fråga är om jag ens kommer komma ner i kajaken i år? Hoppas, hoppas! Mest troligt är väl att jag blivit lite för bred. Sen är det ju det där med smidigheten, som jag upplever inte riktigt är min starka sida just nu.
Fiska, det blir ju superhärligt - funkar nog dödsbra som gravid också :)
Något som är väldigt mysigt också, är att åka och besöka lite olika cafér och mysiga trädgårdsbutiker, tex Kniva Trädgård.
Cykla mountainbike och hitta oupptäckta vägar och stigar. Bra, när tempot kanske inte längre är det snabbaste.
Jag ser fram emot, härliga kvällar i skogen med matsäck, sitta med ryggen mot en tall och bara vara. Frukost ute på verandan. För mig är sånt här viktigt. Små studer, som gör att jag laddar om.
Fast faktum är att det mest spännande i mitt liv kommer att hända den här sommaren. Och där tror jag vi snackar adrenalinpåslag deluxe. Ok, jag kommer kanske inte spränga mitt rekord på antal mil i fjällen, kommer inte kasta mig ut i någon fors i en uppblåsbar båt, paddla mil efter mil i kajaken - Men so what? Det får bli en annan gång! Nu är det något annat som är det absolut viktigaste!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)