Safta&sylta dagen

Lingonsylt klart och äppeldricka på gång. 

Gårdagens topptur

Cykel upp på Hunflen efter vägen. Och jag är nöjd. Trots att jag nästan inte cyklat i år och det här med tekniken inte riktigt sitter. Trots att jag är lite rädd för backar på cykel. Det var i en backe på cykel som jag fick mitt första rejäla astmaanfall. Så det sitter i huvudet så att säga. Lägg till en lite halvtaskig kondis. Vi tog oss upp!! Lite slirigt i gruset. Det är väl några rejäla backar, dvs med rejäl lutning. Så det blev 2 mil upp och ner. På 2,5 km så är det ca 200m höjdskillnad. Maxlutning 15% med rullgrus. Sista 1,5 km så lutar det i snitt 7%. Gick betydligt snabbare neråt! 

Ny frissa!

Då välkomnar jag återigen luggen in i mitt liv! Hej lugg och hej höst!

Det här med semesterlunk!

Jag gillar att ha semester, framförallt gillar jag att vakna och kunna äta frukost i lugn och ro. Fundera lite på vad vi ska göra under dagen, ta det lite som det kommer med andra ord. Älskar!

Vad pysslar vi med?

Jo vi tränar lite då och då, vi målar staket, vi rensar bär, vi städar och fixar, vi tvättar, vi äter god mat ibland, vi shoppar, vi är ute i skogen och förbereder älgpass, vi bara är. Himla skönt alltså.

Måste bara dela för att den är så himla bra tycker jag.....

Kalle är den typen du älskar att hata. Han är alltid på gott humör och har alltid något positivt att säga.

När någon frågade honom hur han mådde svarade han: ‘”Om jag mådde bättre hade jag varit tvillingar”. Han var en naturlig inspiratör. Om en av de anställda hade en dålig dag var Kalle där och talade om för de anställde hur man kunde se positivt på situationen. Jag blev nyfiken av att se detta, så en dag gick jag bort till Kalle och frågade honom: ‘Hur lyckas du?’

Kalle svarade: “Varje morgon vaknar jag och säger till mig själv: Du har två val idag. Du kan välja att vara på gott humör eller du kan välja att vara på dåligt humör. Jag väljer att vara på gott humör. Varje gång det sker något dåligt, kan jag välja att vara ett offer eller dra lärdom av det. Jag väljer att dra lärdom av det. Varje gång någon kommer och klagar hos mig, kan jag välja att acceptera deras klagan eller jag kan välja att peka på de positiva sidorna i livet. Jag väljer de positiva sidorna i livet”.

“Säkert, men det är inte fullt så enkelt”, protesterade jag.
“Det är det”, svarade Kalle. “Livet handlar om val. När du tar bort allt runt omkring är varje situation ett val. Du väljer hur du vill förhålla till situationen. Du väljer hur folk skall påverka ditt humör. Det är du som väljer om du vill vara på bra eller dåligt humör. Till syvende och sist är det ditt val hur du lever ditt liv”.

Jag funderade över vad Kalle hade sagt.
Strax därefter lämnade jag företaget för att starta eget. Vi tappade kontakten, men jag tänkte ofta på honom när jag gjorde ett val i förhållande till livet, istället för att bara reagera på det. Många år senare hörde jag att Kalle var inblandad i en allvarlig olycka med ett fall på 20 meter från en radiomast. Efter 18 timmars operation och flera veckor på intensiven, blev Kalle utskriven från sjukhuset med skenor längs ryggen. Jag träffade Kalle ca sex veckor efter olyckan. Då jag frågade honom hur han mådde, svarade han: “Om jag mådde bättre skulle jag ha varit tvillingar. Vill du se ärren?’

Jag avböjde erbjudandet om att se ärren, men frågade honom om vad som försiggick i huvudet på honom under olyckan.
“Det första jag tänkte på var på min ännu ofödda dotter”, svarade Kalle.
Så medan jag låg på marken mindes jag att jag hade två val. Jag kunde välja att leva eller jag kunde välja att dö. Jag valde att leva”.
“Var du inte rädd? Blev du inte medvetslös?” frågade jag
Kalle fortsatte: “Ambulanspersonalen var fantastisk. De sa hela tiden att allt kommer att gå bra. Men då de rullade in mig på akutmottagningen och jag såg uttrycken i läkarnas och sjuksköterskornas ansikten, blev jag vettskrämd. I deras ögon stod skrivet: “Han är döende”. Jag visste att jag måste göra något.
“Vad gjorde du då?”, frågade jag.
“Nå, det var en sjuksköterska som skrek frågor till mig”, sa Kalle. Hon frågade om jag var allergisk mot något. “Ja!”, svarade jag. Läkarna och sjuksköterskorna stannade upp medan de väntade på mitt svar. Jag tog ett djupt andetag och ropade: “‘Tyngdkraften”.

Genom deras skratt sa jag till dem: “Jag väljer att leva. Operera mig som om jag var levande, inte död”.
Kalle överlevde tack vare läkarens skicklighet, men också på grund av sin fantastiska inställning. Jag lärde av honom att varje dag kan vi välja att leva fullt ut.
Inställningen är, trots allt, allt.

(Källa okänd)

...

Just nu:

Jag har lite mini spa.

Jag har klippt naglar, filat fötter, rakat, noppat ögonbryn och fixat.

Jag har scrubbat kroppen, smörjt in mig med min lyxigaste kroppskräm och håret har fått lite boost med serum.

Nu sitter jag och väntar på att ansiktsmasken ska torka. 

Försöker ta hand om mig själv lite, fröken duktig som alltid sätter så höga krav på sig själv. Det räcker med att bara vara ibland, jag duger. 

Home sweet home

Då är vi hemma igen. 

Och dagen började bra, frukost på säng.

Sambon hade fått för sig att jag hade namnsdag, den är imorgon. Fast det var ju en himla fin tanke.

Sedan började jag packa upp och tvätta och sen vips av bara farten så hade jag rensat lite i garderoberna och fixat lite. Det är ju omöjligt att veta vad jag har när allt är i röra. Så en liten inventering helt enkelt. För att veta vad som behöver investeras i inför höst och vinter. Fy sjutton vad det sliter på kläderna när en jobbar på kontor. Skulle antagligen vädra de mer och inte tvätta så ofta. 

Imorgon blir det faktiskt shopping med en väninna, mitt undermedvetna visste tydligen det med andra ord.

Turkosa tjärnar är fina grejer det!

Idag åt vi frukost och åkte direkt mot Vålådalen. Vid naturum parkerade vi bilen och gav oss iväg. Enda sedan jag läste om Blanktjärnsrundan på Saras blogg (träningsglädje) så har jag velat upptäcka den jag med. 

Fin tur, trots sambo med magkrångel och allmänt lågt tillstånd. Och så mina vader som plötsligt protesterade vilt (som vanligt egentligen) vi tog oss runt i alla fall i skiftande väder. Sol och striligt regn. Enkelt att gå, och fantastiskt när vi kom upp på åsen och blickade ut över den turkosa tjärnen. Väl tillbaka så avslutade vi det hela med våffel buffé på Vålådalens fjällstation. 50kr ät så många du vill - galet bra med andra ord. Jag fick inga våfflor i Grövelsjön ifjol så det stog liksom på önskelistan inför den här lilla trippen. Och jag fick så jag teg, mums! 

Gårdagen var resdag

Igår reste vi mot Åre. Landade vid tre tiden på fina Copperhill mountain lodge. Himla bra att ha bonuspoäng att använda. Sambon var väldigt glad över att byta ut sängen i stugan (1.85 lång och sambon är 1.90 = inte så skönt) mot en skön hotellsäng med plats för benen. Vi åt god mat och tillbringade några timmar i spa avdelningen. Fint hotell med fantastiskt utsikt över Åreskutan och sjön.  

Falla!

Andersjöåfallet - fint och lättillgängligt. Precis vid vägen faktiskt, fast det berättar vi inte... Vi gick i timmar för att komma fram.... :) 

Ingen fiskelycka direkt

På eftermiddagen så var det då fax att testa fiskelyckan. 

En liten lätt tur, inte så lång var det meningen. Verkligheten var annorlunda. Stenigt, ca 4 km (hemma platt och asfalt inte alls långt med 5km, här med kuperat, du måste se vart du sätter fötterna precis hela tiden och lite trötta ben dessutom och så lite ont i foten på det lite annorlunda). Framförallt med en höger lilltå som gjorde fasligt ont och ett plötsligt energidyk som slutade i tårar. Att jag aldrig lär mig!! 

Efter lite energipåfyllning så kom vi då äntligen fram till Bolagen, otroligt vackert med de höga norska bergen som bakgrund, renarna, idyllen med de röda stugorna. Men inte sjutton nappade det. 

Hemfärden gick betydligt bättre!! Piggare ben och så hade jag bytt skor (bästa sambon hade givetvis tagit med sig). Gick som en dans så att säga. Det är så jäkla vackert här, jag vill inte åka vidare imorgon när det finns såååååå mycket mer att upptäcka. 

Underbara fjäll!

Vi har semester och njuter i fjällen. Just nu har vi en liten mikropaus för att sedan ge oss iväg på en liten fisketur. 

Vi kom upp på måndagen i regn och rusk, vi bor på Tänndalsvallen i en stuga som är precis vad man kan förvänta sig av en 300kr natten stuga. Det duger bra. 

När regnet la sig gick vi en liten tur och det visade sig att vi kom fram till ett vattenfall, jag tror det hette Svanåfallet. 

Mysig start! Vi avslutade kvällen med att spela spel, lägga planer för tisdagen och dricka ett gott rödvin.

Efter mycket om och men beslutade vi oss för Mittåkläppen. Så fort vi vakande så åkte vi iväg. En härlig biltur med fantastiska vyer. Vi parkerade vid en fäbod, där de även hade servering och knatade sedan iväg uppåt. Vi tog givetvis den svåra, branta stigen upp. Himla blåsigt på toppen men så fint! 

Vi gick snabbt ner igen, joggade lite lätt det är faktiskt bättre för våra trasiga knän. En bra start på dagen, ca 5 km tur och retur. 

Eftersom vi var där vi var så bestämde vi oss för att även gå Säterturen. Bytte skor och drog iväg. En lättgången tur bland fäbodar, rullstensås och ringlade bäck. Ca 5 km även den. Skönt för benen att få slappna av lite. 

Vi åkte sedan iväg mot Funäsdalen och åt en något sen lunch. 

Åkte sedan hem till stugan för en kaffepaus och lite ompackning. Nu skulle vi ta oss upp för backen här där vi bor, uppför en liten kläpp och sedan fiska lite i Svansjön. Så sagt och gjort, vi drog iväg. 

Uppåt, uppåt mot Svanåkläppen och sedan nedåt för att fiska. Och efter några timmar så knatade vi hemåt igen, det blev några kilometer även här. Ca 9-10 km som avslutning på dagen. 

Lite ömt knä men det är det värt!

Idag har vi knatat upp på Lill-Skarven. Som vanligt uppåt! Och sen nedåt! Ca 10 km tur och retur. Fantastiskt fint där uppe med utsikt över Funäsdalen och Tänndalen. Önskar jag hade min kamera med mig men det blir tyvärr bara iPhone bilder....Och blåsigt som sjutton där uppe förstås. 

Effektiv

Igår (hör och häpna)så var jag så jäkla effektiv.

Jag kom hem från jobbet och började städa i rasande fart, skurade toaletter, dusch, torkade damm i hela huset, dammsög, torkade golv, vattnade blommor ute och inne, bytte lakan i sängen, slängde in en tvättmaskin, torktumlade.....plockade i diskmaskinen, fixade mat som sambon förberett.....Vill liksom inleda semestern med ett nystädat hus.

Och sen ville jag så gärna träna, eftersom det inte blivit så bra den här veckan.

Så jag tassade iväg utan klocka och med fokus på att ta mig runt. Podd i öronen och så hunden med förstås. Lallade på. Det var fösta gången på länge när jag kände att fan va skönt det är att springa. Lugnt fint tempo, ingen aning om hur lång tid det tog. Skönt!