Från att vara snäll mot mig själv så har jag liksom lagt in i planeringen inför framtiden att jag ska snäppa upp det ett steg, snällare, snällast steget känns väldigt lockande.
I mina öron låter det ljuvligt och det säger väl att jag längtar efter det? Varför ska något som jag anser mig värd, som jag längtar till, vara så svårt att få till?
Varför är det enklare att bara borra huvudet ner i snön och låtsas som att allt är bra när det inte är det.
Min chef säger att jag behöver sänka min ambitionsnivå, sänka ribban och hitta balans i min vardag. Hm, prestationsprinsessan har slagit till igen.
Så jag har börjat året på ja absolut bästa sätt (ironi) med att överäta, dricka massor av vin, ätit alldeles färsk gelato i mängder(smaskens) och min träning har knappt hoppat igång. Så nu känns det som resten av året är mitt på något vis, nu jäklar liksom. Inte med nått mål om att gå ner i vikt, eller utesluta eller något sådant.
Utan målet är endast: var snäll mot dig själv fröken Nilsson!
Så med det hoppas jag att det per automatik kommer...lagom träning, bra mat med bra innehåll som ger mig allt jag behöver, lugn och så vidare.
Fast det är klart, en dag eller fler så kanske precis tvärtom betyder att vara snäll. Så det får vi se. Fast känslan av att "nu lyssnade jag inte egentligen på vad det är jag vill" eller oj då "nu gjorde jag precis tvärtom igen" det är de jag önskar att eliminera.
Hur som helst, jag har börjat med att boka in en massage i alla fall, träningen hoppar återigen igång idag, osv. osv. Back on track, återigen.....Haha livet är väl för härligt ändå.
