Vaknade i morse med ont i halsen. Nu har fröken Nilsson börjat kurera sig. Tar fram det gamla vanliga och håller tummarna för att det inte blir alltför illa. En förkylning hör väl till, fast feber vill jag gärna klara mig utan. Jag antar att det blev lite för stora väderväxlingar, puss av småbarn och så där. Och vet ni, jag har mens också. Förstår ni att det faktiskt är lite synd om mig just nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar