Vilka minner det är som väcks till liv när jag kör omkring i mina gamla kvarter.
Igår kände jag jättekärlek till Oslo, vi var ute på båt i fjorden, åt middag på god restaurang och det var vansinnigt bra allting.
Idag är jag i närheten av där jag bodde, då när vi var tillsammans jag och mitt ex. Och det är konstigt hur sorgsen och vilken klump i magen jag får när jag åker på vägarna omkring där jag bodde. Jag mådde inte så bra på den tiden om man säger så. Det sitter fortfarande i, så här flera år senare.
Sen har jag faktiskt träffat mitt ex en snabbis idag och hans tjej. De visade lägenheten och jag hämtade kvarglömde saker. De sista förhoppningsvis. Känns skönt. Avslut. De var jättefina tillsammans och det kändes så otroligt bra. Skönt liksom. Det är över. Har varit det länge egentligen. Ändå skönt med en bekräftelse. Jag tänkte bara; hoppas de är lyckliga. Sen vet jag att han var otrogen med henne, jag vet inte egentligen inte det mer än att jag vet det i hjärtat. Fast inte ens det gör ont längre.
Så nu är det bara att vänta ut att den här konstiga känslan försvinner när jag kör omkring. Kanske dax att byta hotell och bo på något som inte är in närheten av "den dåliga tiden". Kanske någon helt annanstans?
Kanske det! Måste undersökas lite, får se om jag hittar något som känns bättre.
En liten stilla hotellreflektionskväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar