Efter tre veckor med förkylning så var inte uppladdningen den bästa. Jag var orolig men ville prova.
Efter två mil fick jag bryta på grund av tryck över bröstet. Läkaren bad mig gå av och jag lyssnade.
Vid det laget hade jag även jätteont i knät och hade stora problem med nedförsbackarna. Det här loppet är som bekant rent backigt. Ont i knät hade aldrig fått mig att bryta, men så här i efterhand är jag glad över att jag bröt. För nu kan jag nästan inte gå på mitt knä, hur hade det varit efter 3 mil?
Besviken, många tårar, fast ändå gaska nöjd och glad. Nu blir det ingen klassiker, min kropp med de gamla skador den har - fixar inte det här. Detta var ett bra test, det fungerade inte, då släpper jag det här.
Nu kan jag återvända till att träna bara för att det är kul, träna varierat, återuppta styrketräningen. Mitt knä klarar av det. Får det variation så fixar det min vanliga vardag och min vanliga träning. Ett mil är inga problem för mitt knä, och där borde jag vara nöjd. Det räcker så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar