tisdag 14 december 2010

Rädsla

Inte visste väl jag att jag var så rädd. Jag skulle prova att åka slalom igen efter ja vad är det nu, kanske 16 år?! Sist jag åkte så skadade jag mig, rejält. Hela knät trasades sönder.

Nu skulle jag alltså prova igen.

Så fort jag fick på mig pjäxorna så började hjärtat slå. Jag blev stressad och kunde inte knäppa hjälmen.

Sen satte jag fast mig i skidorna, ve och fasa. Nu började tårarna rinna. Jag sitter fast, var det enda min hjärna kunde fokusera på.

Upp i liften, kramp i vaderna. När jag kommer upp, av med skidorna. Andas, tårarna sprutar.

Sen på med skidorna igen, och ner. Sakta plogandes. Livrädd.

Kommer ner, av med skidorna. Tårarna slutar rinna, andningen kommer tillbaka.

Jag står länge och funderar på hur jag ska göra. Jag beslutar mig sedan för att göra ett till försök. Sätter på mig skidorna - och vips, klarar inte andas. Inser att det bara är att ge upp för dagen. Jag klarar inte att mästra min rädsla, idag.

Jag blev den lilla Lena igen, som skadade sig. Plötsligt kommer jag ihåg allt från olyckan , något jag inte tänkt på mycket länge. Att skidorna inte löste ut, att jag fick ligga i snön jättelänge innan någon kom och hämtade mig. Hur ont jag hade det. Allt kom tillbaka.

Jag kommer inte ge upp. Nu vet jag, att jag är så där himla rädd. Det visste jag inte innan. Föreberedd kommer jag klara mig bättre, det är jag säker på.

Helgen blev med andra ord lite annorlunda än vad det var planerat. Det blev bra ändå, jag mös omkring och hade det bra. Lagom kallt och strålande sol, helt underbart.

Inga kommentarer: