Jag har upptäckt att jag många gånger håller mig själv tillbaka just på grund av det här. Vad jag tror att andra förväntar sig av mig, "så där kan väl inte du göra" osvosv. Det får vara slut på det nu. Nu ska jag göra det jag vill och vad andra eventuellt förväntar sig av mig, de ska jag helt enkelt strunta i. Ska jag inte vara jag, för att någon annan fått för sig att jag inte är sådan?
Den som känner mig själv bäst är jag och då ska det ju rimligtvis vara jag som sätter mina förväntningarna&gränser?
För det första så är det här så himla dumt. 1. Jag tror att någon tänker så. Tro är inte att veta. 2. Ingen annan kan sätta mina gränser om inte jag tillåter dem förstås.
Hur har du det i ditt liv? Styrs du av vad andra förväntar sig av dig? Har du gränser och sätter du spärrar på dig själv för att du tror att någon tror att du inte ska göra så? Eller har du undermedvetet gjort så för att göra de runt dig glada och nöjda. Det är ju väldigt kul att ha rätt. Vad händer om du gör tvärtemot vad de förväntar sig? Vad händer då? Är du redo att testa?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar