Det är så oerhört skönt att gå på välkända stigar och vägar. Att höra tystnaden och se mörkret. Att prata med välkända människor. Dansa med de samma som jag gjort på varje älgfest. Stjärnhimlen är vackrare på något sätt. Andas frisk luft, få röda kinder och sitta på trappen och dricka kaffe. Mata fåglar. Skratta med vänner. Nya och gamla barndomsvänner, alla lika viktiga. Alla vet vem jag är. Det är ok att bara svänga förbi och dricka en kopp kaffe, bara så där.
Det är också en stor utmaning när jag varit van vid att ha allt nära.
Jag saknar stora mataffärer som har allt, och många olika sorter av allt. Ibland saknar jag att gå i en stort shopping galleria och bara titta, sitta på café i stan och se på folk, dricka gott kaffe, gå på bio precis vilken dag som helst. Sitta på en mysig pub och snacka skit. Middagar med vänner. Roliga konserter.
Att ingen vet vem jag är.
Det bästa är att jag kan få både och. Jag bor här i lugnet. Och allt det där andra är där, en liten bit bort fast ändå nära. Eller så flyttar jag till en plats som har lite av allt. Det är ju också en möjlighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar