Jag har genom åren förstått vad som är viktigt för mig.
Det är människorna som går bredvid mig i mitt liv.
Min familj, min släkt, mina vänner och faktiskt de där andra bekantskaperna som också är viktiga. De som kanske inte känner mig så bra, men ändå tillför så mycket i mitt liv.
Människor som på sina unika sätt sätter sina spår i mitt liv.
Som tex.
Min mormor som så gärna berättar och delar med sig. Som ger mig tips och råd. Som klipper gräsmattan och skottar snö så hon blir alldeles slut. Som bakar sockerkaka. Som äter en bit av sockerkakan och säger "jag fuskar lite idag" , varje dag. Trots sin åldersdiabetes. Goa, älskade mormor.
En av mina vänner som ibland skickar sms där det står fantastiskt snälla saker till mig. Klokheter som får mitt hjärta att jubla.
Brorsan som bara är där, min lilla lillebror som har blivit stor. Han ställer liksom alltid upp, vad som än händer. Sen gillar han att sjunga tillsammans med mig, så där galet fult av vi båda brister ut i hysteriskt skratt.
Lilla kusinbarnet som är totalt charmerande. Hon kan färger nu. Och så pratar hon äppelbomål och är jättesöt.
Arbetskamraterna som redan är nära. Som får mig att skratta precis varje dag på jobbet.
Mina föräldrar som älskar mig vad sjutton jag än hittar på. De hejar på, de stöttar, de finns där, hjälper alltid till. Tar hand om min bebis (dvs min hund). Fixar och trixar och bara är, de bästa föräldrarna man kan tänka sig.
De långa promenaderna med olika vänner. Olika lååååånga och korta samtal, de som är där när jag skrattar och de som är där när jag gråter. Och de som alltid är där.
Lilla bebisen som får hela mig att skratta, bara genom att han rynkar pannan.
Och så vidare.....
Jag är tacksam.
Kärlek till er alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar