Det där med att vara stark kan vara både och.
När jag var yngre så var det många runt omkring mig som tog mig för givet. Många. Ni vet jag är i grunden väldigt glad. När jag plötsligt inte var glad var det väldigt många som inte klarade av det. Trots att jag alltid ställde upp om det var åt det andra hållet.
Idag väljer jag. Det låter lite krasst kanske, fast ändå så är det lite så. Eller så är det helt enkelt så att jag klarar att säga ifrån. Nä vet ni vad, nu mår jag skit och nu får du faktiskt finnas där för mig en liten stund. Kanske?
Att vara stark kan få de omkring som inte är lika starka att bli avundsjuka, rädda, arga osv osv. Vad tänker du om det här? Vad är att vara stark? Hur blir en stark person mött? Och om vi tänker tvärtom?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar