Livet börjar återvända

jag har legat och sovit i timmar, däckad av feber. nu börjar livet sakta men säkert återvända. tack och lov. jag trivs inte alls med att känna mig trött, hängig och utan någon som helst energi eller kraft. fy tusan säger jag bara. tack för att jag normalt är helt frisk. jag orkar inte ens tänka tanken på de som går igenom livet med konstant smärta, trötthet eller annat. de är så fruktansvärt starka. jag imponeras. trots att jag vjet att de inte har ett val. fast de har ett val de kan lägga sig ner och vänta på att dö eller så kan de leva så mkt de kan med de förutsättningarna de har. så är det. fast trots det, imponerande. själv så blir jag psykiskt knäckt av bara några dagar...