Jag älskar verkligen att vara på resande fot igen. Jag är på en liten visit i Oslo, min gamla hemby. I like it. Blir nästan lite stressad när det känns som jag sitter fast. Har varit på kontoret i flera veckor nu. Samma känsla kan infinna sig i en relation. Kanske jag borde vara singel för alltid och resa runt i hela världen?
Varför är det så? Att jag känner mig nedtryckt, fast och fången i en relation?
Kan det vara så att fröken Nilsson är lite för dålig att ta hand om sig själv, sätta ramar, säga nej, följa med och hela tiden återkomma med frågan, vad vill jag?
Hur som helst.
Inflyttningsfesten var så himla bra att jag var skakig fram till i förmiddags. Det var klackarna i taket och full fart. Det var verkligen en superfest. Jag mådde bra, jag tror att de flesta som var där mådde bra. Och jag tror de flesta delade mitt mindre bra mående dagen efter. Det var värt det. Ibland behövs det en riktig dunderfest som liksom skakar om en och får en känna att en lever.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar