Om att cykla ett Vasalopp

Då var det då dags igen. Cykla framför tvn och se på alla härliga Vasaloppsåkare. Förra året gjorde vi samma sak, dock hade vi cyklat lite innan. Lite spinning och så där. Nu satte jag mig på sadeln och kan ärligt talat inte säga att jag vet när jag sist satt på spinningcykeln. Jag satt som sagt på spinningcykeln och Roger på trainern (dvs sin racercykel som man har en liten "ställning" till).

Jag förstod innan att det skulle bli tufft, både med tanke på den totala ovanan - dvs ont i rumpa, rygg osv och den relativt dåliga konditionen. Jag har haft svårt att motivera konditionsträningen eftersom jag får ont när jag springer. Och då har jag tappat det helt!! Jag hade förstås kunnat cykla. Förstås. Men det har jag inte gjort.

Sen har vi ju den här utmaningen med att det faktiskt blir ganska tråkigt efter en stund.....

Vi har ju en liten deal med att varje timme så är det ok att ta en 5 min paus, dvs sträcka lite på benen, gå på toaletten, fylla på vattenflaska och kanske stoppa något i munnen. Tack och lov för det!

Eliten startade ju segt alltså, jag blev lite orolig ett tag att jag skulle få sitta på cykeln längre än jag hade trott. Det gick ju bra tillslut. Det blev 4 timmar och 8 minuter. Pjuh!

Det gick bra under själva cyklingen, trots mentala svackor men oj vad kroppen var sliten efteråt. Hade ont i vänster ben på kvällen, precis överallt. Så lite lätt överansträngd kan jag tänka mig.

Till nästa år, ja då får jag nog ha lite timmar i cykelkroppen först :)

Starten går! 

Sliten och trött efter genomförd Vasa, dock glad - det syns inte så bra på den här bilden eller hur?