Att inte vara på plats

Værldens bæsta morfars liv børjar ta slut. Det gør ont. Han ær gammal och har vad jag vet levt ett vældigt lyckligt liv. Det ær den dær førbaskade cancern som inte kunde hålla sig borta. Jag ær rædd før att han ska lida, att han inte ska få vara lycklig ænda in i mål. Vill inte att han ska ha ont och vara rædd. Jag har aldrig sett honom arg, aldrig någonsin. Dæremot har jag sett honom skratta och le, hur mycket som helst. Han ær nog en av de dær mænniskorna som bara læmnar vænliga, glada spår efter sig. Hans tassavtryck hær på jorden kommer aldrig någonsin førsvinna och suddas ut. Han kommer alltid finnas kvar, mannen som ær den snællaste jag vet. Min allra bæstaste morfar!