Trötthetskoma

Igår hade jag den tröttaste dagen på längre. Jag var så trött att jag gäspade hela dagen lång. Drack litervis med kaffe och för att överleva slängde jag i mig godis också. Jag som efter helgens bravader (40års kalas) ska tillbaka till ett mer eller mindre sockerfritt liv. Det är för övrigt skitsvårt att ta bort socker ur kosten, det finns gömt i det mesta.

Att flyttstäden var undangjord, alla saker flyttade till vår gård gjorde nog att spänningen släppte. Jag kände mig som en gammal disktrasa. Helt utpumpad. 

Igår skulle jag även ha yin yoga efter jobbet och jag längtade hela, hela dagen.

Och jag fick en härlig upplevelse. Trots enorm trötthet och stelhet i hela kroppen.

Jag är stolt över att jag:

* Lyssnar på min kropp och inte pushar den mer än jag borde.
* Jag låter mina känslor komma ut (vilket igår slutade med tårar som sakta rullade ner från kinderna).
* Att jag har förmågan att slappna av och att jag har tålamod med mig själv (hör och häpna).
* Har förmågan att hamna i dissad position och kan se ner på mig själv utifrån. (jag hamnar ofta uppe och kan se ner på mig själv) Ge mig själv det jag behöver just för stunden. Detta är så himla härligt, ni skulle bara veta.