lördag 14 maj 2016

4 år

För lite mer än fyra år sedan så träffade jag min sambo. Dessutom inte bara en sambo, utan världens bästa man, min bästa vän (efter Nisse) och en av världens mest snälla människor.

Varning för en lite så där, partisk text här. Lite gulligullgullig också. Och så. Men han betyder så himla mycket för mig. Precis så där som jag hoppas att ni har det i era relationer, ni där ute.

Han är ett kap helt enkelt.

Vi kompletterar varandra så himla bra.

Om jag är högt och lågt, så är han mittemellan.
Om jag har tusen planer, får han mig att förstå verkligheten (att man behöver prioritera).
Om jag är stressad är han lugn.
När jag tror att allt måste gå fort så tar han det i ett lugnare tempo.
Jag älskar att stå i centrum och det är det värsta han vet.
När jag glömmer bort alla födelsedagar, årsdagar och allt vad det är, så har han stenkoll.
Jag letar yrvaket omkring efter saker och ting så verkar han ha mera koll.
Och så vidare och så vidare.

Framförallt, så ger han mig kramar när jag behöver det (och inte ens fattar det själv).
Han lyssnar på mig.
Han ser mig.
Han verkar förstå.

Låter mig ta plats, hänger med, står vid min sida, älskar mig precis som jag är.

Jag älskar honom helt enkelt.






Inga kommentarer: