Soliga söndag

Söndagen har börjat strålande. Med strålande sol och klarblå himmel och massa frisk luft. Långpromenad med svägerskan och så Äppelbo AIKs tipspromenad., Jag älskar verkligen det med Äppelbo, alla som arbetar ideelt och fixar och trixar. Nu sitter jag i solen och njuter. Blir nog en skogspromenad på eftermiddagen också. Det gäller att passa på. Njuta av livet.

Endorfinglad

Jag har äntligen kommit igång med träningen på det där sättet som jag tycker om och älskar. Jag menar vem sjutton tycker inte om att cykla ena dagen, träna styrka den andra, jogga den tredje, bootcampa den fjärde. Variation är nyckeln till succé när det kommer till träning i mitt liv. Jag gillar att utmana hjärnan. Lura den lite, för att på det sättet lura kroppen.

Idag körde jag BootCamp för några av mina vänner och bekanta. Trots snöblask, regn och lite småtråkigt väder så blev vi åtta personer. Jättekul. Kul med sällskap. Det verkar som de flesta trivdes så det blir en fortsättning. Nästa lördag kör vi igen.

Endorfinerna punpade i kroppen efteråt.

Nu kommer det en kompis hit, vi ska käka mat och kanske dricka några glas vin. Prata och så.

Då var det vinter igen, för en stund:

En mindre lycklig tjej och en supernöjd kille som tycker att livet är ganska gött, trots snö igen.

Äsch, det kunde vara värre. Det är ju fredag också.

En liten påminnelse så här på torsdagmorgonen:

Släppa krav

Ge aldrig upp, lev ditt liv och var trygg i vetskapen om att du alltid gör ditt bästa.

Håller vi med?

Tudeeluuu :)

Underbar helg

Sammanfattningsvis, en riktig kanonhelg. Återkommer.

Dagens låt:

Någon som jag brukade känna...

Förberedelser

Jag försöker förbereda mig inför en presentation med jobbet. Inför alla säljare på Diplomis, ja salgsledermöte är grejen. Vi har en timme och en kvart på oss och det kommer bli kul. Jag håller i delen "information&inspiration".  Jag är lite trött så det brister lite i koncentrationen.

Kramkalas:

Möta sitt X

Har träffat X idag, vi åt mat. Eller ja, han drack 3 öl på mindre än en timme och kastade sig i en köttbit. Jag sippade på ett glas vin och åt lite ost. Vi pratade nästan inte. Hur tråkigt är inte det? Vi har trots allt delat flera år tillsammans, borde det inte bubbla av saker att prata om? Kul att ses fast det lämnade en bitter eftersmak. Gjorde vi detta för att vi tänkte att vi måste? Eller för att vi ville? Om det var så att vi ville, så kändes det konstigt. Mkt konstigt. Tror att det där konstiga "jag har en tjej som inte vet att jag träffar dig just nu" lämnade en bitter slöja över hela grejen. Jag frågade förstås. Det behöver väl inte hon veta. Och nja, jo jag tycker väl kanske det. En vänskap är inte något att dölja.

Ok jag erkänner direkt

Jag saknar att vara instruktör. Spinning är kul, fast ännu roligare som instruktör. Så det så.

Don´t give up

Sida vid sida

Coelho:

Life is too short to be wasted in finding answers. Enjoy the questions.

...

Äntligen!

Jag längtar och saknar min styrketräning. Äntligen är det tillbaka. Drivet. Nu blir det fokus. Härligt.

Att vara kluven om att upptäcka något

Igår under ett samtal med en god vän så kom det fram att jag kanske inte "trots lite panik över det hela" faktiskt inte vill ha en relation just nu. Borde kanske det? Herregud jag är 31 år. Haha. Ja men du vad kul det är att hitta sina egna konstiga "sanningar" som finns där under ytan utan att jag reflekterat över det.

Jag trivs med mitt liv, precis som det är just nu. Det är BRA!

Kommer ni ihåg för några dagar sedan? Min panik över att ingen kar någonsin skulle dyka upp där bland träden i skogen och att jag skulle få leva ensam i resten av mitt liv.

Jag funderar på om det kan vara så att jag vill och önskar vara i skogen för att helt enkelt slippa? Gömma mig en stund där bland träden.

Eller är det så finurligt att den man jag ska ha, han kommer att stå där en vacker dag och skina som en sol? Han kanske delar min längtan efter skog&fjäll för sjutton.

Han kanske har samma rädsla som jag, rädslan att bli fast och inte få leva sitt eget liv och att han också gömmer sig där i skogen för att komma undan för en stund. Och han kanske delar den otroliga känslan som infinner sig. Lyckan och lugnet liksom.

Och vet ni, när tiden är inne då står han där. Nu är jag bara. Orkar inte jaga, orkar inte leta, orkar inte. För att när det väl kommer till kritan så vill jag inte. Inte just nu. Fråga mig igen imorgon så får vi se?! Imorgon kanske jag vill.

Klart jag någongång vill ha en nära relation med en man. Så klart. Någongång.