Slog mig ner i soffan med en kopp kaffe och nya numret av Topphälsa. En av artiklarna slog mig i magen med en knytnäve. Den påminner mig om hur det kan vara i Lenas liv, när jag inte tar hand om mig själv. Nu var det länge sedan jag hamnade tillbaka i det här mönstet för att jag är medveten och hinner stoppa mig själv.
Den börjar så här:
" Yr i huvudet. Svårt att koncentrera sig. En känsla av att vara halvt levande. Sömnproblem och en förlamande trötthet. Vin på kvällen för att varva ner, massor av kaffe på dagen för att orka. Och så stressen, tempot på jobbet, den ständiga överväxeln, drivet att alltid prestera och leverera, egna och andras krav. "
Är du en prestationsprinsessa som jag?
* Jag tror att jag ibland försöker bevisa mitt värde genom att vara duktig?
* Jag känner ibland att jag måste vara lite bättre än andra för att duga inför mig själv?
* Min självkänsla är mycket beroende av vad jag åstadkommer i mina dagliga sysslor?
* Jag känner ibland ett inre tvång att åstadkomma något värdefullt i livet?
När jag stressar på så ramlar jag fort ner i det här. Och när jag är där, då är det givetvis mycket svårare att brotta ner ätstörnings monstret också. Då börjar tankar som trycker ner mig själv, cirkulera. Det är ju så att ungefär nittio procent av de som drabbas av ätstörningar är "fröken duktig", prestationsprinsessor.
Det jag gjort är att jobba med min självkänsla. Jag vet att den som är jag, är inte lika med vad jag presterar. Jag är den jag är oavsett. Det är svårt men det går bättre och bättre.
Jag försöker ta en paus och lyssna på mig själv. Jag har dykt in i mig själv och försökt hitta den Lena som jag faktiskt är. Starka och svaga sidor. Fokuserar på de goda. De svaga jobbar jag med. Men jag försöker också att inte sätta press på mig själv, jag kan inte vara duktig på allt. Jag lyssnar på mitt hjärta och mina känslor. Försöker se situationer som de är. Försöker slappna av.
Jag har kommit långt. Men har fortfarande en lång väg att gå. Det gör mig glad. För jag gillar den här resan som kallas livet. Jag älskar att leva och jag älskar att se min egen utveckling. Det kommer aldrig att ta slut.
Livet är inte enkelt, bara fantastiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar