Nu har morfar tackat för sig här på jorden och är ute på nya äventyr någon annanstans. Jag tror han har det bättre nu än hur det var. Det känns helt otroligt konstigt, vetskapen att jag aldrig kommer få träffa honom igen så länge jag lever i alla fall. Jag har ju en tro på att vi möts igen, trots allt, någongång. Det är så mycket jag inte vet om livet och döden. Nu har i alla fall morfar fått ro.
1 kommentar:
klart ni kommer att mötas igen. kanske som fjärilar, kanske som gäddor.
hoppas att du är okej. jag finns här. <3
Skicka en kommentar