Av någon anledning så får jag liksom för mig att jag ska vara precis lika bra som när jag cyklade sista gången inför vintern. Kanske till och med bättre. Utan att ha cyklat speciellt mycket. Ja ni hör ju, den ekvationen hör liksom inte riktigt ihop.
Mycket riktigt så blir det ju ett rejält uppvaknande första gången en tar fram racercykeln och drar iväg.
Det börjar göra lite ont, det känns konstigt, sitter jag bra, får jag igång rundtrampet och så vidare och så vidare.
Det innebär att fröken Nilsson får lite känsla av blod, svett och att det faktiskt kommer lite tårar. Tårar av besvikelse. Det är faktiskt ganska pinsamt. För vem sjutton är bra på något som man liksom inte har gjort på längre? Det är väl klart att det behövs några turer för att komma in i det. Få in tekniken och liksom rulla på. Känna kraft och energi. Och alltså, jag är liksom inte en som är rutinerad på cykling - för andra som liksom är född på en racercykel så kanske det är så. Inte för mig.
Dessutom är ju kondisen inte direkt av toppenkvalitet just nu den heller, problemen med fotlederna har ju liksom lett till lite följdgrejer som är lite mindre roliga.
Dessutom så verkar jag ha en väldigt lång uppvärmningssträcka på cykel. Det tar ett tag innan mina muskler blir varma och är villiga till att arbeta på (måste innebära att jag har väldigt stooooora muskler eller hur ? :) ).
Jag vet det här, fast ändå.....det är lika varje år! Jag drömmer om att bara kunna kliva upp på cykeln och dra iväg i ett galet tempo, få till växlingarna i backarna snabbt och rutinerat, få in rundtrampet, inge ont i kroppen - utan bara så där härligt bra, precis allting! Flyt, lätthet och glädje.
Får nog fortsätta kämpa på, och framförallt slänga den där jäkla prestationen åt pipsvängen!!!
Tur allt kändes bättre efter halva tiden när vi vände. Då plötsligt fick jag in betydligt bättre tempo och växlingarna kändes bra. Lite mer vind i ryggen istället för i ansiktet. Och plötsligt infann sig det där lyckliga leendet. Och plötsligt så förstår man ju, det blir så jäkla självklart - varför en cyklar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar