Jag har haft en sådan där dag, som jag inte riktigt längre klarar av. Från 5 på morgonen till 19 på kvällen. Jag blir så jäkla sliten, lite fibromyalgi värk kommer krypandes och tröttheten kommer.
Det är lite lätt att det blir så här, de intensiva resperioderna. Det blir jobb.
Visst ser det ut som på instagram att jag får se massor. Uppleva massor och så vidare. Fast helt ärligt, det tar inte många sekunder att knäppa en bild. Bakom ryggen på en så ser det kanske helt annorlunda ut jämfört med vad bilden visar. Och tiden, den räcker inte till.
Visst får jag se mycket och jag får uppleva mycket.
Fast det är inte alla som ser den andra delen, långa dagar, timmar i bilen, väntan på flygplatser, sena kvällar med att försöka svara på mejl, elektronik som inte fungerar, GPSer som visar fel, hyrbilar som är annorlunda, lunch på en dålig vägkrog osv osv. Det är inget 7-16 jobb när en har en "resperiod", det är jobb mest hela tiden.
Och ändå är känslan - att man inte hinner med.
Så mina mikropausar visar inte verkligheten, bara en liten del av den. I mitt fall - även fruktansvärt viktiga mikropausar, utan att se det där vackra, stanna upp några sekunder och ta in det - så hade jag nog inte fixat det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar