Klockren:

Den här är riktad till mig själv. En påminnelse. Att andas, lyssna inåt - innan jag svarar ja.

Tre C

Underbart. Jag håller med till punkt och pricka. Och valet/möjligheten ligger hos dig. Endast dig. Vad vill du?

Vad fokuserar du på?

Anledningen till att våra affärer inte riktigt går som det ska.....

Dagens mellis:

To don`t listor!

To-do-listor" kan vara rätt kul, men frågan är om inte "To-don't-listor" är liksom ännu bättre.
Skriv ner allt det du "måste göra" och så stryker du mer än hälften av det du klottrat ner på papperet.

Visst är det så att det finns andra människor där ute som kan hjälpa dig litesom faktiskt är bättre att handla än du? Som kan gå på det där mötet? Som kan ta det där instruktörspasset du så gärna vill slippa för att hinna med en middag med tjejerna, som kan ta fram dammsugaren och dammsuga? Osv.

It's not all about you.

Målet för dagen: 5 saker som är viktigast, inte 75 mes-viktiga. Then go do.

I höst ska jag testa detta:

Är nyfiken på hur min kropp reagerar utan gluten och laktos. Detta är en diet/livstil som kallas Paelo. Så jag ska testa, får se om min mage kommer gilla mig. Någon som testat?

Någon som vill hänga med?

http://kraftkarlstad.se/

Café

Idag efter jobbet så blir det café. En supermysig tjej i Äppelbo som startat ett litet sommarcafé med hemmabakat. Ser verkligen fram emot det. Hon är en av tjejerna som jag inspireras av. En härlig tjej med många järn i elden.

Att spela ett stycke om ett liv som är ditt..

Älskar den här

Ett alldeles eget:

Hus....åh tänkt er. Jag drömmer vidare...

När det kommer från hjärtat:

Du behöver inte göra någonting, säga någonting eller uppnå någonting för att erhålla ett värde eller uppleva kärlek i livet.
Bara genom det faktum att du existerar, bara genom att vara dig själv, som du är, äger du det värde som är din födslorätt som människa.
När du inser det, med hela ditt hjärta, upplever du ovillkorslös kärlek.

Då lever du plötsligt utan rädsla och kan - paradoxalt nog-göra och uppnå precis vad du vill.

Men då kommer det från hjärtat och inte från en önskan om att bli sedd och bekräftad.

Kan du se skillnaden?

Lyssna:

Det här hade jag lyssnat på om jag haft tid.

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=909&grupp=17557&artikel=5169164

Längtan efter lugnet

Jag har en väldig förmåga att köra på i full fart och tempo. Jag älskar när det händer massor av saker. Träffa människor. Dunderallergisk mot gräs. Äter mediciner så det susar. Blir oändligt trött. Mitt i allt det här så har jag blivit kär också. Prioritet. Ja förstås. Men nu säger Lena ifrån till sig själv.

Jag känner inte igen mig själv när jag ser mig i spegeln. Jag ser grå ut. Mörka ringar under ögonen. Blek.

Jag behöver tid för mig själv. Så nu blir det så.

Ikväll efter bootcampen. Och imorgon kväll efter jobbet (en kväll helt utan planer).

Ensam.

Tänka. Pyssla om mig själv. Bara vara.

Jag längtar.

Kanske att jag återigen känner igen mig själv när jag ser mig i spegeln. Att glädjen kommer tillbaka på riktigt liksom. Glöden. Glittret i ögonen. Lugnet. Det är där jag vill vara.

Jag vill sitta på en brygga och fiska. Helt tyst. Titta på vattnet. (helst utan mygg och knott.). Sen vill jag bara kramas och känna mig lite liten.

Fräsarcykeln!

Hur kul är inte det här? Hur kul som helst. Galet kul. Och jobbigt förstås. I love it!

Fräsarcykeln är väldigt beroende av mig bara. Inte lika fräsig i uppförsbackarna med jäkligt fräsig i nedförsbackarna. Så från och med nu är vi ett team. Team Fräs.

Lycka finns i en cykel!

Tjooohooo, jag har köpt en racercykel. Nu ska jag ut på vägarna och susa. Gud va kul! Återkommer med bilder på pärlan!

Haha!

??

Dax att snickra lite....

Så där ja, då har jag hittat lite inspiration på en norsk blogg. Så här vill jag ha. Det är bara att fjäska lite för pappa och se om han har lite brädor. Snickra, betsa och så klart! Ursnyggt! Ragge, hjälper du till?

Om att inte ge upp...

"En dag"

“Tricket är… att vara modig och självsäker och göra skillnad. Inte förändra världen precis, bara den lilla. lilla delen av världen omkring sig. Ge dig ut där med din passion och jobba hårt på…nånting. Förändra människors liv genom konsten kanske. Skriv något vackert. Vårda dina vänskaper, stå fast vid dina principer, lev passionerat och fullt ut och väl. Upplev nya saker. Älska och bli älskad, om det alls är möjligt. Ät nyttigt. Och sådär.”




David Nichols

Pigg&Alert?

Kärlek?

Do it!

Precis....

Träna hjärtat:

Hehe:

Kärlek:

Tjo flöjt!

Dan för dan

Imorgon blir det tjo och tjim. Det är dax för midsommar.

Midsommar i Äppelbo.

Midsommar med familj och vänner. Det kommer att bli hur bra som helst.

Det ska:

* Lövas
* Ätas glödstektsill (ev. slinker det ner en snaps eller två)
* Hembygsgård
* Plockas blommor (är viktigt.)
* Grillas med kompisar.
* Cyklas runt sjön.

Traditionellt och bra. Och det är strålande sol.

Fejjan...

Saker jag drömmer om:

En ataljé

Kloka kar:

Trädets visdom:

Dagens fråga:

En helt ny dag.

Jag fick gå en promenad i skogen igår jagad av mygg.

Jag fick kramas.

Jag fick gråta en liten skvätt.

Nu känns jag som en ny människa igen.

Tack!

Att våga erkänna

Jag är rädd.

Efter min ätstörning så har jag försökt att ha så lite fokus som möjligt på min kropp. Jag har medvetet valt att fokusera på känsla, att helt enkelt att det ska kännas att det ska må bra.

Sen sakta men säkert har det helt enkelt blivit så, efter att jag bytt jobb som har andra förutsättningar än mitt förra och att jag under vintern har haft förfärligt ont i kroppen (jag har skrivit om det tidigare) så har jag plötsligt fått en kropp som jag inte är nöjd med. Jag har ingen god känsla heller, jag mår helt enkelt inte bra med den kroppen jag har.

Hur gör en då? När man så gärna vill, men inte vill krångla till det för sig med kost och konstiga dieter? Jag har som sagt inga bra känslor och tankar runt för stora ändringar eftersom resultatet sist blev ganska så dåligt om man säger så. (5 år av ätstörning här kan du  läsa mer om det om du är intresserad:  http://frokenappelbo.blogspot.se/2008/11/uns.html och här: http://frokenappelbo.blogspot.se/2012/03/5-ar-av-mitt-liv.html)

Hur sjutton ska jag göra nu, så jag inte trillar in i det igen?

Jag har en plan.

En väldigt enkel plan.

Det handlar om:

Bättre matrutiner, (tex. mindre portioner, mer ofta).
Varierad och rolig träning. Ökad dos.
Mera protein.
Mera promenader med vovven (återhämtning och välmående).
Försöka undvika de onödigaste socker och fettchockerna.

Det är inte alls så konstigt. Helt enkelt självklarheter. Det handlar fortfarande om känsla fast lite mer på kropp också. Lite mer balans bara. Lite mer fokus.

Mitt i förälskelsebubblan. Tur han gillar att träna, kanske vi kan göra det lite då&då tillsammans.

3 enkla regler!

Hahahhahaha:

Helt riktigt:

Vem är du?

Nyfiken.

Jag ser på statistik att jag har en del läsare.

Vem är du?

Kommentera gärna på mina inlägg och dela med dig av dina tankar om saker och ting jag skriver om. Det skulle uppskattas.

Kram

Victim vs victor

Det här med att ha en pappa med cancer

Jag skriver inte så mycket om min pappa här. Min pappa är den aboslut bästa pappan som finns. Och jag vet att jag är partisk. Och det får jag vara. Stora, starka pappan.  Varför skriver jag inte om det här? Eller varför har jag inte gjort det?

Jag vet faktiskt inte. Det är kanske för att det blir så otroligt verkligt då. Eller för att jag vill hålla det inom mig alla de känslorna som faktiskt är där, precis hela tiden.

Men nu plötsligt, så vill jag.

Min pappa har en vanlig typ av cancer, prostatacancer. En cancer som många överlever. Jag kan uppleva en viss nonchalans från människor runt omkring kring det här. "jaja, är det prostata - det är en enkel match". Och visst självklart, det är ju precis det som vi försöker intala oss och framförallt pappa, att det här kan du klara av. Och jag förstår att det är av välvilja.

Fast jag blir ändå, liksom förbannad på folk. Eller förbannad på folk är väl kanske fel ord. Mera. Ja men hallå, min pappa HAR faktiskt cancer. Och ja ok, det är en relativt positiv prognos på den typen av cancer.

Men med ordet cancer så kommer så otroligt mycket mer.

Som: 

Rädsla

Ilska

Sorg

Maktlöshet

Och den typen av känslor, de kommer oavsett vilken jäkla prognos cancern har.

Och jag förstår förvirringen hos folk. Jag är ju glad. Hur sjutton ska folk veta att även de här känslorna ramlar runt inom mig?  Ja kika in i mina ögon. Våga fråga.

Det är nämligen inte så att jag förtränger, jag är fullt medveten om cancern. Det är bara så, jag tänker INTE låta cancern få styra, bestämma och ta över mitt liv.

Jag måste få vara jag och våga leva. Våga skratta och ta vara på de sekunder som tickar förbi.

Jag tror nämligen att min pappa skulle må mycket sämre om han såg att den cancer som han kämpar mot även skulle förstöra mitt liv.

Jag är helt säker på att min pappa vill att jag ska skratta, kramas, dansa, sjunga och leva. Och jag vet att han förstår, att jag inte är mindre rädd, arg eller ledsen på grund av det.

Det är ett sätt att inte låta cancern få förstöra mer än den redan gör.

Sen är den där ändå, i bakgrunden.

Pappa ska in på strålning igen. Det känns bra. Självklart är det så att jag hatar att det måste ske. Men med alternativet "det finns cancer någonstans vi vet inte vart" och alternativet "vi vet vart den sitter, vi behandlar den" så känns alternativ nummer två som det självklara alternativet att tycka bättre om.

I mitt huvud finns en stark tro på att min pappa ska leva i många, många år till. Överleva. Klart att min pappa ska få uppleva mina framtida barn, klart att vi ska jaga älg och så där. Klart vi ska skratta, klyva ved och äta godis. Så det så.

Om det inte blir så? Det tar jag då. Ingen idé att tänka på det nu, leva i NUET är viktigt, inte i en eventuell framtid.Punkt!

Ta hand om er där ute. Kom igåg att tiden är där, för oss att ta vara på. Den kommer inte tillbaka. Visa det du känner.

2 vägar

There are two ways of spreading light: To be the candle or the mirror that reflects it.

Underbart!

Saker jag inte tycker så mkt om:

* Känna mig sliten och trött.

Snart, hoppas jag:

Detta borde prioriteras mera:

Får jag presentera.....

damdamadammmmm......nya trollmor!

Ni kommer väl och kikar ?

http://www.trollbrollopet.se/

Ett fantastiskt bygdespel som passar gammal som ung.

Sjuk och sånt där

Jag har tillbringat mina dagar i soffan och sängen. Förkylning blandat med allergi. Så det har varit lite sega dagar. Men nu vänder det. Håller i alla fall tummarna för det. Sen önskar jag att jag hade internet hemma, så där susande snabbt så att jag kan blogga. Jag saknar att blogga förstår ni. För det finns så där jättemycket här inne i mig som jag skulle vilja skriva om. Om blommor, träning och så där. Och kärlek förstås. Den där kärleken.

Dagens känsla:

Kort uppdatering:

Jag mår bra.
Jag jobbar.
Jag tränar.
Jag kramas.
Och festar.
Och är bakfull ibland.
Och idag är jag jättepigg och glad.

...(behövs väl ingen rubrik)

Bloggar lite mer sen....

Lena är förälskad

Dalkulla i hjärtat

Saker jag blir förbannad över:

Våldsam singelolycka i Äppelbo. Föraren har smitit från platsen när polis och ambulans kommer fram. Ägaren till bilen säger att det inte är han som kört bilen.

Jag säger bara. Fan.

Alla vet vem det är som kört bilen. Alla vet att den personen har problem med spriten.

Va fan gör han i en bil? Jag blir tokig på sånt här.

Slänger väl in en till klokhet:

Att se saker lite annorlunda....

What if....det är precis så här? Hahhaha.

Ahhhhhhhhh:

Använda hjärtat

Sant!