Längtan efter lugnet

Jag har en väldig förmåga att köra på i full fart och tempo. Jag älskar när det händer massor av saker. Träffa människor. Dunderallergisk mot gräs. Äter mediciner så det susar. Blir oändligt trött. Mitt i allt det här så har jag blivit kär också. Prioritet. Ja förstås. Men nu säger Lena ifrån till sig själv.

Jag känner inte igen mig själv när jag ser mig i spegeln. Jag ser grå ut. Mörka ringar under ögonen. Blek.

Jag behöver tid för mig själv. Så nu blir det så.

Ikväll efter bootcampen. Och imorgon kväll efter jobbet (en kväll helt utan planer).

Ensam.

Tänka. Pyssla om mig själv. Bara vara.

Jag längtar.

Kanske att jag återigen känner igen mig själv när jag ser mig i spegeln. Att glädjen kommer tillbaka på riktigt liksom. Glöden. Glittret i ögonen. Lugnet. Det är där jag vill vara.

Jag vill sitta på en brygga och fiska. Helt tyst. Titta på vattnet. (helst utan mygg och knott.). Sen vill jag bara kramas och känna mig lite liten.