Øgonen ær bra att se med och det ær vældigt vackert med øgon. Sjælens spegel. Just idag har jag ondare æn ondast i mitt høgra øga eftersom jag vaknade imorse med uppsvullet øgonlock och det ær væl troligtvis en vagel. Det ær førsta gången i mitt liv och inte hade jag den blekaste aning om att det gør så ont. Har till och med svårigheter att se och vad leder det till, jo ont i huvudet och trøtthet.
Men annars då? Jodå, det ær bara bra! Livet rusar på och jag har væl mer eller mindre insett att dra i handbromsen ær ett måste. Vad hænde med det dær att sæga nej? Det kommer tillbaka nu och då ska jag låtsas att det aldrig varit borta.
Att ta hand om mig sjælv, det borde væl ændå vara prio nr. 1. Hur ska jag annars kunna ge något till någonannan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar