Det vore så himla enkelt att bli ledsen, falla ihop, tycka livet är orättvist. För vet nu, livet som allergiker är INTE kul. Och nu har jag tydligen utvecklat astma också. Jaha liksom, tack för det.
Fast jag har beslutat mig för att jag inte vill låta det här få styra allt för mycket av mitt liv. Trots att min allergiperiod är lång, länger än de flesta och att faktiskt många av dem är samtidigt också. De liksom övergår och samkör lite ibland.
Och ja, det är jobbigt att nysa, känna sig konstant trött, ha svårt att andas, klia i ögon, näsa, hals. Rinniga ögon. Och sen kommer den sociala biten som faktiskt blir lite lidande, för att det går helt enkelt inte att vara med på allt mitt i allergisäsong. Ibland måste det prioriteras att vara inomhus även om vädret är kanon.
Och så gillar jag att träna. Mitt i det här.Och jag tror faktiskt att jag mår bra av det rent generellt även om det ibland givetvis känns helt fel när kroppen känns så sliten. Men det finns valmöjligheter för att göra det något bättre.
Träna tidig morgon eller kväll tex. Hålla till i skogen, där det oftast inte finns jättemycket gräspollen i alla fall.
Hur som helst. Trots allt. Jag får väl vara tacksam över att det bara är allergi och inget värre. Det hade kunnat varit cancer liksom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar