Längdskidor - så härligt!

Ja, det blir lite varmare. Så jag tippar på att det var någonstans runt minus arton när vi drog iväg för att åka skidor. Åkbart med andra ord, och lite kallt. Jag var lite spänd och hade inte så stora förhoppningar. Jag åkte nästan ingenting förra året på grund av smärta. Fast alltså, vet ni vad - det gick bra!

Jag försökte åka så avslappnat det bara gick, försökte fokusera på teknik (alltså, första åket är ju alltid en "hej kom och hjälp mig") och sket fullständigt i tempot.

Och jag hade lite ont, fast inte alls på den nivån att det begränsade mig. Jag kände (som vanligt när det går bra) att jag ville köra för alltid, hur länge som helst. Tur att jag har huvudet med ibland, som tänker att det räcker med en lagom runda som start. Idag blev det sex kilometer, fast jag hade gärna kört det dubbla. Det är nog trots allt klokt att inte bli för ivrig. Imorgon är en annan dag.

När jag satt i bilen på väg hemåt och drack varm saft, så rann tårarna av lycka. Lycka över att jag kunde åka utan att det gjorde ont. Det är lätt att ta saker och ting för givet.

Det är förresten otroligt vilka minnen "varm saft" framkallar, från när jag var barn och vi åkte skidor med Äppelbo AIK. Det var träningar, klubbtävlingar, Kalle Anka skidskola och så vidare - efteråt serverades alltid varm saft. Och det är än idag väldigt gott, framförallt när det var så pass kallt som det var idag. Du behöver vätskan, och i kylan är det inte gott med kall vätska. Kanske inte ens bra?

Kolla in bilden från dagens tur, visst är det vackert?