Vet ni vad kostigt det var när jag skulle till akuten. Vi åkte till en som ligger nära jobbet, där var jag inte välkommen. De tog inte emot sårskador. Ja, men hallå är det inte det som oftast är akuta skador?
Ja hur som helst och nog om det, första paniken har lagt sig. För jag fick lite panik det ska erkännas. Mina händer är mitt verktyg. Men nu känns det bättre, ingen idé att stressa upp sig för det här. Det är som är.
En del av mig tror att det här skedde för att jag kanske behövde en liten paus. Att tänka över mitt liv, reda ut i mina tankar vad det är jag vill. Kör jag på rätt väg? Är jag på väg och rätt håll?
Allt som sker för något gott med sig. Det här är kanske det bästa som kunde hända just nu, vad vet jag.
Ont det gör ont, med det går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar