Våga krossa hjärnspöken

Igår gjorde jag det, bestämde mig helt enkelt för att jag visst klarade att springa/jogga lite längre. 8 km blev det, ungefär dubbelt så långt som det normalt brukar bli (4-5km). Och för många är den sträckan ingenting. För mig var det dock väldigt stort.

Det är på något sätt på det viset att jag har satt upp en liten mental spärr när det handlar om att springa.

Jag klarar inte.

Jag är ingen löpare.

Jag är tung i kroppen.

Jag klarar inte att springa långt.

Fast jo, nu ska jag göra det lite då och då.

Så det så. För det gick ju. Och ännu längre ska det bli så småningom.

För av någon konstig anledning så ska jag genomföra en klassiker med start med ett Lidingölopp. Det är 3 mil. Så det är verkligen på tiden att krossa dessa hjärnspöken. Kommer bli skönt på något sätt. Jag orkar inte med begränsningar.