Fast jag är liksom inte igång.
I måndags var det bootcamp, då vågade jag inte träna eftersom jag vaknade på morgonen med halsont.
Igår så satte jag rekord i lermonster. Jag beslutade mig för att gräva ner de vinbärsbuskarna jag hade fått av min kusin i regnvädret. Och ja, jag kämpade på i 1, 5 timme och var helt lerig när det var över. Totalt! Skulle ha fotat om jag bara hade kunnat ta i min telefon, jag var för skitig. Och till råga på allt så hade jag jobbat över, så när allt det där var klart och jag hade lagat mat så då var kl 22 och då tränar inte fröken Nilsson inte.
Hade tänkt gå upp tidigt och joggat/gått innan frukost och jobb. Ja det gick ju inte alls, och efter jobbet så var det bara hem och vända för att sedan åka på behandling.
Så imorgon kanske? En liten lätt jogg borde jag få till tycker jag.
Så nu verkar det som att förkylningen valt att stanna i det mentala. För jag brukar sällan ha problem med att få igång mig med träningen.
Den här gången så känner jag att jag inte vill stressa igång. Lite här och där. Jag vet inte vad som har hänt, börjar jag bli vuxen på riktigt? Eller är det latheten som börjar komma krypande?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar