Förbaskade vader!

Mitt joggingpass igår gick så där. Alltså, mina vader är vaderna från helvetet. Jag får någon typ av krampkänning i dem som gör att det är omöjligt att fortsätta. Jag stretchar, går och så försöker jag igen. Funkar en bit, sen är det samma visa igen. Jag blir liksom tokig på det här! När jag kom hem så rullade jag lite på mitt mördarredskap. Alltså, det ser så himla oskyldigt ut, fast skenet kan bedra. Det gör ont! Så nu ska jag försöka bli lite duktigare på att använda mitt tortyrredskap, en liten stund varje dag borde inte vara så himla svårt att få till. Det är ju trots allt lite skönt efteråt. Och så lite vila från springandet (tråkigt), så blir nog det här bra. Trots allt. Och så blev morgonens träning på gymmet superbra, så jag är vid gott mod :).