Och det här har visat sig vara en känslomässig berg och dalbana. Verkar sitta något i området som är starkt förknippat med mina känslor. Mycket tårar har det blivit. För mig som jobbar med kroppen är det inte helt oväntat och inget förvånande i det. Dock var det ändå lite oväntat, för jag har inte lyckats koppla det till något sådant när jag själv försökt analysera vad det kan vara.
Så frågan är alltså, vad behandlar vi egentligen?
Jag har fått ström, akupunktur, mobilisering och nu den tredje behandlingen även lite massage. Tidigare så har vaderna och underbenen varit väldigt känsliga, det har som sagt kommit mycket tårar.
Efter första behandlingen, så fick jag ont i fotlederna. De fick sig en liten omgång, för det var mer eller mindre låsta fotleder som fick lite hjälp att få tillbaka sin rörlighet. Det satt även den del i bröstryggen och nacken. Men resultatet blev nästan värre än vad det var innan. Jag vaggade fram som en anka.
Efter andra behandlingen en vecka efter så blev det lite bättre, fortfarande ankstil. Gjorde väldigt ont under akupunkturen. Provade även att doppa vaderna i varmt vs. kallt vatten som var en uppgift jag fick med mig hem. Slutade med att jag grät som ett barn, det gjorde galet ont. Ska försöka igen, men utesluta det kalla vattnet.
Tredje behandlingen, kändes ok. Lite tårar. Mycket känslor efter behandlingen, inget jag kan klarat av att sortera eller förstå vad det är. Fast jag tänker att det bara är att släppa ut det som kommer, så kanske det onda ger med sig lite. Allt kanske jag inte behöver förstå. Hade mens under behandlingen också, kanske det gjorde att jag reagerade kraftigare än tidigare?
Nu blir det 3 veckor till nästa behandling, så jag hoppas att jag får tid och möjlighet att utmana vaderna lite. Prova att jogga lite osv. Fotlederna har satt stopp för det mellan behandling 1 och 2, mellan 2 och 3 så hann jag inte med. Vill ju gärna att det ska leda till något som är bättre än vad det varit.
Och så är det väldigt bra att jag blir påmind om att TA HAND OM MIG SJÄLV!!
2 kommentarer:
min behandling av ryggen, som egentligen inte är så mycket behandling utan mest stor koncentration på mycket små muskler, gör att jag tidvis känner mig riktigt svimfärdig. bisarrt men också häftigt på något sätt.
Ja kroppen är fenomenal på sitt sätt! Det är ju bara det där att lyssna på den som jag tycker är svårt, när jag vill så mkt hela tiden :)
Skicka en kommentar