Om kärlek:

So true....

“You can close your eyes to the things you do not want to see, but you cannot close your heart to the things you do not want to feel.”

Du e awesome!!!!

Klokheterna tar överhand :)

Full fart framåt

Massor att göra, återkommer!

Något att fundera över!

Jag har upptäckt att jag många gånger håller mig själv tillbaka just på grund av det här. Vad jag tror att andra förväntar sig av mig, "så där kan väl inte du göra" osvosv. Det får vara slut på det nu. Nu ska jag göra det jag vill och vad andra eventuellt förväntar sig av mig, de ska jag helt enkelt strunta i. Ska jag inte vara jag, för att någon annan fått för sig att jag inte är sådan?

Den som känner mig själv bäst är jag och då ska det ju rimligtvis vara jag som sätter mina förväntningarna&gränser?

För det första så är det här så himla dumt. 1. Jag tror att någon tänker så. Tro är inte att veta. 2. Ingen annan kan sätta mina gränser om inte jag tillåter dem förstås.

Hur har du det i ditt liv? Styrs du av vad andra förväntar sig av dig? Har du gränser och sätter du spärrar på dig själv för att du tror att någon tror att du inte ska göra så? Eller har du undermedvetet gjort så för att göra de runt dig glada och nöjda. Det är ju väldigt kul att ha rätt. Vad händer om du gör tvärtemot vad de förväntar sig? Vad händer då? Är du redo att testa?

Är det så det är?

Myrtramp&plockepinn

Igår kväll så följde jag ut min far på en liten promenad i skogen. Ja vi var ute i nästan två timmar tror jag bestämt och det var helt underbart. Skön, frisk och klar luft. Pappa har köpt mera skog och nu skulle dottern få se skiftet. Spännande att gå på myr vid den här tiden när tjälen bitvis fortfarande är kvar och bitvis inte. Vet aldrig vad som händer när en sätter ner foten. :)

Nisse var givetvis med.

Lycklig Lena som kom hem igen. Tänkt va enkelt det är att må bra. Ut i skogen bara. Klart.

Ur en norsk liten visa:

"Og når dyna varmar kring oss båe to
i mørke natta,
ska eg kviskre i øyra ditt og svara på
koffår du e den finast e veit"

De där intervallerna.

Det är blandade känslor det här med intervaller. Skönt, förfärligt, ont, spännande, jobbigt och så lite kul också.

Jag bor på hotell och det är ett jättefint fitnessrum här, som de så fint kallar det.

Så dagens träning blev så här:

Klev på löpbandet med kärlek i blick (eh, ja eller jag försökte iaf tänka positivt).

5 min gång i raskt tempo

5 min joggning

10 min 20/20 intervaller . Här är målet att verkligen köra på, full fart och fullt ös. Fokus på att få upp pulsen. Det ska vara jobbigt. Sedan hoppar jag av och återhämtar mig lite innan det är dax igen. Det här är faktiskt kul!

10 min 1min/1min intervaller. Här börjar det blir tråkigt tycker jag. 1 min är en evighet. En minut relativt högt tempo och sedan 1 min gå. Bara att fokusera på att tiden går, titta ut om möjligheten finns och tänka på något helt annat.

5 min promenad, nedvarvning. Trötta ben.

Efter löpbandet så blev det lite lätt styrka. Överkropp. Fokus bål.

En arms rodd med hantel

Kinesis: rodd, bröstpress, bålrotation

Avslutade med 2 olika magövningar.

Stretchade ben, rumpa, höftböjare.

Bilden visar kanske inte mitt illröda ansikte, man ser kanske att det blänker av svett i ansiktet och så mascara som rinner lite fint. Trött men nöjd! Tummen upp för det! :)

Good morning!

En tacksamhetsförklaring

Jag har genom åren förstått vad som är viktigt för mig.

Det är människorna som går bredvid mig i mitt liv.

Min familj, min släkt, mina vänner och faktiskt de där andra bekantskaperna som också är viktiga. De som kanske inte känner mig så bra, men ändå tillför så mycket i mitt liv.

Människor som på sina unika sätt sätter sina spår i mitt liv.

Som tex.

Min mormor som så gärna berättar och delar med sig. Som ger mig tips och råd. Som klipper gräsmattan och skottar snö så hon blir alldeles slut. Som bakar sockerkaka. Som äter en bit av sockerkakan och säger "jag fuskar lite idag" , varje dag. Trots sin åldersdiabetes. Goa, älskade mormor.

En av mina vänner som ibland skickar sms där det står fantastiskt snälla saker till mig. Klokheter som får mitt hjärta att jubla.

Brorsan som bara är där, min lilla lillebror som har blivit stor. Han ställer liksom alltid upp, vad som än händer. Sen gillar han att sjunga tillsammans med mig, så där galet fult av vi båda brister ut i hysteriskt skratt.

Lilla kusinbarnet som är totalt charmerande. Hon kan färger nu. Och så pratar hon äppelbomål och är jättesöt.

Arbetskamraterna som redan är nära. Som får mig att skratta precis varje dag på jobbet.

Mina föräldrar som älskar mig vad sjutton jag än hittar på. De hejar på, de stöttar, de finns där, hjälper alltid till. Tar hand om min bebis (dvs min hund). Fixar och trixar och bara är, de bästa föräldrarna man kan tänka sig.

De långa promenaderna med olika vänner. Olika lååååånga och korta samtal, de som är där när jag skrattar och de som är där när jag gråter. Och de som alltid är där.

Lilla bebisen som får hela mig att skratta, bara genom att han rynkar pannan.

Och så vidare.....

Jag är tacksam.

Kärlek till er alla!

NU!

...

Lördag i Mars

Det är faktiskt vår ute, fast det på något sätt faktiskt är vinter. Mars liksom, borde det inte fortfarande vara snö ute? Kallare?

Jag klagar verkligen inte, jag gillar vårvintern tycker bara det är lite märkligt.

Idag har jag varit i det "lilla huset som brann" och städat, flyttstädat. Nu är alla saker borta och det är endast några kubik med ved som ska flyttas. Skönt att vara klar med det fast även lite vemodigt förstås.

Cyklat&gått en långpromenad i solen. När jag cyklade trodde jag att jag skulle dö. Fick mjölksyra utan dess like och jag trodde jag skulle få ge upp. Efter några km kämpandes så svängde vägen och motvinden var borta. Pjuuuuh. Det gick betydligt lättare efter det.

Tagit in lite påskris. Hur härligt är det inte att bara kliva utanför dörren och gå några hundra meter, ta lite ris och gå tillbaks hem igen? Jag gillar det. Tar det inte längre för givet att ha naturen där precis utanför. Det lilla påskriset blev stort som ett träd. Skönt att huset är stort. :)

Ätit god mat med familjen. Jag har verkligen världens bästa familj, på alla möjliga sätt. Favoriten är givetvis lilla Alvar. Bebismys.

Ja, det var den lördagen det. Skön dag och det blir en tidig kväll. Kämpar mot en liten förkylning, sömn brukar vara den bästa hjälpredan. Och sömn ska kroppen få om en stund.

Var dig själv

Bröllop

Hur härligt är det inte att bli bjuden på bröllop?

Underbart om ni frågar mig. Kärlekens dag. Brukar alltid vara supertrevligt. Den stora frågan är bara, vad ska Lena ha på sig? Inte mitt favoritområde direkt.

Att köpa funktionella kläder jackor, skor, osv - ja det är mer min grej. Finkläder, inte riktigt lika kul.

Ska göra mitt bästa.

Några förslag?

Träna?

Jag insåg plötsligt att det var evigheter sedan jag skrev om träning. Och då kan man om man vill dra slutsatsen att jag helt slutat med det, eller så kan man tänka att jag fortfarande tränar men det är andra saker som är i fokus just nu.

Alternativ nummer 2 är det rätta svaret, om man frågar mig förstås.

Min kroppsliga status just nu är ok, inte mer. Jag har haft mycket ont i kroppen. Stress av olika slag har försökt släppa sitt tag om mig när mina tankar äntligen lyckades. Kroppen ligger lite efter. Jag har ont i leder, muskler och det värsta av allt är att jag upplever mig som svag. Jag tycker mer om att känna mig stark.

Så min träning har fått anpassa sig efter min något mindre pigga kropp.

Fokus har varit på:

* Långa promender

* Jogga

* Längdskidor (nu är snön borta)

Styrketräning är inte att tänka på just nu. Hela kroppen skriker nej när jag föreslår det. Jag som verkligen älskar att träna styrka. Inte heller högintensiv träning. Ja ni förstår läget.

Nu gäller det att lyssna så jag inte kör mig själv rätt i botten.

Hela gårdagen hade jag det här i mina tankar:

Då är det väldigt speciellt att jag just idag såg den här på facebook. Som pricken över i liksom.

Förändring&frihet

Är förändring lika med frihet? Hör förändring ihop med frihet? Som en vågskål liksom. Har du det ena så får du det andra?

Jag tänker att ja kanske det? För mig leder förändring till en frihetskänsla. Att veta att allt förändras alltid, mer eller mindre. Att växa fast, att inte förändras ger mig en känsla av instängdhet.

Vad betyder förändring hos dig? Och vad är frihet?

Jag tänker när jag hör de här orden att förändring är att något ändras. (i mina ögon oftast till det positiva). Det kan vara förändringar i alla olika plan i mitt liv. Privat, jobb osv. osv. Jag tänker att ofta så leder en förändring i den ena att även andra delar av mitt liv förändras. Att en förändringsprocess leder till att jag flyttas till ett positivare mer önskvärt tillstånd.

Frihet, då tänker jag på att flyga. Att inte sitta fast. Att vara fri att vara precis den jag är. Frånvaro av tvång. Det finns många definitioner av just frihet (olika typer av frihet) men i mina ögon i det här sammanhanget så tänker jag så här.

De hör ihop de här orden. Frihet, förändring, frihet, förändring. I alla fall i mina ögon.

Hur tänker du?