...

Helgen är här:

Kläder i alla väder

Träna utomhus i alla väder. Hur gör man i höstvädret? Hösten kan vara relativt varm med sol och plötsligt väldigt kall. Väldiga variationer.

Jag rekommenderar klassiskt lager på lager. Så här brukar jag göra.

Alltid:

Sport bh: Superviktigt. En som sitter bra runt och under bysten, som ger bra stöd i ryggen. Brösten ska i mitt tycke inte röra sig under träning. Själv använder jag det norska märket MXDC som jag tycker har fungerat jättebra trots ett väldigt rimligt pris.

Trosa: Ofta glöms trosan bort. Jag gillar att ha en trosa med funktionellt material när jag tränar. Detta för att det transporterar bort svetten från kroppen och inte kyler ner. När temperaturen kryper nedåt, är merinoulltrosor mitt absolut bästa tips. Oslagbart! Jag gillar trosor i hipstermodell som sitter bra på rumpan. :) 

Strumpor: Här använder jag gärna strumpor anpassade för träning. De sitter oftast mycket bättre runt foten och andas bättre.

I soligt väder, dock höstkyligt:

Överkropp:

Lager närmast kroppen: Underställströja.

Mellanlager: Jag är väldigt förtjust i väst. Jag har i fleece.

Jag vill gärna ha en i mer vindavisande material. Det har jag haft tidigare och jag älskar det.

Underkropp: Tights. Tidigare tränade jag aldrig i tights. Nu klarar jag mig inte utan. Jag älskar känslan. Följsamt, lätt och ledigt att röra sig. Prova! På hösten gärna lång variant. Blir det för varmt, dra upp dragkedjan längst ner och dra upp dem lite över vaden. Funkar finfint.

En kyligare kall höstkväll.

Överkropp:

Närmast kroppen:Underställströja.

Mellanlager: En något varmare mellanlager tröja. Funktionellt material. Här vill vi ha en som släpper ut svett men håller värmen.  Eller alternativt: väst.(favorit)

Ytterlager: Jacka. En jacka gjord för aktivitet, lätt att röra sig. Vind och gärna lite vattenavvisande med god andningsförmåga. Gärna stretchmaterial i ryggen så att du enkelt kan röra dig och då undviker du att jackan åker upp när du springer. Dagens jackor och mellanlager har ofta både fickor för nycklar och telefon/mp3/iphone osvosv.

Underkropp:

Närmast kroppen: Underställ (när det är kallt) Jag fryser oftast inte om benen när jag rör mig, springer osv. Det beror givetvis på antal grader.

Ytterlager: Tights. (Här finns det även varmare varianter, vintertights)

Huvud: Jag tränar gärna i "pannband". Är det kyligare: en mössa.

Händer: På händerna är det skönt med bra handskar som skyddar mot vind och vatten. Inte för varma dock

Är du ute på vägen och springer, då måste du komma ihåg reflexvästen. En billig livförsäkring.

Jag tycker det är bättre att du fryser lite i början av din träning än att du klär dig för varmt. Så prova dig fram till det som du tycker funkar för dig i olika temperaturer. Skor är givetvis en helt annan fråga. Som jag kanske återkommer till en annan gång.

Lycka till! Och kom ihåg att passa på att njuta av den härliga höstluften!

Alla bilder är lånade av: sportamore.se. Tack! :)

Näää...

Det finns så mycket annat som är så mycket bättre och betyder så mycket mer. Det första som slår mig: kärlek!

Skillnaden är bara två bokstäver

Men vilken oändligt stor skillnad de två små bokstäverna gör. Tänk på det när du tycker att något är impossible, ta bort de två första. Då blir allt möjligt!

Jag visste det.....

Har jag sagt det förrut?

Jag älskar hösten. Jag börjar känna mig pigg igen. Underbara känsla.

Imorse studsade jag upp och for till gymmet. Överkropp. Känslan var ok. Lite segt. Fast helt ok med tanke på vart jag befinner mig just nu (börja om och igen läget).

Därefter tandläkaren. Och även där gick det bra. Inga hål. Tandtråd!!!

Hur som helst. Jag längtar efter helgen något fantastiskt. Helg tillsammans med min underbara kille, skogen och så där. Älska livet!

Men idag så ska jag äntligen få träffa en ny liten kille. En av mina barndomskompisar har fått sitt andra barn. Mysigt värre.

Jag älskar upphopp:

Underbar start på dagen

Morgonpromenad 50 min med vovven. Härlig start!

Motiverad till 1000

Jag är galet motiverad.

Pratar givetvis om träning.

Nu gäller det bara att börja lite försiktigt så att jag inte blir helt galen. Får ont. Skadar mig. Och att jag håller mig frisk.

Men gud va kul det ska bli!

Jag har satt upp lite mål.

Lite lagom så där.

Träna varje dag fram till julafton. Eller aktivitet, rörelse borde väl vara det rätta ordet.

Ja det är sant. Det är målet. Jag har en vecka med älgjakt i Sorsele som är undantaget.

Och nej, ni behöver inte oroa er. Jag har inte blivit galen.

Jag ska träna i någon form.

Det vill säga. En blandning mellan styrketräning, kondition, uthållighet, intervaller, lågintensivt, högintensivt.

Det betyder att en dag kan en långpromenad vara dagens "träning" eller aktivitet medans dagen efter kan vara styrketräning.

Så ingen fara, variation är nyckeln.

 Kroppen får den vila den så väl behöver. Jag sitter på jobbet hela dagarna. Då klarar man massa aktivitet vid sidan om. Det är min övertygelse.

31 år och kärlek

Jag har funderar på det där, hur det förändras.

Kärlek och att uppleva kärlek.

Jag minns när jag var 19 år gammal och träffade en 13 år äldre man. Jag var galen av kärlek. Gjorde saker  jag aldrig gjort förrut, sa saker jag aldrig sa förrut. Jag hade helt enkelt gjort vad som helst för att få den jag ville ha. Himlastormande förälskad. Övertygad om att vi skulle vara tillsammans resten av livet. Helt övertygad. Läser en bok nu, där det står klart och tydligt att när man är under 20 år så tar man väldigt okloka val och att det beror på att hjärnan inte är fullt utvecklad. Hm. Ja, kanske det. Otroligt fin erfarenhet att bära med sig, oavsett.

Sedan kom den andra glada skiten och sen den där som inte var så snäll. Och alla har de lämnat spår efter sig.

Alla är väl att ta i, så många har de faktiskt inte varit.Men de jag haft en längre relation med. De har lämnat sina spår och avtryck. Den sista väldigt djupa. Obalanserat, kaotiskt, ibland väldigt, väldigt bra. Jag känner mig som ett liten sårad flicka ibland. Och ibland som en superklok kvinna. Och ibland så vill jag inte ens ha de erfarenheter jag fått genom den relationen. Fast det finns fina minnen och jag väjer att fokusera på dem, annars blir det inte särskilt trevligt.

Hur som helst. Det har satt sina spår.

I den relation jag lever i idag så visar det sig.

Det visar sig i att jag inte vågar. Jag vågar inte hoppas. Jag vågar inte vara riktigt, riktigt glad. Jag går och väntar på att han ska bli elak. Som att jag har en liten mur runt mig. En osäkerhet.

Jag gillar det inte.

Jag vet med mitt hjärta att han är fantastisk. Han skulle aldrig medvetet göra mig illa. Han är bland de finaste människorna jag vet.

Och ändå. Så finns det där. Rädslan.

Tänk om.

Det är det, det gör med en. Ett liv i relationer. De lämnar spår. De lämnar fotavtryck.

Och det gäller att släppa taget.

Han har inget med det att göra. Inget med det gamla att göra. Det är ju så och jag vet det. Och ändå. Så otroligt svårt att släppa taget. Försiktig. Jag har aldrig varit försiktig förrut när det kommer till kärlek.

Det brukar vara buller och brak och hej och hå.

Nu är det allt det lite gömt bakom en försiktigthet.

Han måste få sätta sina egna spår i mitt liv. Ta plats. Stor plats. För att liksom verkligen visa mig vem han är. Mycket. Jag har sagt det till honom, du måste visa mig vem du är. Nu. Hela tiden. Alltid. Inte svassa runt. Det skapar osäkerhet hos mig direkt. Och så blir jag rädd.

Och jag måste våga. Det är bara så. Ganska enkelt.

Våga och vinna.

Jag älskar honom, jag ska inte låta mitt förflutna förstöra. Inte låta rädslan vinna. Hoppas han står ut och förstår att jag varje dag krigar mot gammalt skit. Försöker få det att försvinna. Att han ser mig. Det fina som finns där och allt det jag har att ge. Att han inte ger upp.

Är det möjligt att förstå något man inte gått igenom själv? Jag hoppas det!

Min önskan är att jag och han ska leva lyckliga i alla våra dagar. Jag och han. Sida vid sida. Två starka människor som inte är rädda. Som låter kärleken vinna. Och rädslan och osäkerheten, den finns inte längre.

Dagens tips:

Träningsglädje:

Intervallträning.

Gör det enkelt.

Värm upp med lite jogging, ca 10.15 min.

Hitta en lagom lång backe. Jag skulle väl rekommendera ca 30 sekunders löptid eller längre.

Spring upp i maxfart, ta ut dig precis allt du kan. Jogga ner. Gör om detta 6-10 gånger.

Varva ner med ca 10-15 min jogging.

Vad väntar du på? Do it!

Äta nått mumsigt:

Musslor. Så himla gott med musselsoppa. Jag dör nästan. Säkert väldigt nyttigt också med tanke på alla omega 3 och 6 som borde finnas där. Fast skit i det. Ät och njut.

Lära sig något nytt:

Boken: Konsten att få mentala superkrafter - Henrik Flexeus. Läs och begrunda med öppna ögon.

Skratta:

Åt det mesta.

Lugn:

Ta en liten promenad på lunchen, andas frisk luft och njut av antingen regndroppar eller solstrålar.

Morgonjoggen

Det är märkligt hur det kan vara.

Igår kväll joggade jag joggingturen från h-vetet.

Imorse, kl 6:30 inga stora problem. Jobbigt förstås, fast inte alls på samma nivå.

Skulle ju kunna tänka sig att efter en hel dag med mat, så borde kroppen vara piggare. Min var tvärtom den här gången. Det gick bättre med ingen mat alls.

Stelt i vad och höft. Jag fuskade förstås med stretchingen igår (och nu när jag tänker efter så fuskade jag även idag) Lyckades givetvis få blåsor under fötterna i mina svindyra springstrumpor. Funkar med andra ord strålande ;).

Hur som helst ett väldigt härligt sätt att starta dagen med. Älskar att jag börjar bli piggare, och jag ser verkligen fram emot när min medicin börjar gå ur kroppen.

Extra härligt med lite duggregn.

Nic Sales

Hela dagen har gått. Vips så var det över. Helt ok att träffas, prata jobb och göra strategier för framtiden. Tillbaka till verkligheten. Är trött. Fast det blir gott med gemensam middag kl 19. Förhoppningsvis riktigt gott. Det är vi värda efter en sådan här dag.

En annan tid

Jag är världens mest trötta människa på kvällarna. Och klockan tio då är jag nära nog död. Det är som huvudet slutar fungera.

Jag var uppriktigt förvånad över att jag fortfarande var vaken när jag såg på klockan. Halv elva liksom. Händer inte varje dag. Haha. Ja jag vet. Fast det är så här jag är. Kvällstrött deluxe.

Sen insåg jag att jag givetvis ställt om. Jag går efter deras tid, i Wales. De ligger en timme bakåt. Det vill säga. Klockan är halv tio. Då förstår jag precis. Går det så fort att ställa in sig?

Jaja, ordningen återställt. Time to go to bed!

Behålla eller inte?

Joggingturen från h-vetet

Jaha då var det dax då att liksom komma igång på allvar. Gräset. Det finns inte mer va? Halsontet är borta.

Fast oj vad man tappar. Ja det är ju egentligen inget nytt överhuvudtaget. En ofrivillig allergi och halsontpaus. Suck. Jogginturen var urjobbig!!

Fast nu är jag liksom igång igen. Dag 1 efter upphåll från konditionsträning. 20 min jogging. Tjooohooo. (det kan bara bli bättre).

Laddar inför morgonjogg imorgon.

Om att känna sig utvildad

Jag har som sagt varit på semester.

I underbara Wales. Fanstastiska gröna kullar full av alla dessa vita prickar, som givetvis är får. De lokala pubarna. Det vackra vattenfallet med trollskog som fick mig att känna mig som i en sagovärld. Slotten, härliga slottet. Oj vilken bra dag det blev. Spa. En hel dag med spa alltså. Thaimat, indisk mat. Fudge. Mysiga puben vid kvarnen. Många barnkramar&skrik förstås. Ja alltså jag behöver nog inte säga något mer än så va?

I väskan hem har jag sportkläder, marmelad och likör.

Jag känner mig utvilad. Glad. Tacksam. Puss på er.

En liten semetertripp

Jag åker till Wales imorgon och goa Marie. Tror att jag inte har möjlighet att blogga något. Så jag återkommer när jag är hemma igen! Säkert alldeles bubblig av saker jag vill skriva om. På återseende!

Pippi:

Ödmjukhet och träningsbranchen!

Generellt så finns det så fantastiskt många människor som jobbar i träningsbranchen för och med människor. Som gör ett helt otroligt jobb med att odla träningsglädje. Få människor att träna och må bra. En säker träning, självklart.

Sedan finns det de som går en liten kurs på någon dag och plötsligt vet precis allt om hur träning och allt runtomkring fungerar.

Som har haft en karismatisk ledare som får en att tro att de som de säger "är verklighet" . Det är verkligen jättelätt att det blir så.

Jag har mött många sådana på gymmet jag jobbar på. Som plötsligt över en dag vet allt.

När man ställer motfrågor och argumenterar så finns det inget där. Utan det är bara så att "det är sant" .

Punkt liksom.

Det viktigaste jag lärt mig genom åren. Är att vara ödmjuk. Det finns inga direkta rätt eller fel. Utan det gäller precis som med kost, att hitta sin egen väg.

Att gå omkring och säga att det som är min verklighet gäller för alla runt omkring, det är i mina ögon helt jäkla galet.

Det gäller att ha en stor kappa med ödmjukhet när man jobbar med människor generellt och framförallt när det handlar om träning. Och att inse att bara för att det är så det fungerar för vissa, så fungerar det för alla.

Att hjälpa människor att hitta sin väg i livet, handlar om att få dem att lära känna sig själva (min personliga åsikt). Ge dem tips och råd på vägen, men aldrig någonsin berätta "sanningen". Sanningen är olika för alla.

Det gäller att när man jobbar som instruktör vara oerhört kritisk, läsa massor - av olika böcker, bloggar, uppsatser. Och det viktiga är, att vara kritisk. Se bra och dåliga saker i allt. Allt är inte sant. Och allt kan vara sant.  

Ta aldrig någonsin saker och ting för givet. 

Ju mer jag lär mig och ju mer jag jobbar, desto med så inser jag vad jag inte kan. Ju mer ödmjuk blir jag. Och jag inser hur oändligt många åsikter det finns om saker och ting. Och hur svårt det kan vara att gallra i all information som ramlar omkring där ute.

Då gäller det att landa lite. Prova sig fram. Tänka utanför boxen.

Och inse: att det finns inga rätt och fel.

Alla människor är unika.