Vad är du rädd för?

Jag är rädd för att vakna upp när jag är väldigt gammalt och inse att jag inte levt. Levt mitt liv liksom (hemska tanke - tänkt om jag levt efter någonannan). Inte vågat känna efter vad jag vill och inte vågat följa mina drömmar och mitt eget hjärta.

Vad är du rädd för?

Om att förlora sig i minnen

Jag gillar att tänka tillbaka. Ibland. På saker som hänt och saker jag gjort. På människor jag träffat. Platser jag minns.

Det är härligt att förlora sig i minnen för en stund.

Det är allt det som gjort att jag är den jag är idag, just nu.

Jag önskar

Att jag gått upp lite tidigare idag. Så jag sluppit löpbandet.

Här på hotellet där jag bor finns ett litet träningsrum som består av 4 st konditionsapparater. Thats it. Jag hade liksom längtat lite efter crosstrainern. Som så klart en annan tjej hade tagit beslag på 5 min innan mig. Det enda som var ledigt var löpbandet. Ve och fasa.

För att överhuvudtaget klara av det så måste jag köra intervaller.

Otroligt bra träning, tuff start på dagen. :)

...

Enkelt och bra

Jag och min bebis

Det finns någon som betyder precis allt för mig. Precis allt. Och han är liksom den absolut bästa. Han har varit med i vått och torrt. Bott med mig i Stockholm, Oslo och Äppelbo. Han hänger med på allt och är nästan alltid glad. Han kan dock vara sur som ättika om jag till exempel lämnat honom några dagar eller så. Han är världens bästa värmare och han har så otroligt mycket kärlek att ge. Han som slickar mina tårar när jag är ledsen och gör mig glad igen. Min lilla bebis som är en liten hund.

Idag har han varit hos veterinären. En inflammerad analsäck. Låter inte trevligt. Och lilla skrutten fick pencillin och blev lite neddrogad för att klara av "tömningen". Allt detta händer när jag sitter i bilen på väg till Oslo (jobbet). Stackarn.

Världens bästa lillskrutt.

Och jag vet, jag är minsann lite fånig. Fast vem sjutton är inte det som har världens bästa lilla vovve? :)

En mycket liten kille:

Som här är 6 år (syns nästan ingen skillnad va?) Nu är han hela 7 år, tänka sig. Liten har blitt stor.

Mycket mer än så

Det har varit mycket fokus på träning  på bloggen sista tiden. Inget fel i det. Det är ju mitt största intresse/stor del av mitt liv.

Fast jag gillar ju så mycket mer än så.

Tex. så är jag en jäkel på att prata. Och jag gillar allra helst att prata om livet, människor och kommunikationen mellan dem.

Sen är det väldigt vanligt att jag fastnar i mina tankar vid något som jag kan fundera över längre. Som det här med rädsla till exempel. Det har jag gått och funderat på i några veckor. Enda sedan jag fick frågan, vill du göra en klassiker med mig. (och oooops där kom vi in på träning igen)

En klassiker, det borde vara en klockren upplevelse för någon som brinner för träning.

Det är då den smyger sig på. Rädslan.

Kan jag klara av det där? Det är ju liksom jättelångt. Jag skyller på allergi och jag skyller på ett skadat knä och liksom försöker slingra mig undan. Fast egentligen så tycker jag nog att det hade varit så himla häftigt att göra. Rak höger på rädslan liksom. Det där med att prestera det känner jag att jag skiter i, om jag ska vara med så ska det vara för att ha kul och att genomföra. Inte för att slå någon speciell tid eller så.

Jag har fått för mig att jag inte är särskilt uthållig och att jag inte har någon kondition. Båda sakerna vet jag med min kunskap att jag kan förändra.

Rädd, men för vad?

Rädd för att misslyckas, rädd för att inte klara av, rädd för att inte räcka till.

Den här bilden är ju ganska talande. Kommer jag ångra mig om jag inte gör det?

Om mig (träning)

Träningsbakrund: KalleAnka längdskidskola, fotboll, ridning. Som barn så tyckte jag att det bara var jobbigt med träning men sen hände något. Under högstadiet började jag rehabiliteringsträna efter en knäskada och det var då jag började älska styrketräna. Sedan hittade jag aerobics. Och sen så var jag liksom igång, träningsglädjen var plötsligt där hela tiden.Det blev till och med ett yrke. Instruktör inom många olika typer av träning och Personlig Tränare.

Det här älskar jag med träning:  Energi, glädje endorfinkickar, friskhet, orka, stark kropp,  hållning, passion, sätta upp utmaningar, träningsvärk, känslan, vara själv eller tillsammans, upplevelser.

Just nu tränar jag: Bootcamp, styrketräning, joggar/intervalltränar, spinning, promenader. Snart kommer snön då blir det: längdskidor.

Träningstänk: Träning är för mig lika självklart som att andas. Träning ska vara lustfyllt och fullt av glädje. Ångest, måsten, regler och förbud passar inte riktigt in i min träninigsvärld (längre).

Motto: Allt är möjligt!

Favoritmuskelgrupp: Ben. Och om vi pratar styrketräning så är rygg himla kul att träna.

Tränar gärna med:  Kettlebells, cable cross, balansboll och kroppen som tyngd.

Springer i:  Lite olika. Asics. Nike. Salomon.

Trånar efter:  Egen spinningcykel och TRX.

Tränar helst i: Craft och MXDC.

Vad önskar jag att jag var bättre på? Smidighet, bålstyrka, uthållighet, kondition.

Grymma tanten!

Gillar att träna tillsammans med min man:

På fredag och söndag så blev det träning tillsammans med min man.

Skitkul helt enkelt. Jag gillar verkligen att vi delar intresset för träning.

På söndag körde vi lite rygg och mage i ca 1 timme.

Avslutade med några riktigt härliga övningar som verkligen är skitbra.

Här är sågen: Utgå ifrån armhävningsposition med armbågarna och underarmarna på bollen med händerna ihop. Rulla bollen lätt framåt genom att trycka med armarna. Återgå till startposition. Jag körde med knäna i eftersom jag inte är tillräckligs stark än.

Här är armfällning liggande, fast vi körde med hantlar i händerna. Ligg på rygg med övre delen av ryggen, skuldror och nacke vilande på boll. Lyft upp höftpartiet så att det blir en rak linje mellan lår och bål. Fäll växelvis en arm utåt sidan.

?

Look for:

Helgen då:

Jag tränade bootcamp
Lagade  älg pannbiffar
Grundmålade köksoffan
Städade i förrådet inne i huset
Fixade i uterummet, dvs tog bort gammalt skrot och satte dit ris och mysbelysning
Dammsög
Nya mattan kom på plats
Fixade med ett nygammalt soffbord som så småningom ska målas
Tränade rygg och mage på gymmet
Gick några promenader i lite småruskigt höstväder med gubben och vovven
Drack goda droppar rött vin och supergod ost
Gjorde en farsdag tårta
Tvättade många tvättmaskiner

Bra&enkelt hemmagym:

Att träna hemma är riktigt härligt.

Möjligheten att träna när du kan och har möjlighet.

Det gäller dock att vara väldigt diciplinerad har jag märkt. 

Här kommer förslag på ett litet hemmagym som inte tar särskilt stor plats, som du även kan plocka undan när du är klar.  Och kostar inte massor av pengar heller, förrutom de sista 2 förslagen.

Hopprep är ett fantastiskt sätt att träna kondition på. Tar otroligt liten plats. Bara att sätta igång.

En yogamatta eller liknande är skönt att ha, du får bra fäste och du slipper få ont i rygg och knän.

Suveränt redskap för att träna mage och rygg. Egentligen hela kroppen om du gör på rätt sätt. Balans, rörlighet, styrka. Balansbollen.

För att trän styrka och för möjligheten att träna hela kroppen så fullkomligt älskar jag Kettlebells.

Bra redskap är ju även gummibanden som finns i olika varianter. Jag själv tycker att det bästa är att sätta ihop 3 st mindre gummiband. Men det här kan vara ett alternativ:

Önskar du något extra som är helt suverän träning i ditt hem så satsa på en boxsäck och handskar. Och en TRX eller liknande redskap där du tränar med egen kroppsvikt. Oslagbart.

En något sämre start på dagen:

.

Idag vaknade jag som en riktigt sursippa. På helt fel sida. Eller snarare inne i djup sömn när alarmet ringde, inte alls klar att gå upp.( Det blev en 12 timmars arbetsdag igår, varav 8 timmar i bil.)Det enda som kändes ok var att sova vidare. Jag var inte redo för en ny dag helt enkelt. Så ett monster som klev ur sängen. Inte kul för mig. För min hund. Eller min man. Punkt. Usch!

Nu  har jag skäpt mig. Detta kunde ju inte förstöra min dag. Trots att jag är trött så är jag i alla fall inte sur. Bara oändligt trött. Ska bli helt fantastiskt skönt med helg!

Klokheter:

Onsdagsträningen:

Tidig morgonträning, la upp passet med två övningar som jag altenerade med. Tre rundor av varje.

Benspark/bencurl liggande.

Utfall/lunges/skridskohopp.

Höftabduktor/sittande utfallsgång med viktskiva

Bicepscurls med stång/upphopp

Bröstflyes i cablecross/koncentrationscurls i cablecross (biceps)

Hamstringscurls med balansboll/crunch med boll ryggliggandes.

(Bilderna visar hamstringscurl)

Sant!

Ny frissa:

Så himla skönt att kapa av sig håret. Otroligt skönt!! Se inte på min något konstiga min eller så, fokusera på håret.

Min passion.

Jag vet inte varför. Det förundrar mig lite.

Det skapar lite så där, smågnussel och kommentarer att jag tränar.

Tänkt att det som jag tycker är så himla härligt, det som gör att jag känner mig frisk och stark och som får mig att må bra får folk att tycka något annat.

(Notera: varför andra människor tränar, det struntar jag i. Alla är vi olika.)

Som får mig att ändra humör i ett kick.

Som får mig att kämpa på, kämpa ut och fortsätta.

Trots att det är jobbigt ibland, trots att det gör ont, trots totalmörka mornar så tar jag mig upp och ut.

För jag tränar mest av allt för att det gör mig glad och lycklig.

Inte för att jag önskar att bli smal som många tror (då borde jag nog verkligen ändra mina matvanor/godis/kakmonstervanor) eller liksom bli bäst på något. Det spelar ingen roll hur lång tid det tar att ta sig från punkt A-B, det är liksom själva resan som är den viktiga för mig. Att göra det.

Jag vill ju orka också.

Ibland undrar jag förstås. När jag är jättetrött och försöker dra på mig kläder alldels yrvaken kl är 5.30. Eller när det spöregnar och jag vill ut ändå. Eller när det är bitande kallt. Eller när det är alldeles för mycket folk på gymmet.

Det är liksom en alldeles otrolig känsla under tiden och framförallt efteråt. Hur kroppen mår, hur psyket mår. Jag känner mig stark och oövervinnerlig.

Det är den känslan som gör att jag fortsätter. Som gör att när jag tänker på träning så får jag automatiskt ett leende i ansiktet.

Och nej, jag får inte längre ångest av att inte träna som det var tidigare (jag har ju varit där, ni som känner mig eller läst min blogg vet ju att jag har en histiora med ätstörningar).

Och jag lovar, jag har kämpat för att få det där leendet i ansiktet. Och vet ni, jag stortrivs verkligen av att det kommer. Träning är inte längre ett måste, utan något jag verkligen vill, som jag mår bra av inifrån och ut.  

Jag mår så otroligt bra av det!

Så då får väl folk tycka vad de vill.

Jag tänker ju inte sluta träna.

Det finns nämligen inga träningspass jag ångrat.