Jag sitter och funderar. Jag har ätit, plockat iordning lite, tvättar. Funderar. Livet och sådant där. Kärlek. Inget konstigt med andra ord, bara vanliga funderingar.
Jag känner mig lite liten, det känns så stort allting. Tänk om jag väljer fel? Tänk om det inte blir rätt trots att jag verkligen försöker lyssna på mitt hjärta? Tänk om jag bara skulle släppa taget lite, våga ännu mera? Vad händer då? Blir det bättre, eller sämre eller vad sjutton?
Till och med när det kommer till grabbar så vet jag inte om jag vågar. Jag är rädd för att såra, rädd för att såras. Herregud, har jag blivit en fegis? Vågar jag inte ens kramas för att jag är rädd för att kramarna ska leda till något? Frågan är vad? Det kan blir jättebra eller så blir det inte det? Varför är jag så här feg plötsligt, jag känner inte igen mig själv.
Jag brukar hoppa, handlöst.
Det är väl lika bra att fortsätta med det och sluta fundera så mycket. Eller så funderar jag, kommer fram till något, hoppar handlöst ändå - åt motsatt håll som vanligt.
Inte vet jag.
Hoppelihopp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar